tisdag, april 03, 2007

Kulturkrockar i "Hem & hyra"?

Läste insändarspalten i "Hem & hyra" nummer 3, det var en hyresgäst som hade en familj som granne med utländsk härkomst. Den utländska familjen lånade tydligen hela tiden saker av den svenska familjen som skrivit insändaren. Svenskfamiljen blev mer och mer irriterad över att den utländska familjen aldrig lämnade tillbaka vad den lånade. Samtidigt var den svenska familjen osäker, är det rätt att kräva tillbaka vad man lånat ut? Eller är det typiskt svensk småaktighet att kräva tillbaka vad någon "lånat"? Den svenska familjen var ytterst osäker, dels ville de verkligen ha tillbaka vad de lånat ut, dels undrade de om det förelåg kulturkrockar här, kanske man gjorde så här i det land som den utländska familjen kom från? Det var p.g.a. denna osäkerhet de skrivit insändaren.

Innan jag läste svaret från "expertpanelen" väntade jag mig självklart att denna skulle svara någonting i stil med, - "gå du och säg till att du vill ha tillbaka det som de lånat". Jag blev smått chockad när "expertpanelen" i stället svarade att det typiskt svenska att kräva tillbaka det man lånat ut var i stark minoritet världen över, det naturliga var att inte lämna tillbaka vad man lånat av grannar. Förutom det orimliga i att plötsligt använda en annan moralkodex, bara för att det flyttat in nya grannar, så kände faktiskt insändarskribenten att hon verkligen ville ha tillbaka det hon lånade ut, sämre råd har jag nog aldrig läst i en rådgivningsspalt. Vi i detta land är uppfostrade, eller socialiserade som sociologer uttrycker det, i att vara mycket noga med att lämna tillbaka det vi lånar, det innebär att man förväntar sig att få tillbaka det man lånar ut om det inte rör sig om en kopp socker eller liknande, då förväntar man sig kanske inte att få tillbaka det, men man tar för givet då att det inte sätts i system av grannen. Enligt insändaren hade den lånande familjen i princip satt i system att låna av den vänliga insändarskribenten. Rådet den utlånande familjen fick var att börja "låna tillbaka" sina egna saker. Fullständigt vansinnigt, de är ju uppfostrade att lämna tillbaka det de lånar.

Förövrigt tycker jag att den nybildade tidningen "Hem & Hyra" har en annan profil än den gamla tidningen "Vår bostad". "Hem & Hyra" är enbart tidning för Hyresgästföreningen till skillnad mot "Vår bostad", övergången är inte riktigt lyckad tycker jag. Jag anar smygande politiska budskap, budskap inte jag ställer upp på. Hyresgästföreningen skall företräda hyresgästernas intressen, punkt slut, sysslar de med annat som dolda politiska budskap, som förresten inte är speciellt dolda som i exemplet ovan, så kommer jag definitivt att gå ur denna förening.

Andra bloggar om: ,

11 kommentarer:

Dissidenten sa...

"..det typiskt svenska att kräva tillbaka det man lånat ut var i stark minoritet världen över, det naturliga var att inte lämna tillbaka vad man lånat av grannar."

Verkligen? Jag betvivlar starkt att det är OK att behålla något som man lånar i Tyskland, Storbritannien, Danmark osv.

Jag hittar inte dessa visdomsord på nätet. Vad är det för knäppskallar som svarar på frågorna?

Det är f.ö. rätt sorgligt att svenskar skriver och frågar om hur de skall bete sig I SVERIGE (frågorna kan väl iofs vara påhittade av redaktionen).

Robsten sa...

Nä, de finns inte på nätet. Jag får hem Hem&Hyra då jag är medlem i Hyresgästföreningen, där har de en rådgivningsspalt, dessa spalter läggs aldrig ut på nätet. Att frågan skulle vara påhittad är väl ändå lite väl magstarkt, dessutom kändes insändaren äkta när man läste den, men maken till dåligt svar får man leta efter, jag har skickat min artikel till redaktionen.

Anonym sa...

Jag ser att SD:s blogg länkar hit nu.

:-)

Näää, jag är inte Sverigedemokrat...

:-)

Anonym sa...

