Mer resurser till brottsbekämpning!

Antalet våldsbrott har ökat kraftigt de senaste åren. Detta faktum har emellertid media försökt tysta ner på de mest krystade sätt. Karin Rebas försöker t ex bortförklara statistiken med "ökad anmälningsbenägenhet".

Diskussioner om brottslighet tenderar att leda till att man börjar diskutera invandrarnas överrepresentation, som finns belagd här. Det kan vara en anledning till att de invandringspositiva medierna vill tona ner ökningen av brottsligheten.Emellertid hör man ofta ett annat argument till att man inte ska bry sig så mycket om misshandel och våldtäkter, nämligen att det finns andra saker som ställer till mer problem i samhället, som trafiken.


"Det är inte minskad trafikdöd som kan locka när integriteten skall knäckas – nästan en femtedel vill att kameraövervakning för att komma åt fortkörning skall minska. I Sverige skördar trafiken drygt 400 döda, mer än 3.000 svårt skadade och drygt 20.000 skadade årligen. Å andra sidan är över 80 procent positiva till kameror och buggning och hemlig telefonavlyssning om det gäller att komma åt "terrorism" (0 döda, 0 svårt skadade, 0 skadade i Sverige årligen)."

Liknande resonemang hördes efter 11 september-attacken (sex år sedan idag förresten): dådet uppmärksammades, menade man, oproportionerligt mycket givet att fler dog i trafiken varje år i USA.Att fler dör i trafiken än av våldsbrott är förstås intressant information, men det finns även andra saker man bör beakta. Amerikanerna betraktade 11 september-attacken inte bara som en tragedi där många människor dog, utan också som en skymf. Det var inte bara så att de var ledsna över att ha så många landsmän hade dött. De betraktade dessutom brottet som en kränkning av de dödas och deras egen heder.

Att likställa ett dödsoffer i trafiken med ett dödsoffer i ett terrorattentat eller i något annat våldsbrott är att tänka för mycket i nyttotermer, ett alltför vanligt misstag i Väst idag, framförallt från liberaler och socialister. Människan tänker inte och kan inte tänka enbart i nyttotermer, utan hon tänker även i hederstermer. Att skadas i en olycka är inte likställt med att skadas av andras illvilliga handlande: i det förra fallet är vi enbart ledsna över att ha gjort oss illa, i det andra även över att någon velat oss illa.

Nyttotänkandet utgår från att människan är en ö, fri från sociala band. Vi strävar, enligt detta sätt att se på saken, efter att maximera vår nytta. Det är likgiltigt om nyttan eller skadan kommer från andra människors handlande eller från annat håll. Men så är uppenbarligen inte fallet: människan är en social varelse och vi är mycket uppmärksamma på hur våra medmänniskor agerar. Om någon avsiktligt skadar oss tar vi därför illa vid oss på ett sätt vi inte gör om en maskin skadar oss. Liknande teman utvecklas i denna understreckare.

Därför bör vi lägga ner betydligt mer resurser på att få ner det dödliga våldet än på att få ner trafikdödligheten. Det kan tyckas vara en märklig ståndpunkt för den som är van att tänka i nyttotermer men jag tror att den är väl i linje med vår common sense-moral.