Partier vars politik man ogillar behöver man inte rösta på

Maria Abrahamsson går i dag ut i en ledarartikel på SvD och drar en del slutsatser, samt kommer med synpunkter. Detta i samband med att radioprogrammet Kaliber sänt sina tre delar om Sverigedemokraterna. En del synpunkter, som att även SD har rätt att existera, slippa politiskt våld samt framföra sina synpunkter kan man bara sympatisera med, i den mån de inte är alldeles självklara (vilket det borde vara i en demokrati). En del andra synpunkter Abrahamsson kommer med kan man inte med bästa vilja i världen låta bli att kommentera. Vad jag vet har Abrahamsson aldrig gått ut med sin partipolitiska preferens officiellt. Efter att ha sett och hört henne otaliga gånger i morgonsoffan debatterandes med Stig Malm och Göran Hägg råder det dock ingen tvekan om att hennes partitillhörighet är Moderata samlingspartiet. Så här skriver Abrahamsson till en början i artikeln.

Tack och lov betyder inte detta att man är tvungen att gilla vad Sverigedemokraterna står för, eller att man behöver bry sig om vad de säger

Självklart inte Abrahamsson, jag gillar inte vad Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centern eller Moderaterna står för. Det är liksom andemeningen i en demokrati, att man tycker olika. Jag och Abrahamsson tycker verkligen olika, ingen konsensus här inte. Däremot bryr jag mig om vad andra partier tycker i olika frågor. Det hör till en grundläggande respekt man bör ha för andra människor åsikter i en demokrati. Jag bryr mig t.o.m. om vad min granne tycker och lyssnar på honom, även om han skulle tillhöra Abrahamssons parti. Vidare skriver Abrahamsson så här.

Än mindre behöver man göra så stort väsen av vad de säger.

Det är väl här vi börjar tangera det demokratiskt riktiga och rumsrena. SD skall tigas ihjäl helst eller vad menar Abrahamsson? Vi kan göra det tankeexperimentet att Abrahamssons parti skulle tigas ihjäl, hur demokratiskt skulle hon tycka det vore? Nu räknar väl inte SD med så stor draghjälp från SvD i alla fall, bara att de i möjligaste mån håller sig till sanningen i det de väljer att skriva om. Vidare i artikeln skriver Abrahamsson så här.

Kalibers kontroversiella arbetsmetod att låta reportrarna infiltrera partiet genom att fejka medlemskap och använda dolda mikrofoner kan diskuteras. Men det kan förstås inte uteslutas att redaktionens granskning i bästa fall har bidragit till att avslöja Sverigedemokraternas politiska agenda för fler

Det finns bara en politisk agenda, det är den som står i alla partiprogram. Det är i själva verket just den som Abrahamsson inte gillar. Under 100 timmars hemligt inspelande så blev resultatet mycket, mycket magert, minst sagt. Kaliber hade en Wallraffande journalist i Skåne som inte hade något alls att rapportera. Nu så blev ju Abrahamssons eget parti utsatt för det mycket mindre försåtliga ”Valstugereportaget”, har vi redan glömt det Abrahamsson? Janne Josefsson gjorde ett reportage om hur moderater sade mycket värre saker än vad Kaliber kunde fiska fram under 100 timmars hemliga inspelningar i mer eller mindre privata sammanhang. Josefssons reportrar kunde bara helt öppet gå fram till representanterna i valstugorna och få de rasistiska uttalandena serverade på ett silverfat, detta av moderater. Så Abrahamsson, vad avslöjar det om moderaternas agenda i sådana fall? Vidare i artikeln så står det så här.

För egen del hade jag inte heller förväntat mig att partiets ordförande Jimmie Åkesson skulle resa sig upp och bestämt säga ifrån när hans festande ungdomsförbundare spelade vitmaktmusik och skrålade rasistiska visor i hytten på färjan från Tallin.

Först kommer Abrahamsson med rena faktafel, det spelades inga rasistvisor, vad jag kunde höra. Jag har ändå lyssnat minst tre gånger på varje program. Däremot sjöngs det mycket olämpliga visor. Sedan kommer Abrahamsson med ”vitmaktmusik”. Jag vet inte ens vad det är, frågan är om Abrahamsson vet det. Jag skulle nog inte tro att det spelades på nämnda båt i alla fall. Abrahamsson hade säkert inte ha väntat sig valstugereportaget heller. Nu vet vi inte i vilka sammanhang Åkesson var med i och inte. Vi vet inte vad han sade eller gjorde heller. En del övertramp skedde onekligen, ingen är gladare för det än Abrahamsson. Vidare i artikel så står det följande.

Alltjämt går partiets affärsidé ut på att exploatera främlings- och invandrarfientlighet. Av SD:s opinionssiffror att döma ligger denna fientlighet latent hos rätt stora väljargrupper.

Skall vi översätta detta från politisk korrekt svenska till vanlig svenska så betyder detta följande. Partiet vill representera alla som tycker att Sveriges generösa flyktingpolitik är vansinnig, speciellt med tanke på att vi är ensamma i Europa nuförtiden med denna mycket generösa politik. Av SD:s opinionssiffror att döma tycker väldigt många människor att de etablerade partierna för en vansinnig politik på detta område. Till sist skriver Abrahamsson enligt följande.

Så kommer det att förbli så länge som de etablerade partierna i riksdagen inte på allvar tar itu med kriminaliteten, laglösheten och utanförskapet som generera nya missnöjesväljare åt SD.

Det är så nya partier bildas och alltid har bildats Abrahamsson, att väljarna är missnöjda med redan existerande partiers politik. Det är en av grundvalarna i vår demokrati. Missnöjesväljare är vi allesammans. Jag har pratat med många människor som i senaste valet röstade på något av våra nuvarande riksdagspartier. De röstade på etablissemanget men de var ändå väldigt missnöjda med det parti de till slut röstade på. Tycker du det är idealiskt Abrahamsson? Just laglösheten och utanförskapet är ju något som SD vill göra något åt och som bl.a. ditt parti Abrahamsson, inte gör något åt, fast det sitter vid maktens boningar just nu och således har alla chanser.

Länk SvD