Mer om Bjurwalds senaste bok

Jag tänkte publicera några stycken till från Bjurwald senaste bok ”Europas Skam”, därefter har jag planerat att lägga ifrån mig boken för gott. Det blir alltså en sista artikel med små axplock från Bjurwalds litterära produktion. På sidan 282 berömmer Bjurwald vår svenska kvällspress som hon menar är höjden av journalistik. Dessutom hymlar kvällspressen inte vad de tycker om SD, det är väl snarare det som faller Bjurwald på läppen. Så här skriver hon på nämnda sida om kvällspressens kampanjer innan valet.

En annan konsekvens av kampanjer som ”Vi gillar olika” är att de av väljarna kan uppfattas som order ovanifrån. Det gynnar Sverigedemokraterna, som gärna talar i typiska högerpopulistiska termer om det mångkulturvurmande etablissemanget kontra de vanliga medborgarna.  

Ja Bjurwald, jag uppfattar det som direkt order från vårt mångkulturvurmande etablissemang där du Bjurwald, tveklöst hör hemma. Det syns på dig och din ”duktig flicka” attityd, ditt uttal, ditt nasala tonfall och ditt sätt att föra sig, ja t.o.m. din uppsyn. Jag är en ganska vanlig medborgare som både går och talar en aning hafsigt, kanske en typisk högerpopulist som både svär ibland, dricker whisky och bär en Tors hammare runt halsen. Vi bor på olika planeter, och så skall det förbli. På sidan 283 dristar sig Bjurwald att konstatera följande.

SD blir alltmer skickliga på att klä sina fördomsfulla idéer i civiliserade termer.  

He, he, men dig lurar de inte Bjurwald? Så objektivt, så vetenskapligt, så djuplodande. Man baxnar! På samma sida står denna djupa insikt.

Rasism baseras på rädsla för det okända och är enligt forskningen svår att bemöta med logik. Rasisternas egna ord riskerar därmed att få större genomslag än de eventuella reservationer som medierna inkluderar i exempelvis en tillhörande faktaruta.

Och just därför anser Bjurwald att opassande åsikter inte skall få publiceras alls i tidningarna. Vår egen lilla humanist har faktiskt inte den blekaste aning vad begreppet demokrati innebär, trots att hon själv använder detta begrepp så påfallande ofta. Ren rasism kan man nog möta med logik. Saken är tyvärr den att det är svårare att försvara en vansinnig immigrationspolitik med logik. Så det blev nästan rätt där Bjurwald. På sidan 291 beskriver Bjurwald den strategi som skall användas mot SD. För att försvara sin ganska så odemokratiska strategi börjar hon med denna förnumstiga inledning.

Sverigedemokraterna accepterar inte alla människors lika värde oavsett etnisk bakgrund. De är därmed ett hot mot demokratin och klimatet för icke-etniska svenskar – och bör av medierna granskas som ett sådant. Det finns en rad saker som är avgörande för att medierna inte ska spela de främlingsfientliga partierna i händerna.

Därefter räknar Bjurwald upp ett antal mer eller mindre odemokratiska åtgärder som i huvudsak berör vår media. Jag vill bara flika in till Bjurwald att jag inte har några problem med att se att alla människor på jorden har samma universella värde. De personer jag har svårt med är väl snarast odemokratiska apologeter som du Bjurwald. Goebbels hade varit stolt över dig. En av åtgärderna Bjurwald varmt rekommenderar är denna.

En inlärning av de främlingsfientliga aktörernas nya vokabulär är avgörande för att framgångsrikt kunna bevaka och granska partier som Sverigedemokraterna.  

Nya vokabulär? Tja jag kan hjälpa Bjurwald och hennes kompisar lite på traven. Sannfinländarna, massimmigration, Rosengård, islamofil, oikofob, SDfob, skamkultur. Vi stannar där. På sidan 294 forsätter Bjurwald att ge råd hur man skall marginalisera SD. För det är SD som gäller, inga andra mer eller mindre extrema grupper. Det står glasklart efter en läsning av Bjurwalds bok. Så här tycker Bjurwald att man skall bekämpa SD.

Grävande journalistik är en av tyska Bertelsmannstiftelsens rekommenderade åtgärder i studien om strategier mot extremhögern. 

Så det är alltså vad SD har att vänta om Bjurwald får som hon vill. Nu har ju de flesta redaktioner skurit ned sin personal så jag tror det blir svårt med någon grävande journalistik framöver. Dessutom kanske inte Expressen och Aftonbladet är några lysande stjärnor vad gäller grävande journalistik, inte om fakta skall bli rätt i alla fall. Fast det kanske är just fakta som inte skall bli rätt. Grävande journalister brukade sätta en yrkesheder i att få fakta rätt. Bjurwalds egen bok är så full av faktamissar att man börjar småle, nästan besvärat. Ett av de sista goda råden som Bjurwald har vänligheten att dela med sig av lyder (på sidan 295) enligt följande. 

Med en journalistik byggd på välvilja och överslätande riskerar främlingsfientliga åsikter att neutraliseras. Som jag beskriver i stycket om antirasistiska folkrörelser avskräcks vanliga medborgare från att markera mot extremhögern genom mediernas kollektiva stämplande av det antirasistiska motståndet som vänsterextremt. Journalisterna bör inte ha förutfattade meningar om de antirasister som försvarar demokratin på gator och torg.

Bjurwald talar mycket om populisternas nya vokabulär och att ”avkoda” vad SD säger. Jag tror nog att det är påkallat att avkoda vad Bjurwald själv säger i detta stycke. Att media inte skall vara överslätande betyder att de skall driva en ren hetskampanj, likt den i slutet av valrörelsen. Antirasistiska folkrörelser är lika med AFA och stenkastarvänstern, dem skall media stryka medhårs. Att försvara demokratin på gator och torg betyder faktiskt raka motsatsen, att störa fri åsiktsbildning och mötesfriheten. Vill man vara lite elak (och det vill jag) så är detta inget annat än en uppmaning till högmålsbrott. 


Jag tvivlar inte på att denna bok med sitt mycket olustiga innehåll delas ut gratis på olika sätt till en del tidningsredaktioner i landet. Jag hoppas ändå att mitt bloggande om boken får upp ögonen på en del människor, kanske inte bara redan frälsta (en from förhoppning). Sist vill jag bara avsluta med att påpeka ett av råden Bjurwald beskriver för att bekämpa SD. Hon anser att man skall lära känna sin fiende, närma sig och bekanta sig med denna fiende. Kanske har denna blonda överklassfröken med sin lite nasala framtoning läst lite om militär strategi också. Kom alltid ihåg en sak, skenet kan bedra kraftfullt, speciellt det sken journalister omger sig med.