En politisk sköka som vägrar flirta

I DN, denna liberalismens flaggskepp finns i dag en artikel där Mona Sahlin får ge uttryck för sina idéer och visioner ganska fritt. För säkerhets skull är det två journalister som skrivit artikeln, Hans Olsson och Ewa Stenberg. I artikeln så står det att Sahlin i princip är en äkta politisk broiler som med all nödvändighet måste sakna den nödvändiga kontakten med verkligheten, fast både författarna och Sahlin själv förmodligen inte inser hur klart det lyser igenom i artikeln. I övrigt står det inte ett ord om alla tvivelaktiga affärer och misstag Sahlin genom åren gjort sig skyldig till, bara hur hon själv upplevt allehanda kriser. 

Eftersom valet närmar sig så finns det ju ett syfte med artikeln, nämligen att bekämpa alla de som vänt det politiska etablissemanget ryggen i allt större antal de senaste åren. Så här står det t.ex. i artikeln när samtalet mellan Sahlin och journalisten direktciteras.

Det var Olof Palme och Vietnamkriget som gjorde att jag blev socialdemokrat. Den generation jag tillhör var verkligen upprörd över kriget och man såg i hans ögon när han talade att han var lika upprörd. 

När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du? 

I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

Man kan säga vad man vill om Vietnamkriget, det var i alla fall ett verkligt krig med bomber, kulor och napalm. Människor sårades, dog, invalidiserades och blev traumatiserade för livet. Sahlin tvekar inte, som den politiska sköka hon är, att försöka göra egna politiska poäng på detta tragiska krig. Vi har både rasism och homofobi i vårt land, utan tvekan. Men att jämföra dessa problem, som snarast blivit mindre med tiden, med ett krig som Vietnamkriget är löjligt. Sahlin är dessutom inte trovärdig när hon pratar om problem som skamvåldet i vårt samhälle, vad har hon gjort för att bekämpa detta när hon själv satt som minister?

Naturligtvis missar inte de liberala journalisterna och Sahlin att ge en känga till de som vänt visionen om det mångkulturella samhället ryggen de senaste åren. Så här avslutas artikeln när intervjun återigen direktciteras.

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna? 

–    Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

När Mona Sahlin säger ”Ja det låter så korrekt, men det är verkligen sant” så pinglar inte en liten varningsklocka i huvudet, hela alarmsystemet med sirener och blinkande rödljus slås på för fullt. Sahlin har inte ens följt utvecklingen i sitt eget land på nära håll, hon har fjärmat sig från verkligheten fullständigt och använder sig av klyschor när hon pratar. Sahlin försöker naturligtvis koppla ihop kritiken mot en fullständigt vansinnig och misslyckat immigrationspolitik med rasism, annars skulle alla se att kejsaren är fullständigt naken.

Förövrigt tror jag inte att ens verklig rasisms skulle få Sahlin att ligga vaken en endaste natt, orsaken till sömnsvårigheterna är sannolikt scenariot att förlora valet samt tvingas avgå som partiledare. I boken ”Stolt men inte nöjd” skriver partikamraten Pär Nuder hur oerhört intresserad Sahlin var av att bli partiledare. Hon tvekade inte att intrigera och manövrera ut en partikamrat som varit hennes kamrat sedan 30 år (Nuder) för att själv stå överst på den politiska maktpyramiden. Sverige är förmodligen ett av de minst rasistiska länderna på jorden, i alla fall om vi ser till ursprungsbefolkningen. När man läst Nuders bok och i övrigt studerat Sahlins politiska CV så blir det absurt att denna maktlystna kvinna skulle ligga vaken för den verkliga eller påstådda rasism som ändå finns i vår förhållandevis toleranta nation.

Länk DN