Läkarbristen i Sverige är självförvållad

I en artikel på SR så beskrivs hur vi i en snar framtid kommer att drabbas av läkarbrist i vårt land. Antalet läkare kommer inte att räcka till för det behov som kommer att uppstå. Speciellt allvarligt kommer läkarbristen slå inom vissa områden, t.ex. inom cancersjukvården.


Åtgärderna som tydligen diskuteras för att råda bot på den framtide läkarbristen är enligt artikeln arbetskraftsinvandring. Så här står det i artikeln.

För att komma till rätta med personalbristen inom vården diskuteras lösningar som ökad arbetskraftsinvandring och höjd pensionsålder.

Nu är det förknippas med problem med att importera utländska läkare. Enlig Värmlands Folkblad så misstänks en patient ha avlidigt p.g.a. språksvårigheter, LÄNK. 


Framför allt så är det så att den läkarbrist vi eventuellt kommer att drabbas av är självförvållad. Enligt Uppdrag Granskning så lobbade Läkarförbundet intensivt för att antalet utbildningsplatser skulle skäras ned. Alla prognoser pekade på att en läkarbrist skulle uppstå om antalet utbildningsplatser skars ned, ja t.o.m. om antalet utbildningsplatser inte ökade skulle en brist uppstå. Ändå så valde politikerna att gå på det lobbande Läkarförbundets linje. Så här står det på SVT om programmet Uppdrag Granskning gjorde, LÄNK.

I PROGNOSEN togs även upp att stora pensionsavgångar bland 40-talisterna skulle medföra en ökande brist en bit in på 2000-talet.
- Vid samtliga tillfällen som jag varit med har vi visat att det kommer att vara brist på läkare, säger Ingrid Bergström Levander, projektledare med lång erfarenhet på SCB.

Likadant spådde ytterligare en tung prognosmakare om framtida utsikter för läkare.
- Alla prognoser sade brist, bekräftar Klas Öberg, avdelningsdirektör på Socialstyrelsen.

MEN PÅ MITTEN av 1990-talet, när de avgörande besluten för dagens sjukvård fattades, struntade politikerna helt i prognosmakarna - och slog in på den väg Läkarförbundet önskade.

I Läkarförbundets egna arkiv har Uppdrag granskning hittat dokument som förbundet idag inte vill kännas vid. I deras eget arbetsmarknadspolitiska program står det tydligt att det är "Angeläget att kraftigt minska utbildningen".

Det är alltså Läkarförbundet själva som hos politikerna lobbat för att regeringen skulle skära ned antalet utbildningsplatser, vilket också skedde. Detta skedde trots att alla tillgängliga prognoser motsade det Läkarförbundet mellan skål och vägg sade till lättpåverkade politiker. Detta visar inte bara hur felaktigt Läkarförbundet uppträdde, det visar också hur riskebelt det är när enskilda organisationer bedriver lobbyverksamhet i riksdagen. 


Konsekvenserna av att Läkarförbundet lobbade för att inte riskera sänkta löner (en obefogad rädsla skulle det visa sig) och att politikerna lyssnade på en lobbygrupp i stället för de seriösa prognoser som fanns till hands, är i förlängningen inte bara läkarbrist, utan att patienter riskerar livet p.g.a. språksvårigheter. Det är ingen universallösning att importera arbetskraft, speciellt inte i yrken där stora krav på kommunikation ställs. Frågan om att enskilda organisationer kan bedriva enskild lobbyverksamhet borde också diskuteras och analyseras. Att politiker lyssnar på människor med en läkartitel och låter sig mutas av fagert tal (och kanske en god middag) i stället för att ta del av de seriösa prognoser som olika myndigheter tagit fram, är inte ett problem av övergående natur. 


Länk SR