Klyftan mellan riksdagen och verkligheten

Jag satt och funderade på en artikel i SvD där Magnus Jacobsson KD går till angrepp mot partikamraten Annelie Enochson. Det är ofta tecken på en ganska djup kris för ett parti när två partikamrater går ut i media och bekämpar varandra inför öppen ridå. Att frågan gäller Pridefestivalen denna gång gör det lite extra pikant. Enochson har ju gått ut och kritiserat KD Stockholms beslut att deltaga i Pride, något som varit ett obligatorium för alla partier utom just för KD och SD. Nu går alltså Jocobsson ut offentligt och ger en partikamrat en avhyvling för att hon demonstrerar ett klart avståndstagande mot deltagande i Pridefestivalen. Så här skriver Jocobsson i sin artikel.

Nu senast angriper hon partiets Stockholmsdistrikts deltagande i Pride med argumentet att ”jag tycker att vi ska vara rädda om våra kärnväljare och de deltar inte på Pride”. Vilka dessa kärnväljare är eller vad hon har för belägg för att våra väljare inte deltar på Pride framgår inte.

Här visar sig den klyfta som finns mellan riksdagens ledamöter och verklighetens folk. Det kanske är en stor nyhet för Jacobsson men de allra flesta vuxna människor deltar inte i Pridefestivalen och skulle aldrig kunna tänka sig att med sin fru och barn stolt tåga med uppmålade transfestiter, som inte gör något alls för att dölja sina intimare kroppsdelar. Att just tänka sig KD:s kärväljare tåga med dessa nästan nakna HBT-personer är nästan en lite lustig tanke. Kanske är det svårt att få belägg för att de flesta som röstar på KD inte deltar i Pride, men det torde vara lika svårt att få belägg för motsatsen. Enda möjligheten för att få något belägg alls är att göra en undersökning men jag tror inte jacobsson är intresserad av en sådan. Vidare i Jacobssons artikel.

Men med tanke på hur Annelie brukar definera våra kärnväljare så får vi anta att det är kristet troende väljare hon hänvisar till. Problemet med detta resonemang är att det är fler som röstar på socialdemokraterna än på oss i denna väljargrupp och socialdemokratin har alltid varit med på Pride.

Aha! Är det så partistrategerna tänker. Jag har alltid undrat hur vissa partistrateger och "spinndoctors" funderar när de gör sitt bästa för att få sina partier under 4 procentsspärren. Jacobsson har i sin outgrundliga visdom funderat ut att gruppen kristna väljare är större hos S än hos KD, dessutom deltar S i Pride. Så Jacobsson tar för givet att just denna ganska stora grupp röstar på S för att de går med i Pride, vilken slutledningsförmåga. Det kan ju inte bero på vad S har för politik i fördelningsfrågor eller andra frågor. 


Eftersom i princip alla partier deltar i Pridefestivalen och att rätt många människor dragit den slutsatsen att dessa partier deltar mer eller mindre av politiskt tvång, så kanske man överhuvudtaget inte kan dra några slutsatser av deltagande i pride. Jo en slutsats skulle man kunna dra, det parti som vågar säga "nej" till Pride kan dra till sig några väljare. Till slut levererar Jacobsson denna salva mot sin partikamrat.

Kristdemokraterna är ett värdeorienterat idéparti och på vår hemsida slår vi fast att ”människolivet är okränkbart och alla människor har ett lika värde”. Som riksdagsledamot kan man inte välja att enbart jobba för det första ledet och sen strunta i det andra ledet. ALLA människor har ett lika värde och vi skall möta alla människor på alla arenor där det är möjligt. Om Annelie Enochson inte kan acceptera att hon måste jobba för hela vårt partiprogram är det dags att hon tackar för sig

Här levererar Jacobsson också KS.s svanesång, vad är ett "värdeorienterat idéparti"? Alla partier har sannolikt någon värdering i grunden (som den möjligtvis svikit) samtidigt får vi hoppas att alla partier har någon form av idé med sin politik, fast ibland kan man undra. Det är precis sådant här ordbajseri som gjort att KD nu hamnar under 4 procent i opinionsundersökningarna och som sannolikt gör att partiet åker ur riksdagen vid nästa val.

Och så kommer det då, "alla människor har ett lika värde", vad exakt har det med att delta i Pridefestivalen att göra? Om jag är emot att snabbköpen har pornografiska tidningar i sina tidningsställ, är jag emot allas lika värde då? Prostituerade och nymfomaner har ju också "lika värde". Begreppet "allas lika värde" används nu så uppenbart infantilt så att man tycker att t.o.m. riksdagsmännen själva skulle börja rodna en smula. Det uttalas t.o.m. infantilt, det borde väl heta "alla människor är lika mycket värda". 


Grundproblemet är att vårt demokratiska system gör att heltidspolitiker som i många fall är politikerbroilers avskärmar sig från verkligheten och den vanliga väljaren. Till slut tror riksdagsmännen att alla människor tänker och tycker som den lila exklusiva skara människor som befolkar plenissalen. Och låt oss vara ärliga, ganska få av dessa politiker tror på fullt allvar att de som städar i riksadgens korridorer har riktigt samma värde som de själva. Maud Olofsson t.ex. är en partiledare som dragit många politiska poäng med satsen "allas lika värde". 


Tyvärr känner jag en kvinna som arbetat i riksdagen under många år (numera pensionerad så jag vågar skriva om det). Kvinnan jag kände, förfasade sig över Olofssons nedlåtande attityd mot dem som hon ansåg stå lite för långt ned på skalan. Andra politiker fick betydligt högre betyg måste vi väl påpeka i rättvisans namn. Den utmålade buffeln Göran Persson var enligt min källa väldigt trevlig mot personalen, Reinfeldt likaså. Som alla vet så förpliktar det inte till så mycket att deklarera sin fina människosyn i en talarstol, inte heller att tillgjort dansa med i ett obskyrt Pride-tåg.

Länk SvD