Anonym X tillRobsten >>
Det enda som är kultukrock i det här fallet är den typiska svenska bakom-ryggen-gnälliga låtsas-blyg-försiktiga sättet att handskas med problem. Vad fan är detta om? Familjen lånar ut saker som de inte får tillbaka och i stället för att direkt prata med sina grannar över staket så skriver de insändare till tidningar hundratals kilometer från deras hem? Gå till din granne och fråga om han har spaden kvar för helvete! Jag blir bara så arg när jag läser allt detta! Grannen kanske har massor annat och göra och helt enkelt glömde att lämna tillbaka grejerna - jag säger inte att det är rätt att glömma men det är i alla fall en mera realistisk förklaring än en massa skitsnack om kultukrockar och att folk utanför svenska gränser är ohederliga. Jag har själv glömt ett par gånger att lämna tillbaka grejer och så har andra glömt att lämna tillbaka till mig. Jag lånade en bok om keramik till en kvinna en gång. Det gick ganska lång tid och hon lämnade den inte tillbaka. Jag behövde inte boken så jag påminde henne inte. Sedan lämnade hon den efter ca ett år. Men det visade sig att hon använde boken till att lära sig jobba med keramik. Hon tyckte att så länge jag inte frågar efter boken så är det OK att ha den kvar. Jag fick en vacker skål av henne som hon själv gjorde tack vare boken. Kanske finns det en massa andra förklaringar - vad fan vet jag men jag hade frågat! Frågar man inte så får man aldrig veta och så kanske de som lånat uppfattar det som att det är OK att ha grejerna kvar så länge du inte frågar efter dem. Det finns inget enklare än att gå och knacka på dörren och fråga med ett leende på läpparna "Behöver du fortfarande den där spaden (eller vad fan det nu än är)? Jag ska nämligen behöva gräva lite i min trädgård." Men NÄHÄJ! Inte en svensk! Han ska snacka en massa skit bakom ryggen och analysera och utveckla alla sina paranoida åsikter om främmande kulturer och börja besvära tidningarna med sina insändare. Det kan också vara så att en desperat journalist skriver en sådan skit bara för att han inte har annat att skriva om och detta ses ju i svenska folkets ögon ganska så trovärdig historia. Sedan finns det alltid nån idiot med diplom på multikulturell utbildning i fickan som ser en sådan debatt som en utmaning att bevisa och förklara och försvara även sånt som är helt hopplöst fall. Det var häromveckan som jag sett på Discovery en sådan typ som försökte bevisa att kanibalism egentligen är mycket mer naturlig för oss än avsky till att äta mänskig kött!!! Alla dessa akademiska verklighetsfrämmande ididoter borde stängas på psykakuten nånstans!
Samma sak märkte jag på en dejtingsajt som heter "Mötesplatesen" där svenskarna försöker umgås. Det är bara sååååå löjligt och skrattretande när man läser "dejtarpporten" där. Folk skriver på offentlig plats saker som i alla andra länder dejtande partners säger till varandra! Typ "Jag var så tveksam och när jag väl bestämt mig så gick du. Jag saknar dig så mycket!" Och så utvecklar kärringen den här tanken i samma anda gång på gång under skyddet av anonymitet i tron att vederbörande ska känna igen vad hon skriver om och ska höra av sig till henne. DET ÄR BARA SÅÅÅÅ SJUUUUUKKTTTT! Prata med varandra i stället! Usch vad äckligt med sådana asociala människor!

Robsten sa...

Jag vill ju inte direkt försvara insändarskribenten, jag själv hade helt enkelt inte lånat ut något mer med orden "du har inte lämnat tillbaka det du lånade förra gången" Men min poäng var inte det utan det oerhört dåliga svar hon fick av tidningen, det blev jag "jävligt förabannad" över.
Du skriver,
"Men NÄHÄJ! Inte en svensk! Han ska snacka en massa skit bakom ryggen och analysera och utveckla alla sina paranoida åsikter om främmande kulturer och börja besvära tidningarna med sina insändare. Det kan också vara så att en desperat journalist skriver en sådan skit bara för att han inte har annat att skriva om och detta ses ju i svenska folkets ögon ganska så trovärdig historia."

Du det låter nästan lite fördomsfullt. Jag håller dock med dig i sak, man skall prata med varandra i första hand, det funkar oftast. Häronmkvällen hade min alkoholiserade granne fest mitt i natten, jag skrek från balkongen att "nu får du fan i mig stänga ner annars går jag ner slänger din skitstereo in i skogen" det fungerade, knäpptyst efter tre sekunder.

Men min poäng med hela artikeln var det usla svar som redaktionen skrev.

Anonym sa...

