Det offentliga rummet

Åkte pendel hem i går fredag, klockan hann väl slå 23.00 innan jag kom innanför dörren hemma. Det som slog mig på vägen hem från city var vem/vilka som övertagit det offentliga rummet, alltså vem som dominerar de allmänna platser som vi vistas i när vi är utomhus. På pendeln och perrongen på Stockholm central dominerade ungdomsgäng, av utländsk härkomst. De skrek, for omkring med yviga rörelser, uppträdde som om de verkligen ägde det offentliga utrymmet, andra resenärer fick maka på sig, fick gå undan. Jag studerade de andra resenärerna mycket noga, de drag sig undan till mer undanskymda platser, de vågade inte titta åt det håll som ungdomsgängen håll låda, i vissa resenärers ögon kunde spåras något som mest såg ut som rädsla.

På pendeln likadant, där fick t.o.m. jag flytta ut på en kant av sätet för att en person tillhörande ett ungdomsgäng tog upp orimligt stor plats, även på pendeln var tonläget högt och självsäkert. När jag pratade med ett par andra resenärer av min egen ålder så fick vi luta oss mot varandra för att höra vad vi sade till varandra, när jag så klev av pendeln så flyttade sig det paret jag pratat med till en lugnare plats.

När jag så klev av på min perrong så stod ett annat gäng där och skrek för full hals, de dominerade fullständigt perrongen och visade med all tydlighet att de var de som var i besittning av området, de var dessutom inte mer än 14 – 15 år. Likadant var det på torget utanför stationen.

Det talas och skrivs mycket om övervakningssamhället, jag har dock aldrig märkt av någon övervakning från samhällets sida. Detta problem har vi dock framför ögonen, helg efter helg, alla märker av det mycket tydligt, de flesta finner det dessutom mycket obehagligt. Tvärtom, skulle det behövas lite mer övervakning från samhällets sida på dessa offentliga platser vid dessa tider, då skulle vanliga medborgare kunna återerövra det offentliga utrymmet i viss mån.

Nu beror detta på var man bor naturligtvis, bor man i ett välordnat villasamhälle så konfronteras man aldrig med dessa problem, våra yrkespolitiker vistats väl sällan i det offentliga utrymmet vid dessa tider naturligtvis, därav deras ointresse att göra något åt problematiken naturligtvis, de kanske inte ens är medvetna om att detta skett, att det offentliga utrymmet på helgerna tagits över av kringstrykande ungdomsgäng.

Det offentliga utrymmet har väl alltid vid vissa platser vid vissa tider tagits över av ungdomsgäng, min åsikt är dock att detta fenomen blivit värre de sista åren. Jag tillkännager därför en vilja att återerövra det offentliga utrymmet för alla medborgare i detta land, ingen skall behöva maka på sig, titta sig räddhågset omkring, flytta på sig för att ett gäng tagit över pendeltågsvagnen.