En kvinnlig vårdare har slagits ihjäl med en kollegas batong. Mördaren var enligt alla uppgifter en psykisk instabil våldsbrottsling. Enligt SvD så tillgrep den häktade batongen från den äldre fångvaktaren och slog sedan ihjäl den yngre vårdaren. Enligt DN så slog den äldre vårdaren snabbt larm, men räcker det? Stod den äldre kollegan och såg på när hennes yngre kollega blev ihjälslagen?
Det är utan tvekan jämställt och modernt med gamla tanter som fångvårdare, men det kan inte vara rimligt att ha fångvårdare som kanske bäst passar att sitta med barnbarnen och knyppla, när det gäller livsfarliga psykfall. Så här står det i DN.
Kriminalvårdens säkerhetschef Christer Isaksson utesluter inte att rutiner behöver ändras efter överfallet.
– Det är klart att jag har funderingar. Men det här måste utredas. Polisen utreder och det utreds av oss också, säger han.
Ja, utan tvekan kommer detta att utredas på alla möjliga sätt. Samtidigt är det uppenbart för alla var bristen låg när det tragiska dödsfallet hände på häktet. Den äldre vårdaren blir av med sin batong, som våldsmannen sedan slår ihjäl hennes kollega med. Den äldre vårdaren ingriper inte efter vad som nu framkommer, utan tar upp något slags larm i stället för att dyka på gärningsmannen och försöka få grepp om batongen. Varför skall det vara två vårdare om den ena ändå inte gör något när en allvarlig incident händer?
Det är möjligt att en annan bild än ovanstående till slut framträder, men än så länge ser det inte bra ut för den äldre vårdaren som i princip bjöd på sin batong till gärningsmannen. Det är inte bara antalet vårdare som räknas, de som tjänstgör måste kunna agera om det händer något också.
Länk SvD
Länk DN
Länk SVT
UPPDATERING:
Nya uppgifter i kväll ger vid handen att vårdaren arbetade ensam, de var alltså inte två som bevakade mannen. Detta är ännu värre än den första versionen. Frågan är varför tidningar gick ut med felaktiga uppgifter tidigare i morse. Har någon fört dem bakom ljuset? Frågan är också hur de kan släppa en ensam kvinna som vårdare till en farlig psykopat.
Kan möjligen vara på sin plats med en ursäkt till den "äldre kollegan" också. Hon har i vilket fall agerat, när hon väl kom på plats. Frågan är varför hon inte var på plats. Jag ber i alla fall officiellt om ursäkt för min tidigare förklenande beskrivning.
När Sverigedemokraterna vill hjälpa människor på plats i deras hemländer så kritiseras de för att vara "främlingsfientliga" och inhumana. Samtidigt vet vi att med hjälp på plats så kan vi hjälpa oerhört många fler människor än att ta emot människor i vårt eget land, människor som uppenbarligen inte får jobb och som ofta hamnar i någon etnisk problemförort.
Problemet är också att oerhörda summor läggs på enstaka familjer, summor som kunde hjälpa hela byar i utvecklingsområden (om de nu inte behövs här hemma). Ett färskt exempel bloggen har fått tagit del av (genom en deep throat) gäller två kurdiska familjer i Södermanland som är släkt med varandra. Kommunen har lagt ut en annons till privata vårdföretag som ser ut enligt följande.
Förfrågan gällande: Två kurdiska familjer
Kommun i Södermanlands län söker AKUT hjälp med två stora familjer som är Kurder och släkt med varandra, dom är 14 personer tillsammans. Familjerna kräver rättvisa. Hedersrelaterad problematik.
Mycket misshandel och bråk. Man ska jobba med familjerna på hemmaplan, så det behövs två personer
som ska jobba på heltid med dessa en period. Dom vuxna är dålig på svenska, men barnen kan. Man
talar mest sorani. Geografiskt önskemål: Södermanland.
Enligt den källa som pekat på dessa uppgifter så kan man räkna lågt med att varje person kommer att kosta 2000 kr. Det blir med lite enklare matematik 28,000 kr om dagen som dessa två familjer kommer att kosta staten, minst. Om frågan gäller humanism och att hjälpa sina medmänniskor undrar vi hur många människor man kan hjälpa på plats till en nätt summa av 28,000 kr per dag? Här hemma lyckas vi alltså möjligen hjälpa två familjer. Det är dessutom tveksamt om vi ens lyckas hjälpa dessa två familjer. Att de kräver "rättvisa" är inget gott tecken. Lägger man till skamproblematik och misshandel blir prognosen ännu sämre, det är ju inte direkt områden som svenska staten utmärkt sig på att kunna hantera.
Dessutom är vår gemensamma pengapåse begränsad, det vi ger till en grupp blir en annan grupp utan. I dagens DN skriver Andreas Bergh,
fil dr och välfärdsforskare vid Centrum för ekonomisk demografi, om problemen med att finansiera både pensioner och den vård vi som har turen att bli gamla, kommer att behöva när vi uppnår riktigt "mogen" ålder. Inte ens Bergh verkar tro att vi kan lösa våra ekonomiska problem med invandring av arbetskraft. Invandrarna behöver ju också vård och pension när de blir gamla som Bergh så riktigt påpekade (och inte bara när de blir gamla som vi ser i exemplet ovan). Så här skriver Bergh i sin artikel om framtidens finansiering av äldreomsorgen och annan vård.
Sverige har i praktiken redan slagit in på en väg som innebär att människor i ökad utsträckning får betala delar av sin välfärdsservice med egna medel. Men trots att det redan förekommer, är detta kontroversiellt. Gamla människors efterfrågan på service är emellertid inte annorlunda än vilken efterfrågan som helst: Den beror på egna preferenser och på plånbokens tjocklek. Höginkomsttagare efterfrågar i dag mer än vad som ryms i det offentligt finansierade utbudet, och en marknad som kompletterar välfärdsstaten har börjat utvecklas.
Vi har alltså redan slagit in på en väg med ökad egen finansiering av vår välfärdsservice, samtidigt som höginkomsttagare efterfrågar "mer än vad som ryms i det offentligt finansierade utbudet". Att i detta läge fortsätta med den immigrationspolitik vi har och med alla de kostnader detta för med sig är helt oacceptabelt. Till paradoxen som beskrivs här ovan skall läggas att dessa höginkomsttagare som nu kräver mer vård än vad det offentliga kan erbjuda, ofta hör till den grupp människor som skriker invektiv som "främlingsfientlig" till människor som vill reformera vår ohållbara immigrationspolitik.
Konflikterna med nuvarande politik är så djupa och ohållbara om man skrapar lite på ytan så en omorientering av vår nuvarande politik är enda möjligheten, om inte hela vårt samhälle på allvar skall börja erodera.
Länk DN
Uppdatering:
Samtidigt som pengar läggs på några få familjer, så sker neddragningar och nedskärningar vad gäller antalet sängplatser inom den allmänna sjukvården i vårt land.
Länk SR
