Sanningssägaren Rothstein

Det finns människor som vågar sticka ut hakan och säga sanningen, detta fast den är obehaglig och stötande för makthavare. Det finns människor som vågar säga att kejsaren faktiskt är naken, fast den politiska makten säger att samma kejsare har en utomordentlig fin klädedräkt. Bo Rothstein är en sådan människa. Rothstein kritiserar Uppsala universitet hårt i en debattartikel publicerad på DN-debatt. Han tar upp två saker, dels en skandal med två matematiker, dels den affär som jag aldrig slutat uppröra mig över, affären med genusforskaren Eva lundgren. Denna Lundgren har tidigare kommit med helt horribla uppgifter om hemliga manliga nätverk som ritualmördat små barn och grävt ner dem. Lundgren har satt fart på hela Södermanlands poliskår i jakten på dessa nedgrävda barnlik, att inga saknade barn inrapporteras har väl setts som en obetydlig bagatell i sammanhanget.

Den andra skandalen var Lundgrens "forskningsrapport" om sannolikt skulle underkännas på grundskolenivå för bristande vetenskaplig stringens och vinklade slutsatser. Undersökningen handlar om mäns våld mot kvinnor och är så tendentiös så man inte gör annat än gapskrattar åt den. En undersökning av Uppsala universitet där Lundgren är verksam friade henne på alla punkter och gjorde sedan det fullständigt horribla att uttala sitt fulla förtroende för henne dessutom. Gott så, det avgör ju saken, de flesta andra sansade människor hyser därmed inget vidare förtroende för Uppsala universitet, som sagt, det bästa vore att lägga ner hela universitetet.

Så här skriver Rothstein i DN,
- Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.

Att det är politik med i bilden är så uppenbart att ett normalbegåvat barn kan förstå det, tänk om någon publicerade de slutsatser som Rothstein tycker är uppenbara av forskningsarbetet. Alla förstår att det är så mycket mer politiskt gångbart att i stället utmåla samtliga män som presumtiva våldsverkare och våldtäktsmän, det ligger ju helt i linje med den moderna feministiska teorin och den s.k. genusforskningen.

Vidare skriver Rothstein,
- Uppsala universitets reaktion på detta har inte bara varit att fria Eva Lundgren och vägra låta Vetenskapsrådets granska hennes forskning. Ledningen har också uttalat sitt "fulla förtroende" för henne och dessutom gett henne extraordinärt goda arbetsvillkor! Skälet är med stor sannolikhet att Lundgrens teser har visat sig ha stort politiskt stöd och ofta använts av ledande politiker som argument.

Där har vi det, alla sansade bedömare gör samma analys, det gäller att förse våra politiker med de rätta argumentet. Det verkar i själva verket vara hela syftet med denna "genusforskning". Det är sorgligt att se hur vetenskaplig stringens, vetenskaplig självständighet och oberoende blir alltmer sällsynt i sociologisk och samhällig forskning, politisk korrekthet spelar större roll än sanning och verklighet. Rothstein föreslår att hela Uppsala universitet läggs ner, det kommer självklart inte att inträffa. Däremot är det mycket få människor som tar genusforskning och andra liknande forskningsområden på allvar nuförtiden, forskare som Eva Lundgren är i princip inget annat än folkets och akademikernas driftkucku. Är våra politiker och universitetsledningar helt omedvetna om det?

Länk DN