torsdag, april 05, 2007

Vad jag gjorde tillsammans med Buster


Jag gav dig trygghet första natten

Vi gav oss ut på dagliga turer i Torvalla

Vi var och stökade runt på Finnhamn, båda två

Vi badade i Storsjön, du stänkte ner unga flickor till min förnöjelse

Du förstörde arbetet på skytteklubben med din leklust, jag tyckte det var mycket roligt, det var i alla fall obetald arbete

Du stod ut med tågfärder, pendeltågsfärder och bussturer bättre än din överaktive husse

Du charmade alla, hundvakter och tillfälliga besökare

Du drev husse till vansinne med ditt eviga luktande på osynliga luktfläckar

Du sprang efter husse på varje tur som var ganska långa, du vek aldrig från husses spår, om det inte rörde sig om en löptik förståss

Du följde snällt med husse på fästingbelamrade öar som Gällnö och Fjärdlång, du blev aldrig sjuk, aldrig någonsin

Din största bedrift var när du följde husse fyra mil en het sommardag, du törstade, du hade en skada i ryggraden, men du gav aldrig upp, belöningen var ett svalkande bad, det uppskattade du

Du gav aldrig upp, vem var starkast, du eller jag? Förmodligen du, jag kände mer smärta än du när krafterna tagit slut

Du älskade vatten, förmodligen mer än jag, men hur kunde du dyka under vattnet för att hämta en frisbee? Det skall ingen hund kunna göra enligt vetenskapen

Du väntade varje eftermiddag när husse kom hem efter sitt arbete, alltid lika glad, det gör ont att tänka på det nu, mycket ont

Jag är nog en ganska hårdfjällad man, en kvinna har en gång erövrat mitt hjärta fullständigt, och så du Buster, hur lyckades du?

Jag är nog en ganska hårdfjällad medelålders vit man, jag är ytterst sparsam med tårar, men när du for in i hundarnas Valhall, då brast alla fördämningar

Jag kommer alltid att minnas när veterinären gav dig barbituraterna, det fanns faktiskt inget annat göra, jag lovar, men jag hoppas att din aska kan begravas med min en dag, jag skall spara den

Nu när jag dricker whisky och modern mjöd så brister återigen alla fördämningar, det struntar jag i, du förtjänar att publiceras på World Wide Webb, jag står upp för mina kamrater


5 kommentarer:

z999 sa...

Det är så ofattbart sorgligt när ett älskat djur dör men när jag läser din text så förstår jag att det var en lycklig hund med ett lyckligt liv för mycket av det du skrivit här har du med all säkerhet förmedlat till honom. Man behöver inte prata samma språk för att göra det.

Det är bland det värsta jag vet när folk inte tar sina sällskapsdjur på allvar eller inte förstår hur mycket en hund betyder.


Nattens stjärnor gnistra och snöröken yr, tystnad över hovar som mot ödet styr.

Given hingst av Oden riden i hans namn, åtta hovar spränger fram.

Målet är det rike där intet mer liv är, sättet är att rädda Busters själ från jättars här.

Varföre födas och dö vi,
varföre stappla vi livskvalbrutne
släkt efter släkt invid dödens brant?
Vi göt du giftet av längtan i barmen,
vi har du satt oss omätliga mål,
medan du dock slungar vandrarn i djupet
just vid hans första försökande fjät?
Är du blott slumpens ymnighetshorn,
gjutande evigt en varelseström
syftemålslöst genom ändlösa rum?
Är du en ondskefull dämon,
skapande väsen för gyckels skull,
väsen att leka med,
väsen att pina,
väsen att döda för ro skull?



/Mina kondoleanser Robsten.

Robsten sa...

Tack Z,. fan jag bölar som ett barn, nu får vara slut.

Weine Berg sa...

Ribsten, jag förstår din sorg - jag har själv varit i din situation flera gånger. Trösta dig med att du gav honom ett bra liv och att du får träffa honom igen när din kamp på jorden är över. Hoppas du mår bättre snart.

Weine Berg sa...

Oj, jag menar naturligtvis "Robsten". :-S

Robsten sa...

Tack Weine;-)