Etik och moral

Jag har ofta senaste åren funderat på om vår allmänna moral håller på att eroderas i vårt land. Det är lätt när man själv kommit en bit upp i åren att slå ner och döma ut den nya tidsandan, de nya företeelser som växer fram i samhället. Dessutom är det svårt att bedöma den moraliska statusen hos samhället och befolkningen bakåt i tiden, minnet spelar ofta spratt med oss människor, vi har en tendens att se historien i ett rosenrött skimmer.

Ändå så tror jag faktiskt att den samhälliga moralen och vår allmänna moral har eroderats på senare år eller senare decennier snarare. Företag klämmer ur vartenda öre av oss konsumenter, Vattenfall går i princip över lik för att göra rekordvinster och ge bonusar till dess direktörer. Vi hör om osannolika bonusprogram från diverse företag, motiveringen lär vara att vi måste behålla dessa direktörer i vårt land. Vid en kontroll visar det sig att inte en enda svensk direktör sökt eller i alla fall fått jobb utomlands. Politiker ertappas med fingrarna i syltburken, bryter de inte mot lagen så utnyttjar de lagen till fullo för att förse sig själva, det är inte en eller två politiker som utnyttjat riksdagens sjuksystem ( att inte sjukskriva sig vid sjukdom utan påstå att man jobbar hemma, detta trots t.ex. influensa) det är ett ganska stort antal. Barnledighet anpassas på ett finurligt sätt av våra politiker för att ge maximal utdelning. Vi minns Billströms "det blir inga vägtullar under mandatperioden", hon blev överkörd av regeringen men all moral i världen sade att hon skulle ha avgått.

Ett mer subtilt system för omoral från politikernas sida, men kanske ännu allvarligare är att regeringar satt i system att ålägga kommuner uppgifter samtidigt som man inte ger ekonomiska resurser till dessa ålägganden. Rikspolitikerna vet att det i första hand är kommunpolitikerna som får bära hundhuvudet när media kommer springande.

En annan aspekt av vår eroderande moral kan avläsas inom idrotten. Gunder Hägg blev på sin tid hudflängd och avstängd för att ha tagit emot 40 kronor, det ansågs djupt omoraliskt. I dag diskuteras dopning av elitidrottare, problemet belyses med utgångspunkt att den enskilde idrottsmannen fuskar, en inte helt felaktig utgångspunkt naturligtvis, men de bakomliggande orsakerna diskuteras aldrig, att pengar betyder alltmer inom idrotten. Våra idrottsklubbar har förvandlats till aktiebolag, att vinna blir allt viktigare. Detta får som påföljd att tränare sparkas i parti o minut, tränaren i sin tur skyller förluster på domaren och tar inte sällan tillfället i akt att öppet och offentligt skälla ut domaren under pågående match, inför TV-kameror. Detta var fullständigt otänkbart när jag fortfarande var ung.

Så i kväll på Uppdrag granskning så såg vi poliser som gjorde beslag av stulet dyrbart konstglas. Ägarna till detta konstglas skall enligt polisens förordningar eftersökas, vi vet inte om så gjordes. Det beslagtagna konstglaset såldes av Överskottsbolaget, intresserade poliser, samt de som gjorde beslaget, tipsades av de poliser som skötte kontakterna med Överskottsbolaget. Dessa poliser, som gjorde beslaget, köpte sedan stöldgodset lagligt till en tiondel av det rätta värdet. En åklagare blev tipsad och köpte en pjäs till en tiondel av det rätta värdet. Samma åklagare som alltså skall döma andra människor för häleri. Det konstaterades i programmet att inget olagligt skett. Detta är intressant, för då kommer vi till etik och moral i stället. Alla fattar att så här får det inte gå till, det undergräver fullständigt förtroendet för våra rättsvårdande myndigheter. Både åklagaren och polisernas försvar var att inget olagligt skett. Nej, det är värre än så, den allmänna moralen i vårt land har nått ett bottenrekord, det märks på många olika sätt. Detta är också en utveckling som skett under en längre tid, steg för steg har den allmänna moralen i samhället eroderats. Vissa politiker får panik när tecknen på förfallet blir alltför märkbart, då kommer de brådstörtat med förslag om att etik och moral skall börja läras ut till elever i skolan, detta för att hejda förfallet något. Nu är det alldeles felaktiga och tokiga förslag. Man kan inte göra moral till ett skolämne, det blir snarare ett kvitto på förfallet i sådana fall. Dessutom måste man alltid börja med sig själv, i detta fall måste politikerna börja föregå med gott exempel.

Många av de omvärderingar vi gjort under nittonhundratalet har varit bra och av godo. Kvinnor har kommit ut på arbetsmarknaden och blivit mer jämställda. Homosexuella ses inte längre som leprasmittade. Vi slår inte längre våra barn i uppfostrande syfte. Vi sätter inte längre våra brottslingar på fästning med vatten och bröd. Men har vi gått för långt? Vet vi när de är dags att sätta stopp? Vissa kvinnor har plötsligt börja hylla det s.k. SCUM manifestet som är avskyvärt och skulle vara totalt omöjligt att torgföra fordom. Homosexuella skall plötsligt få adoptera barn, trots att en enig expertis avråder, men den politiska korrektheten för råda i riksdagen och betyder mer än vad expertisen säger, ingen ens frågar efter vad folk i allmänhet tycker. Barn får växa upp utan några gränser alls och det börjar talas om "curlingföräldrar". Brottslingar döms till så milda straff, efter grova våldsbrott att vanligt folk börjar tvivla på vad de läser, en ung man får ett halvårs sluten ungdomsvård efter att ha stuckit ihjäl en annan människa utan påtaglig orsak.

Detta är sannolikt en orsak till det moraliska förfallet, att vi gått för långt i vår liberala syn på samhälliga företeelser. Det finns sannolikt fler orsaker, kanske den nyliberala vågen på åttiotalet hade en förödande inverkan på moralen, det började gro en "fixa dig själv och skit i alla andra" mentalitet i samhället. Politiskt tankegods från det liberala sextiotalet kan ha bidragit, liksom globaliseringens verkningar. Klart är att det moraliska förfallet börjar bli besvärande märkbart på många olika områden och att det är dags att börja diskutera detta problem, inte bara de manifesta symtomen.

Andra bloggar om: Moral, Samhälle, Juridik