Det är dags att sätta ned foten mot åsiktspoliserna

Tidningen Corren har inte följt påbuden om hur man skall tycka i genusfrågor utan har publicerat texter och skrivit artiklar om bloggaren Tanja Bergkvist. Som om inte det vore nog så har dessutom en ledare i Corren dristat sig till att utnämna Bergkvist till en av Sveriges tyngsta granskare av genuspolitiken. Detta har retat upp docenten Roger Klinth något oerhört, som ställer Corren till svars. Klinth drar sig inte för att använda sitt allra tyngsta artilleri, han påstår nämligen att Correns genuspolitik liknar den SD för fram i sitt politiska program. 


Vår åsiktselit och åsiktspolis gillar ju olika, bara det inte är olika åsikter. Alla skall tydligen hylla den genuspolitik Klinth har som sitt levebröd. En annan sak som gjort docent Klinth upprörd är att ledaren, inte bara i referat av Bergkvist, utan själv använt ord som "genusvansinne" och "fördumningsindustri". Ledarskribenten har alltså använt de ord som verklighetens folk dagligen använder när de diskuterar Sveriges sjuka genusfixering. Så här skriver Lindh i en artikel publicerad i Corren.

Correns ledare i samma stil tillrätta med "hippiepedagogerna" inom dagisvärlden och "deras andliga arvtagare genuspedagoger och mångfaldskonsulenter" - som vill "frigöra människan från hennes traditionella lojaliteter till nationen, familjen och religionen". Uppenbarligen verkar Correns ledarskribenter ta avstånd från såväl vänsterblockets som alliansregeringens familje- och jämställdhetspolitik.   

Samt

Det enda parti som i sitt partiprogram kräver att genuspedagogik och mångfaldsarbete ska avskaffas och att familjen och nationen ska utgöra det svenska samhällets primära kollektiv är Sverigedemokraterna (SD)

Det är bara ett enda parti som på allvar vänt sig mot den påbjudna genuspolitiken. Ett parti som erhöll 5,7 procent av rösterna i det senaste riksdagsvalet. Men det folkliga stödet för SD:s politik i denna fråga är sannolikt massivt. Riksdagens åsikter i dessa frågor avspeglas inte i befolkningen, lika lite som det gjorde det i EMU-frågan eller den spritpolitik riksdagen så hett omhuldade till det blev frågan om medlemskap i EU.


Om jag är rätt informerad så lever vi i en demokrati där man faktiskt får anmäla en avvikande åsikt, till såväl vänsterblockets som alliansregeringens genuspolitik. För mig förefaller det dessutom som att alliansens och vänsterblockets genuspolitik är väldigt lika, då är det närmast en demokratisk skyldighet att någon vågar anmäla en avvikande åsikt. 


Det är exakt här det gått så fel i vår demokrati. Corren får inte anmäla en avvikande åsikt i genusfrågan, ety den går emot både den politik alliansen företräder och den politik vänsterblocken förespråkar. Nu är det så att båda dessa block har ungefär samma genuspolitik (annars skulle klimatet sannolikt vara lite mer tillåtande). Den logiska följden blir att man helt enkelt inte får hysa någon annan åsikt än den påbjudna. Exakt vad skiljer detta från åsiktsförtrycket i det forna Östtyskland? Den forna diktaturen hotade med Stasi (Ministerium für Staatssicherheit) i vårt land hotar man med SD (Sverigedemokraterna). Hur kan man i en demokrati hota med ett fullt demokratiskt parti som av folket är invald i riksdagen? Sist så skriver Klinth så här i sin artikel.

Mot bakgrund av detta menar jag att Corren är svaret skyldig.Vilken politisk ståndpunkt har egentligen tidningen i frågor om jämställdhet och mångfald? Är det i själva verket SD:s familje- och jämställdhetspolitik man torgför i ledare efter ledare? 

Corren är inte svaret skyldig till Klinth. Corren får tycka vad de vill på ledarplats utan att åsiktspolisen Klinth skall hota med politisk eller medial stigmatisering. Man måste få ha en annan uppfattning både i genusfrågor och i andra frågor än de sju systrarna. Speciellt som dessa partier är så rörande överrens i denna typ av frågor som genus och vissa andra frågor vi inte skall nämna just nu (hmm...). Corren får torgföra SD:s jämställdhetspolitik om de vill. I själva verket har kanske 90 procent av alla människor jag någonsin diskuterat dessa frågor med en liknande syn som SD på just detta område, långt fler än som lade sin röst på partiet. Det kan inte vara förbjudet att framföra samma åsikter som kanske 90 procent av befolkningen (men knappt någon i riksdagen) står för. 


Jag tycker att det regering och riksdag står för när det gäller genusfrågor är vansinne och snarast kan liknas vid en masspsykos. Det är min demokratiska förbannade rätt att tycka så och vore jag lika förmögen som familjen Bonnier så kunde jag starta ett tidningsimperium som torgförde dessa åsikter. Det är väl inte helt omöjligt att mitt imperium skulle slå ut en del av dagens tidningar. Skulle Klinth då anse att jag var svaret skyldig skulle jag visa honom ett av handens fingrar. Jag säger inte vilket då jag inte vill vara obscen. Klinth kunde ha argumenterat med fakta och relevanta argument, men det gjorde han inte i sin artikel. Han framförde i stället sublima hot som åsiktspolis. Det är dags att sätta ned foten för dessa självutnämnda (får vi hoppas) åsiktsterrorister, annars har vi ingen yttrandefrihet och åsiktsfrihet kvar snart.   


Länk Corren