Jag läser en artikel i SvD av en präst, anställd i Svenska kyrkan. Prästen Karl-Erik Tysk skall replikera på ett angrepp av Humanisterna som själva publicerade sig på SvD för ganska länge sedan. Det är tidigt på morgonen och jag förstår egentligen inte vad Tysks ståndpunkt är och vad han kritiserar hos Humanisterna. Jag läser artikeln en gång till, och förstår fortfarande inte vad prästen i Svenska kyrkan egentligen vill säga eller vad hans uppfattning är. Så här skriver Tysk till slut i sin artikel.Humanisterna menar att undervisningen skall vara en undervisning om kristendom och inte i kristendom. Det är självklart det enda möjliga. Och viss är det då bättre att kalla det livsåskådningskunskap. Från kristen synpunkt kan det vara förödande med en undervisning i kristendom av någon som inte är kristen. Den undervisningen skall samfunden själva ägna sig åt.
Den svenska kyrkan måste vara något slags mästare i att gå makten och det politiskt korrekta till mötes. Enligt bibeln så vågade Jesus på sin tid gå emot makten, vara politisk inkorrekt, det var tydligen länge sedan och är omodernt i den form av kristendom som nu förkunnas och som ingen normalintelligent människa får något grepp om. Så här skriver Tysk i sin artikel.
Vill vi bygga ett sekulärt, mångkulturellt samhälle, där religiösa övertygelser betraktas som ett slags myter har Humanisterna naturligtvis, åtminstone vid första ögonkastet, alldeles rätt. Då skall inte kristendomen ha en särställning i skolans läroplan.
10 kommentarer:
Jag och min man gick ur Svenska kyrkan får många år sedan. Vi är inte ett dugg förvånade över hur denna präst resonerar. Detta och mycket annat som t ex vurmande för HBT rörelse fick oss att ta det beslutet. Svenska Kyrkan har grävt sin egen grav.Frågan är hur djup blir graven.
Trots att svenska kyrkan är skild från staten är den i allt väsentligt en statskyrka. Den synen är ömsesidig: svenska kyrkan ser sig själva som statens förlängda arm, och staten ser svenska kyrkan som moralisk propagandakanal. Ska vi ha en kyrka som verkligen säger vad den tycker, och som vågar agera självständigt gentemot staten, måste särskiljande av stat och kyrka ske på riktigt. Fundera bara på vilka länder det är där kyrkan (-orna) - på gott och ont - har stort inflytande.
På den här punkten anser jag f.ö att (SD) är ute och seglar. Vill man, som (SD) vill, att staten ska kunna använda svenska kyrkan för att föra ut en viss moral får man finna sig att den för ut den för stunden rådande statliga moralen - som givetvis kan vara en annan än den man själv uppskattar.
Du har en poäng Nisse, men det är värre än så är jag rädd. Återkommer när jag är lite piggare, kom precis hem från jobbet.
Kyrkan har degat ihop totalt. Tänk vad uppfriskande det skulle vara att få höra en riktig straffpredikan om synd och skam och muselmanernas falska profeter. Men det finns tydligen inga präster med kurage numera.
Träd ut ur Svenska kyrkan och bort från dess falska förkunnande, denna kyrka består till största del av dissidenter och politruker och leder sin alltjämt minskande skara på vilsna vägar.
Vid bröllop, dop,konfirmation och begravning kontakta missionsprovinsen för att konsultera en riktig präst. En präst som står kvar vid Jesu Ord.
Här i Göteborg hade vi en biskop Gärtner på 80-talet som var emot kvinnliga präster och vägrade prästviga dem. Naturligtvis fick han hela PK-media emot sig men han envisades envetet med att hävda att hans inspirationskälla som troende var bibeln och där står det uttryckligen att kvinnor inte skall "tala i församlingen" och inte missionera guds ord.
Gamle Gärtner stod ju bara för sin religiösa övertygelse och om vi har reell religionsfrihet även för kristna (och inte bara för muslimer) så ska man få ha den åsikten utan att bli förföljd av sarkastiska vänstervridna journalister och deras PK-drev.
