söndag, februari 15, 2009

Ledare DN – vårt politiska system

I dagens ledare på DN tar redaktionen upp problemet med makt och ansvar, detta i samband med minskat intresse för partipolitik. De slutsatser som ledarredaktionen kommer fram till är något luddiga. I alla fall kommer redaktionen fram till slutsatsen att politikerna inte tar sitt ansvar i den utveckling som ligger för handen. Politikerna skyller ifrån sig och vill inte taga sitt ansvar för det mandat de har, inte heller tar de sitt ansvar för den negativa utveckling som skett med minskat partipolitiskt intresse i vårt samhälle.

Även om artikeln är en smula luddig så slås man av bristen på djupare analys om varför intresset för partipolitik blivit mindre, de bakomliggande orsakerna. Ja, vi förstår alla att politiker gärna flyr sitt ansvar inom vissa områden, men var är den lite djupare analysen? Så här står det i artikeln.

Den givna frågan blir då, som bland andra Växjöforskaren Gissur Ó Erlingsson noterat, hur makt-ansvarsperspektivet låter sig förenas med växande misstro mot politiker och partier, minskat medlemsantal, lägre valdeltagande i kommunvalen, hög andel förtroendevalda som lämnar sina kommunala uppdrag, ökat stöd för missnöjes- eller enfrågepartier etcetera.

Man behöver inte vara något geni för att förstå att den växande misstron mot politiker och partier faktiskt har ett samband med det ökande stödet för "missnöjes eller enfrågepartier", som redaktionen väljer att kalla det. Även om det ökande politikerföraktet har flera orsaker så är ett givet svar att väldigt många människor faktiskt inte tycker som de etablerade riksdagspartierna. De etablerade partierna har gått samman och tycker dessutom likadant i flera väldigt viktiga frågor. De har berövat befolkningen alternativ att rösta på och de har berövat samma befolkning möjlighet till debatt i dessa basala frågor. Följden blir förakt och misstro mot partier och politiker, samt ett minskat intresse.

Delar av befolkningen utnyttjar sin demokratiska rätt och stödjer nya partier, för att de gamla etablerade partierna helt enkelt inte representerar dem längre. Detta kan aldrig i ett demokratiskt samhälle framställas som ett problem. Problemet är i stället den likriktning som skett i flera viktiga frågor hos de etablerade partierna. Problemet är den misstro de etablerade partierna visar mot partier och människor som inte delar deras uppfattning i olika frågor. Problemet är också att de etablerade partierna avskärmat sig från den vanliga väljaren och hans problem, de har blivit en klubb för inbördes beundran i stället.

Om stödet ökar för "missnöjespartier" så beror det sannolikt på att det finns ett oerhört stort missnöje bland befolkningen för den utveckling de sju nuvarande riksdagspartierna står för. Om stödet för "enfrågepartier" ökar så beror det på att det finns en fråga inget av de sju nuvarande riksdagspartierna vill ta upp eller göra till sin, en fråga som dessutom är viktig för befolkningen.

Ja, vi har ett stort demokratisk problem i vårt land. Problemet är att det etablerade politiska skiktet inte vill debattera eller lyssna på befolkningen i flera viktiga frågor. Etablerade yrkespolitiker har skärmat av sig från den befolkning den är satt att styra och från den befolkning deras makt skall utgå från. De har bildad en egen politikerklass som DN:s egen Anders Isaksson visat, bl.a. i boken "Den politiska adeln". Har redaktionen verkligen inte läst den boken, som skrivits av deras egen medarbetare?

Länk DN

2 kommentarer:

Sivan sa...

Frågan är egentligen om vi har någon demokrati öevrhuvudtaget?
På den kommunala nivån är den i det närmaste obefintlig. Snarare ett farsartat spel.

Robin Shadowes sa...

Det är bara ett spel för galleriet. Det finns ingen demokrati och har aldrig funnits. Vi går och röstar vart fjärde år men vad finns det för garanti att detta inte är manipulerat och att man i verkligheten gjort upp om vem som skall sitta nästa mandatperiod bakom kulisserna?