”Lilla Sverige duger inte”

Hanne Kjöller är uppfriskande frispråkig ibland. Understundom ser hon det uppenbart ologiska i den påbjudna samhällssynen och hon slår effektivt hål på en viss outtalad politisk korrekthet. I DN skriver hon en krönika om ett program med namnet ”Studio 1” som går i radions P1. P1 verkar förresten vara den svenska politiska korrekthetens urbastion. I programmet så gnäller tydligen ett gäng rappare om sin dåliga start i livet. Nu kan man ju fundera över det faktum att föräldrarna till dessa rappare ”flydde” till vårt land just för att ge sina barn en bättre start, en åtgärd som inte verkar slagit väl ut enligt deras barn i alla fall. Sedan funderar Kjöller över texterna dessa barn av förorten presterar i sina musikaliska alster. Så här skriver hon i artikeln.

På nätet snappar jag upp några textrader. Det handlar om att ”slakta en polisinformatör, skjut av han båda benen”, att ”lilla Sverige inte duger”, om kokain, om att spränga en värdetransport och till ljudet av ett maskingevär kommer så refrängen ”Det är såhär riktiga grabbar opererar”. Ja, ni förstår.

Ja vi förstår fullkomligt. Sådana här texter är chica och i enlighet med den outtalade svenska politiska korrektheten. Om en medlem i ett uppstickarparti däremot, på en privat fest skulle andas något som är det minsta olämpligt så är det ett brott mot hela mänskligheten och skvallrar om en människosyn likt den Stalin och Hitler hade. Som sagt, vi förstår fullkomligt vad det är frågan om. Vidare skriver Kjöller så här.

Vi får höra ”Greken”, en av bandmedlemmarna som just avtjänat ett sexårigt fängelsestraff, förklara hur han vill ha fina kläder, fina klockor, fina bilar och att hans tjej ska ha på sig fina kläder. Och hur han inte kan tänka sig att bo i en liten förortslägenhet med normal standard.

Allt det här vet vi, vi vanliga knegare. Vi har sett klientelet med tjocka guldlänkar runt både armar och handleder, vi har sett de fina bilarna vi andra bara kan drömma om, vi har sett sedelbuntarna på innekrogarna runt Stureplan. På något sätt verkar dessa människor, som Kjöller beskriver, stå närmare vår politiska nomenklatura än den vanliga befolkningen. Möjligt att det är en smula långsökt med denna slutsats, men båda grupperna lever långt över den levnadsnivå vi andra gör, båda grupperna lever i någon mån efter principen ”snabba klipp”. Och låt oss vara ärliga, det är vårt politiska etablissemang som genom ett antal politiska beslut gjort denna förortskriminalitet möjligt att växa fram i vårt land. Jag själv bor i en liten förortslägenhet och är nöjd med det. Vidare skriver Kjöller.

Det som däremot förvånar mig är hur majoritetssamhället alltid tenderar svälja samtliga förklaringsmodeller från förortssamhällets mest solkiga hörn.

Precis Kjöller, förklaringarna till hur dessa kickers kommit på glid antar de mest fantastiska dimensioner. Det kan handla om vanliga svennars förmenta rasism, det kan handla om diskriminering och annat märkligt. Vanligt är i alla fall att svenska folket, arbetsgivarna eller andra grupperingar får skulden, aldrig politikerna eller brottslingarna själva. Vidare skriver Kjöller i artikeln.

Men jag sväljer inte detta ospecifika för-oss-fanns-bara-ett-val-svammel som Greken och den andra intervjuade bandmedlemmen rapar. Samhället har svikit oss, ”de” segregerar, ”de” skapar klasskillnader, det är som att ”de” vill att vi ska vara där vi är.

Kan jag yppa en hemlighet här? Det är i princip ingen som sväljer den förklaringsmodell Kjöller beskriver här ovan. Det är endast politiker med dess politruker som odlar dessa förklaringsmodeller, ja och ibland media då också. Problemen i Rosengård berodde ju på att de elaka poliserna var så rasistiska, bara för att nämna ett litet exempel. Till sist skriver Kjöller så här.

Det skuldtyngda majoritetssamhället ställer aldrig några motfrågor om vilka ”de” är eller vad samhället skulle gjort i stället.

Nä, fast å andra sidan HAR samhället verkligen gjort vissa allvarliga fel. Svaren på vilka dessa fel är faller dock knappast invånarna i dessa förorter på läppen, eller politikerna heller för den delen. Vi skulle haft en vettig immigrationspolitik från början naturligtvis. Vi skall ställa samma krav på alla medborgare också, alla skall försörja sig, eller gå i skolan samt följa Svea rikes lag. Passar inte detta så finns det andra platser på vårt jordklot där man kanske kan finna lyckan, med eller utan lyxbil. Den straffrättsliga ungdomsrabatten antar helt absurda former ibland, den måste justeras. Vi måste ge polisen högre status, befogenheter samt bygga ut vår poliskår. Några mycket enkla men effektiva åtgärder. Jag är absolut villig att rösta på ett parti som kan sätta dessa åtgärder i sitt partiprogram.




Länk DN