fredag, februari 12, 2010

Den förmenta godheten

Gudmundsson skriver en mycket bra krönika om den svenska förmenta godheten. Så här skriver han i sin artikel.
På politikområde efter politikområde har den skadliga förmenta välviljan behållit greppet. Den ses inom socialförsäkringssystemen, där överutnyttjande i generositetens namn lett till utslagning och resursbrist. Den finns i skolan, där barn hellre utlämnas till mobbare än underkastas stränga regler. Den återkommer i asylpolitiken, där förbrytare ges uppehälle och mer behövande avvisas. Och inte minst syns den i kriminalpolitiken, där rädslan att inskränka förövarens frihet tillåts överskugga offrets behov.
Att vända detta är ett värdigt politiskt projekt.

Problemet är att om socialförsäkringssystemet tillåts överutnyttjas så får det negativa konsekvenser, mycket allvarliga på sikt. Dessutom är det så att det gärna uppstår situationer där människor i behov av detta system vägras bistånd medan en massa människor får olika bidrag som inte skall ha det. När detta inträffar har all godhet redan försvunnit.

Problemet är att om allt inom skolans värld beskrivs som skolans och lärarnas fel, fast det inte är det, så åtgärdas allvarliga problem aldrig. Samhället tar den bekväma vägen att skylla alla problem på just skolan i stället för att någonsin gå till roten med det onda. Problemet är också att ju ”snällare” lärarna är mot barnen, ju elakare är barnen mot varandra.

Problemet är att ju fler kriminella asylsökande som tillåts stanna, ju fler medborgare blir utsatt för grova brott helt i onödan. Denna politik är kanske det grymmaste sätt man kan tänka sig för att verka ”god”.

Problemet är att ju fler brottslingar som går lösa, ju fler människor blir utsatt för våldsbrott. Man kan tala om att vid en viss gräns måste politikerna själva bära ansvaret för våldsbrott utförda av människor som med allt sunt förnuft borde sitta i fängelse eller blivit avvisade från vårt land.

Den förmenta ”godhet” som våra riksdagsmän så gärna vill lägga i dagen har enbart lett till allvarliga brister i vårt samhälle och gjort hela samhället sämre. Denna ”godhet” har orsakat lidande och hindrat samhällsutvecklingen, den har också gjort samhället otryggare. Förmodligen är det viktiga inte att vara god på riktigt utan att synas god inför väljarna, vilket gjort det hela ännu värre. Vi kan med rätta tala om godhetens tyranni i svensk politik.
Länk Gudmundsson SvD

8 kommentarer:

cavatus sa...

Denna förmenta godhet har även fått en egen term i ordet "snällism". Snällismen ställer till mer än vad den i själva verket utgör sig för att vara, nämligen snäll.

Det är sannolikt denna snällism som fått media att i all välmeningen undanhålla hela sanningen för folket i sin nyhetsrapportering. (Har belyst mediamörkningen här http://cavatus.wordpress.com/2010/02/11/crisis-swedish-media/)

Snällismen gör att mobbare och kriminella element får härja fritt för de har "haft det svårt i livet".

Snällismen gör vårt samhälle osäkert och får svenskarna att framstå som dumfånar i många andra länders ögon, särskilt i ögonen hos de som kommer hit och utnyttjar socialförsäkringssystem och andra förmåner.

Olbap sa...

Att den jämställer onda handlingar med goda = värderelativism. Man ska vända kinden mot det onda, exempelvis islamisk aggression. Resultatet är att det jämställer det goda i det egna beteendet med det onda i aggression. Under medeltiden så gick kristendomen i motanfall tack vare att man gick ifrån den fanatiska vänd-andra-kinden-till läran. Det är dags att lämna flummet och inse att ondska och aggression finns, och att man inte kan använda Chamberlain-1938-metoden mot den.

z999 sa...

För att uttrycka det enkelt. Tar man bort lagar och regler eller låter dom vara utsuddade av "snällhet" så blir det djungelns lag som blir rådande. Det är det vi ser i "flykting"politiken där dom rikaste "flyktingarna" tar sig in i landet genom att betala enorma summor till flyktingsmugglare. Även om det handlar om lånade pengar som sedan betalas tillbaka med bidragspengar så krävs det ett ganska stort grundkapital.

z999 sa...

En rätt bra artikel om godhet finns här-
http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/09/vi-b-r-inte-offra-oss-f-r-afghanernas-skull

När det gäller svensk invandringspolitik så kan man ifrågasätta det moraliskt riktiga i att rika politiker talar om för fattiga människor vad "vi" har råd att skänka bort. Dom utgår från sin egen lön och är helt blinda för hur andra människor har det.

En gång i tiden så ansågs det att den gemensamma statskassan ägdes av alla svenskar. Svenskarna å sin sida förstod att kassan existerade enbart därför att svenskar betalar in pengar till den i form av skatt. Statskassan användes sedan till att bygga ut välfärdssystem som minskade de sociala spänningarna i samhället och kom de rika till del genom mindre kriminalitet. Har fattiga människor något moraliskt skäl att hålla sig till lagar skapade av rika människor som vill köpa sig en fin människosyn med de offentliga medlen?

På medeltiden så ansågs kyrkan stå för det ultimat goda (även idag). Adeln köpte på den tiden de så kallade avlatsbreven som gav kyrkan pengar och makt. Detta ansågs på den tiden lika fint som när rika människor bestämmer att gemensamma tillgångar ska bekosta invandringen. Oavsett vad man har för åsikter i övrigt så skarpar staten idag ihop pengar till invandringen genom att trycka till fattiga människor i landet som inte tillhör någon utvald tycka-synd-om-grupp. Vi har råd med ensamkommande "flyktingbarn" men den kvinnliga sjukpensionären som tog livet av sig för en bråkdel av dom pengarna hade vi tydligen inte råd med.

Skulle man sätta samma krav på flyktingpolitiken som på försäkringskassans utbetalningar så skulle vi ha en extremt lite grupp flyktingar att integrera varje år. Vi skulle kunna garantera denna grupp att inte hamna i social utsatthet och kriminalitet (kriminalitet baserad på pengar).

Jag vill till slut tillägga att jag anser att Jimmie Åkesson har en fin människosyn från början, han behöver inte köpa en sådan för andras pengar.

z999 sa...

Det är blindheten för självgodhet som skapar ondska.
Självgodhet känner du igen på det sättet att den skapar en anda av att den inte får ifrågasättas. Det är detta som möjliggör att organisationer som röda korset kan användas för att berika extremt giriga människor som är i total avsaknad av samvete. Till skillnad från vad många tycks tro så skapas inte samvete av sig själv hos människan. Det är omgivningens reaktion som både skapar samvete och som tar bort samvetet. Människor i grupp med ett ont mål i sikte kan uppleva sig själva som ganska ok eftersom gruppens reaktion dämpar samvetet. Detta fenomen har genom historien skapat grymheter i koncentrationsläger med mera, ofattbara för människor som står utanför gruppen och som har sitt samvete skapat av en annan grupps reaktioner. När de kurdiska släktingarna nyligen kunde begrava en 16-årig flicka levande så var det gruppens reaktioner i första hand som möjliggör att de kan bete sig på det sättet. Men det är även en hjälp när människor på långt håll (i Sverige) relativiserar allt som har med hedersmord att göra och förringar att det är ett problem.

Stig sa...

Jag blir alltmer irriterad på den ökande tendensen att utradera gränsen mellan olika begrepp. Ibland är visserligen gränsen flytande men det har blivit ett sorts mode att radera ut alla gränser och begrepp.
Läste en rubrik på Newsmill som är typisk för detta verbala vränga-ut-och-in-mode: "Ateismen är också en tro", underförstått att ateism är en religion som predikar om tron på människan istället för på gud.
I så fall en religion utan gud, nirvana, profet, helig skrift, gemensamma levnadsregler och värderingar, ritualer, helgon, heliga platser, symboler, reliker etc.
Men vad finns då kvar av de religionens ingredienser som gör en religion till religion. Att bara tro på något, t.ex. spöken, ufon och astrologi är inte religion utan en mer eller mindre ologisk/orealistisk verklighetsuppfattning som stimulerar fantasin.
Ateism är ju just en förnekelse av att dessa saker är meningsfulla över huvud taget. Att då påstå att ateism är en sorts religion blir som att påstå att "även anarkister vill ha hierarkiskt och centralstyrt samhälle - På sitt sätt!" eller "det är friskt att vara sjuk i ett sjukt samhälle" (känns det igen) vilket borde sporra kärnfriska individer att omedelbart uppsöka en läkare.
Om det verbala vränga-ut-och-in-modet bara inskränkte sig till att ställa enkla begrepp på ända så hade konsekvensen inte blivit värre än att vi på lång sikt inte kan kommunicera ö.h.t. utan att varje uttalat ord skall genomgå en semantisk djupanalys tills ingen orkar kommunicera/debattera alls. Kanske lika bra det... ;-)

Men när humanitet blir slapphet inför mobbare och inhumant lidande för mobboffren; skoldemokrati blir att pracka på barn ansvar och beslut som knappt vuxna klarar av (fr.a. inte de auktoritetslösa lärarna ), straffsatser blir som att kasta tärning med enbart låga resultat, ”kännbart straff som skall stå i proportion till brottets dignitet” blir en spottloska i ansiktet på brottsoffret; religionsfrihet blir yttrandefrihet att kritisera en politisk rörelse inspirerad av en religiös hatskrift (Koranen) som är helig för de troende men ett hot mot de icke-troende, humanism blir intolerans mot systemkritik för att man måste ta hänsyn till ”individen” (hur det nu kan vara möjligt när det bara i Sverige finns nio miljoner individer med olika unika behov).
När alla dessa i grunden goda och kreativa begrepp förlorar sin fasta form blir de så oklara och destruktiva att man förstår hur rätt Orwell hade i ”1984”: Ont blir gott och gott blir ont, rätt blir fel och … osv.
Det ger stort utrymme för makthavarna att bete sig som ansvarslösa och ryggradsslösa hala ålar och få det att framstå som gott, humant, demokratiskt och rättvist.

Anonym sa...

Inte så noga kanske men
"religionsfrihet blir yttrandefrihet att kritisera en politisk rörelse inspirerad av en religiös hatskrift (Koranen)"
skulle vara "religionsfrihet blir INSKRÄNKT yttrandefrihet att få kritisera en politisk rörelse..."

z999 sa...

Stig, vill bara säga att ateismen inte är en religion. En religion måste innehålla dogma och ritual för att kallas religion.