onsdag, augusti 22, 2007

Sanningssägaren Rothstein


Det finns människor som vågar sticka ut hakan och säga sanningen, detta fast den är obehaglig och stötande för makthavare. Det finns människor som vågar säga att kejsaren faktiskt är naken, fast den politiska makten säger att samma kejsare har en utomordentlig fin klädedräkt. Bo Rothstein är en sådan människa. Rothstein kritiserar Uppsala universitet hårt i en debattartikel publicerad på DN-debatt. Han tar upp två saker, dels en skandal med två matematiker, dels den affär som jag aldrig slutat uppröra mig över, affären med genusforskaren Eva lundgren. Denna Lundgren har tidigare kommit med helt horribla uppgifter om hemliga manliga nätverk som ritualmördat små barn och grävt ner dem. Lundgren har satt fart på hela Södermanlands poliskår i jakten på dessa nedgrävda barnlik, att inga saknade barn inrapporteras har väl setts som en obetydlig bagatell i sammanhanget.

Den andra skandalen var Lundgrens "forskningsrapport" om sannolikt skulle underkännas på grundskolenivå för bristande vetenskaplig stringens och vinklade slutsatser. Undersökningen handlar om mäns våld mot kvinnor och är så tendentiös så man inte gör annat än gapskrattar åt den. En undersökning av Uppsala universitet där Lundgren är verksam friade henne på alla punkter och gjorde sedan det fullständigt horribla att uttala sitt fulla förtroende för henne dessutom. Gott så, det avgör ju saken, de flesta andra sansade människor hyser därmed inget vidare förtroende för Uppsala universitet, som sagt, det bästa vore att lägga ner hela universitetet.

Så här skriver Rothstein i DN,
- Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.

Att det är politik med i bilden är så uppenbart att ett normalbegåvat barn kan förstå det, tänk om någon publicerade de slutsatser som Rothstein tycker är uppenbara av forskningsarbetet. Alla förstår att det är så mycket mer politiskt gångbart att i stället utmåla samtliga män som presumtiva våldsverkare och våldtäktsmän, det ligger ju helt i linje med den moderna feministiska teorin och den s.k. genusforskningen.

Vidare skriver Rothstein,

- Uppsala universitets reaktion på detta har inte bara varit att fria Eva Lundgren och vägra låta Vetenskapsrådets granska hennes forskning. Ledningen har också uttalat sitt "fulla förtroende" för henne och dessutom gett henne extraordinärt goda arbetsvillkor! Skälet är med stor sannolikhet att Lundgrens teser har visat sig ha stort politiskt stöd och ofta använts av ledande politiker som argument.

Där har vi det, alla sansade bedömare gör samma analys, det gäller att förse våra politiker med de rätta argumentet. Det verkar i själva verket vara hela syftet med denna "genusforskning". Det är sorgligt att se hur vetenskaplig stringens, vetenskaplig självständighet och oberoende blir alltmer sällsynt i sociologisk och samhällig forskning, politisk korrekthet spelar större roll än sanning och verklighet. Rothstein föreslår att hela Uppsala universitet läggs ner, det kommer självklart inte att inträffa. Däremot är det mycket få människor som tar genusforskning och andra liknande forskningsområden på allvar nuförtiden, forskare som Eva Lundgren är i princip inget annat än folkets och akademikernas driftkucku. Är våra politiker och universitetsledningar helt omedvetna om det?


Länk DN

9 kommentarer:

Trader sa...

Sk "forskare" som Eva Lundgren och Tiina Rosenberg mfl är inget annat än resultatet av mångårig statlig forskningspolitik, som går ut på att medel delas ut i linje med PK-poäng. Detta administreras lokalt likaledes av politiker för att vara helt säker på att pengarna hamnar "rätt". Att via skattsedeln försörja ett antal av dessa individer som ingen i de breda folklagren tar på allvar svider en del, men går möjligen att svälja. Vad värre är att dessa "forskningsresultat" får inflytande på sådant som grundskolans läroplan och undervisningen på lärarhögskolor som formar den uppväxande generationen. Jag blir mörkrädd när jag läser en del av formuleringarna som lägger policyn i dessa sammanhang. Tiläggas kan att "genusvetenskapen" står under påtagligt inflytande från HBT-kretsar. Det kan man konstatera utan att skrapa alltför djupt under ytan.

Grue sa...

Har pluggat en hel del på samhällsvetenskapliga och humanistiska institutioner. Därför blev jag en smula förvånad (men glad) över all upprördhet över feministernas "forskning" i samband med Evin Rubars film (där "män är djur"-uttalandet kom). Sånt där snack hade ju pågått i åratal på universiteten. Men uppenbarligen vet inte folk så mycket om vilka galenskaper som förekommer där.

Rothstein är bra - han förtjänar sin plats i Fb:s lista över icke-PK-akademiker:

http://www.flashback.info/showthread.php?t=496720&highlight=icke-PK-akademiker

Anonym sa...

Det är vidrigt att sådana som Rothstein kan publiceras på DN debatt utan att någon granskar det han skriver. Han brukar ha väl grundade argument, men vad grundar sina argument på idag?

Att Eva Lungren får vara kvar på universitetet är för många en fråga, även mig. Men Uppsala universitet har agerat enligt konstens alla regler i detta fall. Då kanske man ska ändra på reglerna?