Detta var innan kyrkan skiljdes från staten vilket bara verkar vara en halv skilsmässa.
Nu när kyrka och stat är åtskiljda (nåja) bör Svenska kyrkan verkligen få utforma innehållet utan att ständigt snegla på vad som är politiskt korrekt, feministiskt korrekt och ”HBT-korrekt” ändå förföljs präster som är kvinnopräst-motståndare inom Svenska kyrkan.
”Samkönade äktenskap” som det så vackert heter är uppenbart ett brott mot bibelns budskap ”en man ska inte sova så hos en annan man som han sover hos en kvinna”. Och äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna med guds välsignelse.
Jag fördömer inte homosexuella eftersom jag är övertygad om att det beror på saker som en liten psykisk störning eller lindrig personlighetsstörning (ännu inte bevisat men även om en viss sak inte är bevisad är det inget bevis på att det inte kommer att bevisas) och genetiska störningar (vilket är sgs beviat). Jag fördömer inte ens deras kollektiva egoism att bli sedda och bekräftade i alla sammanhang däremot fördömer deras politiska gruppegoism och lobbyverksamhet.
Men en kyrka som inte ens kan följa kristen etik och övertygelse utan ängsligt sneglar åt vad som är poppis i samhället och vad de tror går hem i stugorna ute i landet har förlorat både trovärdighet, anständighet och omdöme och dessutom sitt andliga innehåll.
”En totalsekulerad kyrka” låter i alla fall i mina öron som en bisarr motsägelse.
Att svenska kyrkan "vill bygga ett sekulärt, mångkulturellt samhälle" är en ren lögn rakt igenom. De vill bygga ett samhälle med de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam därför att de har kapitulerat inför den muslimska imperialsimen och infiltrationen av Sverige.
Svenska kyrkan vill näppeligen få hit fler hinduer, buddhister, mormoner, sikher mm så att det blir blandkultur i ordets rätta bemärkelse.
Det vill inte hycklarna i riksdagen heller.
Det jag menar är enligt följande: Svenska kyrkan var inte politisk korrekt för att den var statlig, och är således inte politisk korrekt för att den är halvstatlig nu. Själv ideen med kyrkan har från första börjann ( 1000-talet) varit att springa den politiska maktens ärenden.
Tittar man på hur representanter för kyrkan, allt från Birger jarl (som högg huvudet av sina motståndare, trots att han lovat fri lejd) till dagens representanter, så kan man undra om representanterna själv är troende. jag tvivlar själv på det, varför driver de då organisationen och religionen kristendomen? det är naturligtvis maktpolitiska mål som ligger i bakgrunden. Att Svenska kyrkan är politisk korrekt är inte en bieffekt av något förhållande med staten, det är själva ideen med hela projektet.
Men nu när Svenska kyrkan inte står i samma beroendeställning i förhållande till staten borde ju trenden vara att kyrkan återgår till kristna grundvärderingar av ett rent taktiskt skäl: Att slippa förlora ännu fler medlemmar tills ingen finns kvar.
Prästerskapet inser väl att väldigt många troende inte uppskattar deras substanslösa/oprofilierade form av kristendom som färgas mer av flumhumanism och blandkultur än av den religion de företräder.
De konkurrerar ju dessutom med frikyrkorna om medlemmar oavsett hur ateistiska de ev. än är i innerst inne.
Har dom kunnat spela teater i 1000 år så borde dom ju ta tillvara på denna talang nu när den verkligen behövs.
Det finns många slags kärlekar och känslor mellan samkönade är naturligtvis inget annat än känsloengagemang mellan människor olika starkt och olika synligt vid ytan... Även om vi är heterosexuella vågar de flesta (åtminstone för oss själva) medge att vi har mött personer av samma kön som varit väldigt trevliga som vi kanske också önskat komma emotionellt närmare utan någonsomhelst tanke på sex, inte sant?
Skicka en kommentar