Anonym X
Jag har förstått din poäng. Min poäng däremot var att sådana artiklar inte hade behövts om folket bara lärt sig prata med varandra. Det finns ju sååå mycket mer intressantare saker att skriva i tidningar. Jag brukar vara vänlig mot folk och säger fint - jag ger dem alltså utrymme till en bra förklaring. Jag har märkt att det funkar bättre än att genast dömma folk. Kvinnan jag skriver om var en svenska. Jag har en bekant som kommer från Chile och han är notoriskt glömsk. Han menar dock inget illa. Jag vet att han inte vill behålla saker. Han skylde en gång på att hans relation är präglad med småbråk med hustrun och han har svårt att tänka på flera saker samtidigt - återigen en sak som vi tillsammans skrattar till. "Har kärringen gjort dig nervös igen?" frågar jag tex. "Varför?" frågar han tillbaka helt allvarligt. "Nja min hammare brukar sjunga om det från ditt förråd på nätterna", säger jag. "Faaaannn har jag glömt lämna den tillbaka?" och så springer han till förrådet för att leta efter min hammare bland alla andra verktyg som han lånat från folk. "Jävla kärringen hahahaha", säger han med en viss medveten överdrift när han lämnar hammaren. Inga problem alltså. Bara lugnt och fint ;-) Han är glömsk men inte omoralisk, han skulle aldrig bedra sin fru eller stjäla från folk och så ställer han alltid upp när man behöver hjälp med nånting.

Robsten sa...

Men redaktören menar explicit att det i de flesta andra kultrer....(ser på hockey)...(mål igen)...eehh, så lämnar man inte tillbaka det man lånar, det är bara vi småskurna svenskar som lämnar tillbaka det vi lånar. det är OK för mig, när vi befinner oss i dessa kulturer. Det är INTE OK för mig så länge vi befinner oss i Sverige, här är kulturen att vi lämnar tillbaka det vi lånar (böcker och kasetter kan försvinna dock) om det inte rör sig om en kopp socker. Redaktören menade att vi även här skall anamma det andra sättet att tänka, jag är helt emot det, absolut.

Anonym sa...

Anonym X
Vad är det för kulturer? Det finns inget annat sätt än att man lämnar tillbaka det man lånat. Det är första gång i mitt liv jag hört att det finns länder där man inte lämnar tillbaka det man lånat och jag har träffat en del folk. Det redaktören skriver är bara rena rama skitsnack! Jag skulle gärna vilja veta vilket land redaktören hade i åtanke? Det finns inget annat land där man tänker som så att "det jag lånar är MITT". Det finns bara OLIKA SÄTT att lämna saken tillbaka. Ett av de har jag beskrivit. Vissa tänker som så att man lämnar saken tillbaka först när långivare frågar efter saken - det kan ha med arvet från bondesamhället att göra då man lånade stora tunga redskap av varandra och så länge långivare inte behövde redskapet så stannade det på låntagares bondgård men man hade ändå koll på vilka saker som hörde till vilken ägare. Däremot har jag varit med om att i vissa länder med stark bondekultur förekommer det att när nära bekanta är tex på besök och de säger tex "Oooohh vilken underbar blomma du har i köket!" så kan man få som reaktion från värden: "Vill du ha den? Du kan få den." Och så säger besöket "Nej det kan jag inte ta emot." Då säger värden "OK du kan 'låna' den." Och så får man acceptera det och få det som en gåva trots att det är uttalat som "lån". Det handlar dock mest om små saker som krukväxter, en kyckling eller höna och annat smått och oftast bara när det gäller nära bekanta eller folk som känner varandra väl.
Men artikel du nämner är rätt så typisk: en idiotisk redaktör utalar sig om saker han inte vet nånting om och han ser det som en utmaning att rättfärdiga ett felaktigt beteende (men det har jag redan påpekat) samtidigt som han försöker att Sverige framstår som ett jävla unikt land som inte har motstycke i världen medan alla andra länder beskriver han som med lägre moral. Och så analyserar han det hela utan att huvudaktörerna i den lilla historia får lov att uttala sig om saken. Det hade varit myyycket intressant att höra de där grannarna som påstås låna saker utan att lämna de tillbaka (om de finns i verkligheten!!!). Vi hade kanske fått höra en helt annan sida av saken.

Anonym sa...

Anonym X
Det försvann två hela meningar från mitt senaste inlägg så här är de:
En av mina kvinnliga kompisar som kommer från ett sådant land som jag beskriver sa till mig på skoj när jag följde med till hennes familj "Du får vara försiktigt med att berömma nånting i min mammas hem för då löper du risken att du kommer hem med en höna eller ko." Och då menade hon att det man berömmer, det blir man erbjuden som gåva - som dock kallas för "lån" så att den som får gåvan inte känner sig vara i skuld till den som ger gåvan.

Robsten sa...

åfan, det visste jag inte, att man skall akta sig för att berömma kycklingar å annat, med risk för att få hem dom. Man får väl nöja sig med "vad fin du är i håret". Hur hittade du denna ganska gamla artikel förresten?

Anonym sa...

"Hur hittade du denna ganska gamla artikel förresten?"
Det var en åsna som jag fick hem efter att ha berömt den hos en bonde i Landskrona som slickade på tangenterna så kom det fram din artikel. Jag får nog akta mig för att berömma åsnorna i Landskrona - det finns ingen plats för dem hos mig.