Kamali förnekar sig inte

Naturligtvis måste Sahlins egen utredare i diskrimineringsfrågor uttala sig om den nya regeringen och speciellt om integrationsministerposten och migrationsministerposten. Att Nyamko Sabuni inte är någon hit för Kamali kan alla räkna ut, inte heller Tobias billström som migrationsminister finner nåd hos Kamali. Det är inte konstigt, Kamali tillsammans med Sahlin är den politiska korrekthetens främsta företrädare, att kamali skall få kallas forskare är ett hån mot allt vad vetenskaplig stringens heter. Det riktigt allvarliga är att politiseringen av det som normalt brukar kallas forskning kan, och har redan gjort, sprida sig till andra områden. Ord som vetenskaplig stringens, objektivitet och förutsättningslös står inte högt i dagens samhällsvetenskapliga forskning. Det finns t.o.m. en hel forskningsinriktning som i princip bara består av luft, nämligen genusforskningen. Kamali och hans diskrimineringsforskning kommer inte långt efter genusforskningen när det gäller ovetenskaplighet och politisering. Det märks tydligt i Kamalis artiklar och även i denna sista artikel, en artikel som andas besvikelse av Kamali, sorry Kamali, det kommer att bli värre, din tid är förbi.

Nu har ju Kamali vissa poänger naturligtvis, konstigt vore det annars. Visst är tillsättande av en svart integrationsminister taktik, politiskt inkorrekta åtgärder blir lättare med en svart minister, hon kan inte lika lätt bli anklagad för rasism. Partierna är alltså tvungna att använda knep för att kringgå den politiska korrekthet de själva varit med om att skapa, intressant.

Om vi tittar på Kamalis artikel så slås vi av att han alltid måste hitta på nya ord, eller i alla fall ord som vanliga människor aldrig hört talas om, Kamali använder ord som "kulturessentialism" och "kulturalisering", man kanske måste hitta på nya ord för att förklara något som inte existerar, det ger i alla fall ett sken av vetenskaplighet. Dessutom så kan vi kanske sluta prata om kultur i vårt land överhuvudtaget med den nya kulturministern vi fått, det var i sanning ett konstig val av minister. Jag är allt annat än någon kulturfreak, men valet av kulturminister var som att tillsätta Svartenbrandt som justitieminister.

Kamali skriver,

– Tidigare forskning, både i Sverige och internationellt, visar att rasism och diskriminering kan förstärkas även av dem som själva i andra sammanhang är eller varit utsatta för diskriminering. Det är inte personernas hudfärg eller sexuella läggning som avgör vilken roll dessa spelar i reproduktionen av diskriminerande mekanismer.

Snälla Kamali, att människor som själva varit utsatta för diskriminering själva kan diskriminera är så självklart för alla normalbegåvade människor så de skulle aldrig göra bort sig genom att hänvisa till någon diffus forskning som påstås ha gjorts i både Sverige och utomlands. Typiskt Kamali, hänvisar till forskning utan någon som helst ledtråd var man kan finna denna forskning. Kamali framstår mer och mer som ett stort skämt.

Nästa uttalande jag tar upp av kamali saknar all sans och vett, han skriver,

– Valrörelsen präglades av ett skamfullt förnekande av rasism och diskriminering i Sverige.

Va?? Är du sjuk i huvudet Kamali? Jag följde noga hela valrörelsen, jag hörde inte ett ord om att någon förnekade något alls i den riktningen, det var ingen som överhuvudtaget tog upp ämnet, hur fan kan du komma med sådana påståenden?

Nästa uttalande av Kamali,

– I stället förespråkar man en påtvingad arbetslinje som är lösningen på integration. Som om att ha ett arbete gör en person automatisk integrerad. Detta är ett fatalt misstag som ignorerar att människor ska ha arbete motsvarande sin kompetens för att kunna känna sig delaktiga i samhället. Sabunis och alliansens förenklade arbetslinje visar på förnekandet av den strukturella/institutionella diskrimineringens betydelse för den misslyckade integrationen.

"Påtvingad arbetslinje", det kanske kommer som en nyhet för dig Kamali, men i Sverige är det meningen att man försörjer sig på eget arbete. