Universitetsvärlden måste vända Rothstein ryggen efter detta

Jag blev tipsad om en artikel i Expressen av Bo Rothstein. Artikeln handlar om Hur Rothstein tycker man skall ”kväsa” SD. Det räcker egentligen med ingressen där statsvetare och professor i statsvetenskap Bo Rothstein säger att man skall ”kväsa” ett demokratiskt parti, för att man skall börja undra hur det står till med det politiska klimatet och vad statsvetenskapen är på väg någonstans i detta land. Vi läser i artikeln och det står så här.  

Frågan handlar också om hur debatten skall föras. Flera ledande politiker, inte minst Mona Sahlin, har inte lyckats särskilt väl i debatten med SD. Att försöka debattera efter den mall bestående av saklighet och fakta, som är legio i svensk politisk diskussion, verkar inte fungera. Skälet till detta är, tror jag, enkelt. Man ger SD en aura av seriositet som det inte förtjänar - och som partiet dessutom tycks vinna politiska poäng på. Med denna strategi kommer SD att i många väljares ögon att framstå som "ett parti bland andra", vars argument förtjänar att tas på allvar.

Att svensk politisk debatt präglas av saklighet och fakta är bara det en överdrift som får oss att höja på ögonbrynen. Det är alldeles uppenbart att det är just fakta och saklighet som SD vinner på, för att verkligheten helt enkelt ger SD rätt i många huvudfrågor. SD framstår, tvärtemot vad Rothstein påstår, inte som ”ett parti bland andra”, utan det parti som vågar spräcka den politiska korrektheten och även diskutera svåra och känsliga frågor, som de övriga partierna sopat under mattan. Vidare så står det så här i denna nästan osannolikt dåligt underbyggda artikel.

Den motsatta strategin, att försöka ignorera partiet, kan redan sägas ha misslyckats. Anledningen är att det passar Sverigedemokraternas självbild av att vara ett antietablissemangsparti. Partiet kan ikläda sig sin martyrgloria.

Vad är det för prat om Sverigedemokraternas självbild och annat dravel denne professor kommer dragandes med? SD är de facto ett klockrent ”antietablissemangsparti”, någon martyrgloria har aldrig SD själv tagit på sig. Det är knappast Sverigedemokraternas fel att ju sämre de andra partierna behandlar SD, ju fler väljare strömmar till, därför att människor helt enkelt värnar om något som kallas demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Dessa samhälliga principer borde inte vara helt obekanta för statsvetaren och professorn Rothstein, men man jag börjar faktiskt undra. Jag sitter med öppen mun av oförställd häpnad när jag läser vidare i statsvetarens artikel.

Därmed kan det synas som att slutsatsen är att ingenting fungerar som ett motmedel. Jag tror emellertid att det finns en tredje linje, nämligen ironins och förlöjligandets strategi. I den politiska retoriken är ingenting så förödande som att framstå som uppblåst och skrattretande. Men det är en svår konst som kräver skarpslipade retoriker, som inte tvekar att nypa till i veka livet. Här duger inte alls de schyssta Pelle- och flitliga Lisa-karaktärer, som dominerar svensk politik. Istället behövs någon som verkligen behärskar den svåra konstformen med ironiska elakheter.

Min första reaktion när jag läser detta är att jag får tvinga tillbaka ett nervöst fnitter, är hela artikeln ett dåligt skämt? Det är trots allt långt till den första april, så detta måste vara något slags ”all time low” när det gäller debattartiklar. Är Rothstein helt omedveten om att han förlöjligar sig själv å det grövsta? Ingen politiker har väl förövrigt tvekat att ”nypa till i veka livet” när det gäller SD, invektiven och prefixen har snarare haglat. Vi ser alltså en statsvetare och professor i statskunskap som går ut i riksmedia och rekommenderar de etablerade politikerna i vårt land att använda sig av metoder som att ”nypa till i veka livet”, använda ”ironiska elakheter”, att inte alls vara ”schyssta” samt förmå politiska motståndare till att framstå som ”upplåsta och skrattretande”. Är det verkligen sådant studenterna får lära sig om demokrati i ämnet statskunskap på våra universitet? Jag häpnar faktiskt! Till slut så skriver Rothstein så här i sin helt otroliga artikel.

Carl Bildts politiska position gör honom också unikt lämpad. Moderaternas svängning mot den politiska mittfåran har skapat ett tomrum på högerkanten, som Sverigedemokraterna nu kan utnyttja. Det är dags för Carl Bildt att ställa in det ymniga resandet till världens huvudstäder och ge moderatstabens "blodhundar" i uppgift att börja gräva fram vad som krävs för att ge Sverigedemokraterna den holmgång de förtjänar. Bo Rothstein

Att en statsvetare och professor går ut på detta sätt och diskuterar på samma sätt som man väntar sig av ölstinna grovarbetare en fredagskväll efter en ovanligt hård och jävlig arbetsvecka på det lokala stamlokuset, är så uppseendeväckande så jag undrar om det inte är herr Rothstein själv som får den ”holmgång” han förtjänar av den övriga universitetsvärlden. Jag kan inte tänka mig att den övriga någotsånär civiliserade och intellektuellt friska universitetsvärlden ger Rothstein sitt stöd eller ens vill befatta sig med honom efter detta. Detta oavsett vad den övriga universitetsvärlden kan tänkas tycka om Sverigedemokraterna.

Länk Expressen