Dessa genusfundamentalister

Jag har sett rubriken skymta förbi ögonen på SvD när jag skummat nätupplagan för att eventuellt försöka hitta något intressant. Rubriken heter ” Nästan bara män i fysikböckerna” och jag är så innerligt trött på dessa genusfundamentalister , så ända fram till denna morgon har jag lyckats att undvika artikeln. Nu tog jag mig dock tid att skumma artikeln i alla fall, kanske ett misstag. Alla negativa förväntningar infrias med råge, finns det något tristare än när så sker? Så här skriver de två kvinniga författarna Ann-Marie Begler och Josefin Brüde Sundin (två kvinnor, skall det inte vara en man åtminstone?) i sin artikel.

I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män.

Så typiskt att inte ens tala om vilket läromedel de har valt ut för sitt lilla exempel, så kvinnligt. Ja, egentligen skall ju hälften vara kvinnor, hälften av utländsk härkomst, ety annars kan vi associera vetenskap till den vita rasen. Kanske några skall vara handikappade också, annars kan man få idén att handikappade är ointelligenta, o.s.v. i all oändlighet. Vidare i den genuscertifierade artikeln.

Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om.

Att naturvetenskapliga resultat väger tyngre än pikanta detaljer hur en viss princip används är kanske inte så konstigt för en man, det är kunskaper som skall läras in och inte en massa lustigheter, som kanske kan äga ett visst kuriosavärde. Det förefaller alldeles naturligt att lära sig hur t.ex. en laserstråle är uppbyggd i stället för att lägga undervisningens tyngd på att AFA kan använda dessa laserstrålar mot poliser och andra vid demonstrationer. Vi läser med förfäran vidare i artikeln.

Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften.

Nu kom det, det riktiga feministiska grundskottet mot allt vad kunskap heter. Fakta är det hemskaste som finns och kvinnor anställda på det statliga skolinspektionen skall helst visa förakt för allt vad fakta och kunskaper heter tydligen. Dessa två kvinnor spär på alla genusbaserade fördomar en stackars vit medelålders man kan tänkas ha. Bara satsen ”som fastnat i historiska lagar och samband” säger det mesta och här borde man sluta läsa helt enkelt. Ja tyngdlagen är trist och tråkig, 9,8 m/s² (en kropps acceleration vid markytan) har gällt väldigt länge, ja sedan vårt solsystems uppkomst faktiskt (och ännu längre tillbaka självklart), borde man inte hotta upp denna lag nu? Kanske 9,8 m³ vore mer spännande. Jag önskar mig mer än något annat att andra personer än de två artikelförfattarna får bestämma vad som skall vara ”utbildningens grundläggande syften”. Till sist så dräper författarna till med denna slutreplik.

Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.

Ju roligare (över en viss gräns i alla fall) lärarna försöker göra undervisningen, ju tråkigare kommer omotiverade elever tycka att den är. Det blir som att ge ett barn onsdagsgodis för att det tjatar så mycket, är det någon som tror tjatet kommer att upphöra? Vissa saker måste man helt enkelt lära sig, oavsett vissa elevers särintressen. Hur skall elever som försiktigt tassat omkring på en tusendel av det kunskapsområde som kallas fysik kunna styra undervisningen på ett vettigt sätt? Skall t.ex. ett gäng avmagrade finniga tonåringar med hoodtröjor få styra fysikundervisningen till laser, och speciellt då vad man kan göra med gröna laserstrålar, bara för att de är påstridiga mot lärarna?

Själv är jag nyfiken på varför Sverige hela tiden rasar i internationella kunskapstester gentemot andra (måhända mindre politiskt korrekta) länder. Kreativitet för mig är att komma med vettiga förslag för att hejda denna utveckling, och de två författarnas förslag och idéer lär bara öka hastigheten i raset. Om sådana personer som de två artikelförfattarna får styra vår utbildning, så lär raset för vår skola i internationella tester anta den gamla trista lagen om accelerationen hos en fallande kropp, 9,8 m/s².

Länk SvD