Liberalismen har delvis spelat ut sin roll

Jag har med intresse följt med artiklarna om konservatism, liberalism och ideologier på SvD. I dag går Johan Norberg till attack mot Erik Wallrup som skrev en artikel där han efterlyser fler konservativa tänkare och ideologer med konservativt märke. Nu påstår Norberg att dessa tänkare visst finns, fast de är liberala. Ja nu var det väl just konservativa tänkare som efterlystes om jag förstod Wallrup rätt. Norberg säger själv att liberalismen inte längre har så mycket med konservatismen längre att göra.

Norberg tar också upp ”vänster” kontra ”höger” och påstår sedan att liberalismen egentligen inte är höger utan vänster, emedan konservatism skulle vara ”höger”. Skulle detta vara fallet, som Norberg påstår, skulle hela vänster, högerskalan bli meningslös, vilken den i alla fall börjar bli. Denna höger – vänsterskala fungerar inte längre, den stämmer inte i den verkliga, praktiska politiken. Så här skriver Norberg i sin artikel.

Vi är helt enkelt tillbaka i den gamla konflikten mellan liberalism och konservatism. Historiskt är de förstås motsatser. Det var liberaler som rev ned privilegiernas l’ancien régime och öppnade dörrarna för personliga friheter och fria marknader, för en människa som tillåts växa och överraska. Som Hayek konstaterade är ett grunddrag i konservatismen den ängsliga misstron mot det nya, medan liberalen vill låta det som spontant växer fram ha sin gilla gång även när vi inte kan förutsäga vad det leder till.   

Det var liberaler som en gång kämpade för de viktiga och bra friheter vi har i dag. Men nu har vi dessa friheter. Jag behöver inte fler elbolag att välja mellan, jag behöver inte fler busslinjer att välja mellan (bussarna passar inte tiderna bättre för det), jag vill inte ha fler valmöjligheter när jag skaffar mig det jag behöver, jag behöver inte det, det stjäl bara tid. Jag har helt klart en ”ängslig misstro” mot det nya mångkulturella samhället t.ex. Det har nämligen visat sig i den praktiska verkligheten inte vara så bra. Vi har en massa etniska enklaver som ”spontant växer fram”, och jag tycker inte det är bra, jag vill inte ha dem.

Alla politiska rörelser har sina poänger, sin del av ett bra och komplett samhälle, sitt historiska värde. En gång i tiden spelade liberalismen en viktig roll, vi behövde ett friare samhälle med mer individuell frihet. Nu har vi valmöjligheter så vi mest står och kliar oss i huvudet. Mer frihet blir HBT in absurdum och Ecce Homo i kyrkorna. Mer frihet blir frihet från samhälliga skyldigheter, vårt gemensamma projekt, landet Sverige. Vi behöver och vill ha något annat, om vi får välja själva.

SvD