I en artikel i DN tas ett allvarligt och förmodligen växande problem upp, nämligen att personer som på ålderns höst befinner sig inom äldreomsorgen skall kunna göra sig förstådda. Det gäller utländska människor som bosatt sig i Sverige tänker ni? Nej, inom äldreomsorgen jobbar nu så många med utländsk bakgrund och som talar knackig svenska att problemet är det rakt motsatta, det är de svenska åldringarna som har problem.
I DN står det,
- Enligt Stockholms stads äldreomsorgsinspektörer är frågan om det svenska språket inom äldreomsorgen värd att "särskilt uppmärksammas". Äldre med utländsk bakgrund har i dag större möjligheter än tidigare att få hjälp utförd av en person som talar deras modersmål, nästan oavsett vilket språk det handlar om. Samtidigt är det inte längre säkert att en äldre med svenska som modersmål får möta personal med tillräckliga kunskaper i svenska, konstaterar inspektörerna i årsrapporten från 2006.
Vem kunde tro att denna paradox någonsin skulle inträffa i vårt land? Alla nationaliteter får göra sig förstådd förutom majoritetsbefolkningen. I vissa kommuner såsom Botkyrka är det en majoritet av de anställda som talar ett främmande språk som huvudspråk. Äldreomsorgsinspektörerna har också påtalat bristande kunskaper i svenska språket hos dem som jobbar i denna bransch med utländskt påbrå. En förklaring är naturligtvis att detta är en mindre attraktiv bransch för svenska ungdomar som vill pröva på arbetslivet, de flesta väljer bort detta yrke kanske för att bli arbetslös i stället. I min ungdom hörde ett par hundår i arbetslivet till, man fick lära sig grunderna i vuxenlivet innan man gick vidare. En annan orsak är att vissa kommuner tagit emot en alldeles för hög andel invandrare.
Andra bloggar om: Äldreomsorgen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar