Journalisternas roll i samhället

Jag har tidigare påstått att den svenska journalistkåren fullständigt missuppfattat sitt uppdrag när det gäller den politiska debatten i vårt land. Journalistkåren säger på direkta frågor att de bara speglar den politiska debatten och de politiska rörelser som sker, samt att de då ändå kritiskt skall granska ”makten”. Ett typiskt exempel på detta är chefredaktör för Expressen Thomas Mattsson svarar en kritisk läsare i en chatt (16 april 2010) så här säger Mattsson i chatten.

Jo, media har ett uppdrag om att informera. Men detta förstår jag inte: "I en demokrati är det ju folkets vilja som skall vara styrande. En kraftig majoritet är imot den förda flyktingpolitiken." Vi har ju allmänna val i Sverige, alltid refererade av medierna, och det är därefter riksdag och regering som för flyktingpolitiken. Mediernas uppdrag är att granska denna politik.

Mattsson menar att han och andra journalister bara granskar partiernas politik och ”informerar” om denna. Dilsa Demirbag-Sten är inne på samma linje som Mattsson i en artikel på ”Journalisten”, men är inte fullt lika naiv, eller skenhelig om man så vill. Demirbag-Sten skriver massvis med meningar som är motsägelsefulla och som kan diskuteras.  I början av sin artikel skriver Demirbag så här.

En aktuell fråga är hur mediernas hantering av Sverigedemokraterna påverkar partiets framgångar? Att det påverkar vet vi med säkerhet.

Ja självklart påverkar mediernas bevakning av Sverigedemokraterna partiets utveckling. Men om det nu är som Mattsson skriver, att journalisternas roll enbart är att informera och granska, då skall ju journalisterna i princip aldrig ställa den fråga som Demirbag ställer. Journalisterna skall göra sitt arbete, utan att ens fundera på vilken effekt detta får för partiets utveckling. Journalistkåren kan inte gemensamt bestämma att ett demokratiskt parti är ”dåligt” och plötsligt på eget initiativ motarbeta detta. Sedan visar Demirbag att hon i alla fall tagit ställning rejält, så här skriver hon i ”Journalisten” 

Martyrrollen är ett viktigt element i SDs politik och ger dem fler röster bland dem som känner sig bortglömda av samhället. Få andra grupper är så lättkränkta som Sverigedemokrater. Konspirationer och en kraftigt orealistisk självbild som samhällets enda sanningssägande grupp är partimedlemmarnas viktigaste gemensamma nämnare.

På vilket sätt har SD tagit på sig en ”martyrroll”? Är det för att partiet blivit attackerad av AFA? Inte får hyra lokaler som alla andra partier? Blir systematiskt feltolkat av media? Inte får in debattartiklar som alla andra partier? Är det därför? Men då Demirbag är det väl bara att behandla SD som de andra partierna, så försvinner ju denna ”martyrroll”. Av någon outgrundlig anledning tror jag inte Demirbag eller de andra journalisterna kommer att försöka lyfta bort denna ”martyrroll”. Det är det mediala och politiska etablissemanget som behandlat SD så illa och odemokratiskt så denna eventuella ”martyrroll” kommit på köpet, det är alltså inget SD strävat mot själva.

Ja Sverigedemokrater är så lättkränkta. Tänk att bli upprörd för att man blir kallad ”främlingsfientlig”, ”rasist”, och ”nazist”. Detta är väl inget att gå i taket för? När det gäller detta ”sanningssägande” så påstår SD att vårt land har en fullständigt vansinnig immigrationspolitik. Antingen är detta sant eller så är det inte sant, så enkelt är det faktiskt. Vidare i Demirbags artikel så står det så här.

Grunden för SDs politiska program bygger på människors känsla av att vara marginaliserade och utpekades som mindre vetande.

Nej, grunden för SD:s politiska program är att vi har en på tok för slapp immigrationspolitik, att vår riksdag styrs i alldeles för hög grad av politisk korrekthet och att t.ex. kriminalpolitiken havererat. Att utröna detta måste en läs och skrivkunnig person kunna göra utan att ha gått en dag på journalisthögskolan. Det förhåller sig tvärtemot vad Demirbag säger faktiskt, sverigedemokrater anser nästan alltid att journalister och politiker faktiskt är mindre vetande, lite ny info för dig Demirbag.  Till slut så skriver Demirbag så här i sin artikel.

Alla politiska partier ska behandlas lika. Den enda gången i mitt liv jag tidigare har hört att man aktivt ska hindra oliktänkande att uttrycka sig, lämnade vi landet och flydde till Sverige.

Ett ögonblick av klarsyn ändå, tack Demirbag, det värmde.

Länk Journalisten

Länk Thomas Matssons chatt