Medias taktiska prioriteringar

Sveriges Radios Kaliber har tidigare sänt två program om SD. I dessa program har man fokuserat på en del grodor och mindre lustiga sånger som framförts i mer eller mindre officiella sammanhang. Det tredje programmet tog upp det våld och de trakasserier SD är utsatt för. Dessa trakasserier och våld är enligt Kaliber systematiskt och inget som de andra partierna i Sverige är utsatta för. Kalibers egen mullvad i Göteborg, Caroline blev mycket uppskrämd och rädd när hon själv blev vittne av en attack från AFA mitt under ett möte där hon själv deltog.

När de två tidigare programmen sändes om SD så följde de stora tidningarna och SVT upp dessa program tämligen noggrant med artiklar och nyhetsinslag i bl.a. Nyhetsmorgon. När nu det sista programmet sänts där det antidemokratiska våldet som SD är utsatt för togs upp, så är det dödstyst från dessa medier. Kaliber skall, trots sina oetiska reportagemetoder, ha heder av att de tar upp det systematiska våldet och de systematiska mötesstörningar som SD är utsatt för, som enda parti. Denna heder faller alltså inte på de tidningar och SVT som villigt följde upp de två tidigare programmen, men plötsligt är mycket tysta när det sista programmet har sänts.

Det etablerade partiernas passivitet för de odemokratiska metoder som SD är utsatta för är påfallande och något som också Kaliber tar upp i sitt sista program. Passiviteten och frånvaron av markeringar mot det politiska våldet är av en sådan art att även Kaliber, i alla fall nämner, att det i vissa fall förmodligen är frågan om ett tyst medgivande från det politiska Sverige i övrigt. I vissa fall kan man inte ens tala om tyst medgivande från politikerna, utan om öppet medgivande av de odemokratiska metoderna och våldet. Ett exempel på detta är kommunalrådet i Malmö, Anneli Philipson, som sitter för V i kommunfullmäktige. Annelie Philipson är ansvarig för demokrati och jämlikhet, detta faktum måste ses som tragisk ironi för dagens demokrati i vårt land. Philipson har sagt till tidningen City att störningar av möten från SD är fullt legitima och önskvärda. Denna Philipson är alltså ansvarig för demokrati och jämnlighetsfrågor i kommunfullmäktige.

Till sist måste vi kommentera Anna-Lena Lodenius insats i programmet Kaliber och i andra sammanhang sista tiden i media. Man får den känslan att t.o.m. Kalibers redaktion är objektivare och korrektare inställd till SD än Anna-Lena Lodenius. Denna känsla förstärks också för varje gång man lyssnar på programmet. Lodenius säger bl.a. i det sista av Kalibers program om SD så här.

Sverigedemokraterna tangerar gränsen mot mänskliga rättigheter, allas lika värde och demokratins grundvalar. Man bör markera mot SD och även medieföretag har det uppdraget att markera mot detta.

Lodenius är den journalist som på senare tid har pratat mest med SD:s företrädare och kommit enskilda medlemmar närmast. Efter hennes insatser i samband med Kalibers programserie finns det ingen anledning alls att prata med henne eller prioritera henne när det gäller journalistiskt intressant material. SD är ett öppet parti med en öppen inställning till media. I någon mån väljer man i alla fall vilka journalister man pratar med och vilka man undviker, så gör i praktiken alla riksdagspartier. Det finns efter Kalibers programserie ingen anledning att prioritera Lodenius, tvärt om.

Länk Kaliber.