Det ÄR här!

Det tragiska mordet på en 23-åring ung idrottskille som enligt samstämmiga uppgifter inte ägnat sig åt brottsliga aktiviteter tas upp i en ledare i DN. Jag tycker det är bra att frågan tas upp, även om jag inte delar ledarredaktionens analys till fullo naturligtvis. Det påtalas i artikeln hur olika reaktionerna blir på ett mord beroende på var och kanske vem som faller offer för det till synes så meningslösa våldet. Så är det naturligtvis, skulle sonen till någon högt uppsatt politiker eller annan tongivande person i samhället falla offer för fullständigt meningslöst våld skulle reaktionerna från våra medier bli en helt annan.

Ändå vägrar redaktionen dra några slutsatser i ett samhälligt perspektiv, i alla fall inte på djupet. Vi är många som gnällt och klagat på den allmänna utvecklingen vårt land tagit med ökad brottslighet och en utbredd otrygghet. Etik och moralfrågor har blivit allt mer uttunnade och det har t.o.m. gått så långt att man infört detta i skolplanerna, som ett ämne för elever att fördjupa sig i. Då har det gått verkligt långt, när man slutat leva efter moral och etik inför man det som ett ämne i skolan i stället. Det är ju den nuvarande vuxenvärlden som misslyckats i dessa frågor, inte barn.

Ungdomsrabatterna för våldsbrottslingar som ännu inte fyllt 20 år är skrattretande. Unga härdade våldsbrottslingar som verkar sakna all form av samvete och medkänsla får straff efter grova våldsbrott som är så låga att det snarast är att likna vid ett skämt och ett hån mot brottsoffren.

De egna rättigheterna och att lyckas är satta som samhällsmål för det uppväxande släktet. Saker som att följa regler, ta hänsyn och att arbeta hårt för att uppnå ett givet mål är satta på undantag. Höjden av lycka är att gå vidare i någon "Idoltävling", inte att tillsammans med sina kamrater arbeta hårt för att uppnå något eftersträvansvärt.

En ologisk flyktingpolitik och ett överdrivet vurmande för "globalisering" har inte gjort saken bättre. Vi tar inte in bara det som är bra utifrån, snarare överväger det som de flesta anser är dåligt som kulturell import. Allt detta sammantaget får ju så småningom effekter vi inte vill ha i vårt samhälle. Att sedan stå med förvånad med tvättad hals och inte låtsas förstå vad som hänt är direkt oklädsamt. Jag menar att politiker och medier gör just detta. Så här står det i DN:s ledarartikel.

Att avståndet mellan innerstadens maktinstitutioner och de segregerade förorterna inte skulle vara mycket längre än ett par tunnelbanestationer, det är tyvärr fortfarande bara en illusion.

En illusion som ingen egentligen har trott på, får vi väl tillägga. Den politiska makten är mest intresserad av att framstå som politisk korrekt i dessa frågor, hur undviker man kritik i morgondagens SvD? Det är frågan för ansvariga politiker när de ställs inför kritiska frågor från pressen. Det talas gärna om "förorten" av vissa politiska ledare, men de vägrar att dra några djupare slutsatser eller ta några krafttag mot tendenserna som blir allt tydligare. De som på allvar kritiserar den rådande utvecklingen blir hårt ansatt som "populist" eller ofta ännu värre saker. Det ÄR där jag bor som denna negativa utveckling sker.


Länk DN