När det gäller bråket kring Matematiska institutionen är argumenten i Rothsteins debatt direkt felaktiga. Den akademiska friheten gäller den egna forskningen och inte över vad andra ska forska om.

Tvärtemot tror jag att Rothstein känner sig angripen som professor.
Uppsala universitet satte ner foten för en gång skull. Det är det inte många universitet i Sverige som har gjort. Dessutom gick matematikerna frivilligt, fick en rejäl summa pengar för det också. Under en lång tid har det varit i princip omöjligt att bli av med professorer som inte sköter sitt jobb. Det förekommer ju t ex att en professorer har flera heltidstjänster på olika universitet runt om i världen. Jag tror att Bo Rothstein känner sig hotad, och vill försvara makten - professorerna. //Pojo

Anonym sa...

Med vänner som er behöver Rothstein inga fiender. Se hans CV och upptäck att han handlett flera avhandlingar med genusperspektiv samt själv diskuterar hur könsmaktsordningen kan brytas. Dålig vetenskap är dålig vetenskap oavsett om det är genusforskning eller historia och denna skall kritiseras. Att dra all genusforskning över en kam - som ni gör - är något som Rothstein och andra kritiker (som Arne Jarrick) däremot knappast skulle göra.

Andreas sa...

Grue har helt rätt i det han skriver, att genusforskningen inte enbart är ett eget forskningsområde på universiteten, utan i stort sagt varenda institution har satt upp genus som en delkurs i sina kurser. En 4-5 poängskurs (av en hel termin, 20 poäng) brukar avsättas till studier i genusvetenskap som på ett eller annat sätt berör ämnet man för tillfället studerar. Min förvåning över detta skeende är väl inte så stor, däremot frågar jag mig varför just genusvetenskapen är så viktig att den fått denna särställning. Det finns flera samhälleliga "problem" än jämställdhet mellan könen som torde te sig lika viktiga - frågan om svenskens smygrasism t.ex. Släng in en 5-poängskurs i varje ämne på varje institution som behandlar detta också. Självfallet på den historiska institutionen sett ur någon slags vag historisk koppling, på den sociologiska institutionen ur någon vag sociologisk koppling, etc etc, för att ge det NÅGON form av alibi att höra hemma i undervisningen. Men i förlängningen hoppas vi även få in en 5-poängskurs i HBT-frågor, en 5-poängskurs i miljötänkande, m.m.!

Min poäng är inte att någon av ovanstående frågor är oviktig eller mer eller mindre viktig än någon av de andra - bara att det INTE hör hemma inom andra institutioners väggar på universiteteten än eventuellt en institution dedicerad enbart till studierna av sagda fenomen.

Vansinne.

Fenrisulv sa...

Eftersom Lundgrens forskning uppenbarligen visar (även om det inte klart redovisas) att risken för kvinnor att utsättas för våld i hemmet ökar om make/samboende är arbetslös och icke-svensk, två saker som inte helt sällan (obs. understatement) följs åt, så undrar jag var våra stridbara feminister säger om den saken? Till dags dato kan jag inte erinra mig många artiklar där t ex ROKS eller andra feministextremister högljutt klagar på att våra invandrare i mycket hög utsträckning spöar sina kärringar, och att något bums måste göras åt det?

Där tiger man mer eller mindre still, istället spyr man sin sura galla över den normativa svenske, heterosexuella, vite mannen och framför diverse absurda anklagelser där generaliseringar verkar vara honnörsordet. Varför sviker feministerna sina medsystrar i detta? Är sådant OK om det görs av invandrare, men i högsta grad klandervärt om en svensk man gör det? Dubbelmoral, feghet och intolerans är vad som först slår mig när jag skall avge ett omdöme om dessa knaskärringar.

Robsten sa...

"Han brukar ha väl grundade argument, men vad grundar sina argument på idag?"
Han har läst och studerat Lundgrens forskning.

"Att Eva Lungren får vara kvar på universitetet är för många en fråga, även mig. Men Uppsala universitet har agerat enligt konstens alla regler i detta fall."

Har man? Lundgren har uppenbarligen gjort ett slarv och hafsjobb, att det är tendensiöst står ju utom allt tvivel.

Anonym sa...

Jag vet inte om jag håller med Lundgren. Men det kändes ganska mycket som om Uppsala universitet fick panik och "granskade" henne för att lugna en folkstorm, inte för att man direkt hade några konkreta belägg annat än Rothsteins beskyllningar. Såvitt jag minns sa ju t ex aldrig Lundgren att hon trodde att si och så många barn mördads, utan att hennes informanter sagt så i en undersökning. Det är ju två olika saker.

För mig känns Rothstein totalt osorterad och sensationslysten. Visst är det bra med kritiska röster, men Rothstein är förutsägbar och verkar mest sticka ut hakan för att få uppmärksamhet. Hans argument är ofta svepande och många gånger illa underbyggda när han talar utanför sin huvudsakliga ämnestillhörighet. Det finns många statsvetare som är betydligt mer balanserade.

Robsten sa...

jag har själv studerat ett sammandrag av Lundgrens rapport och om jag minns rätt skrivit en artikel o0m det på denna blogg, den var skit och hennes slutsatser likaså, jag håller med Rothstein.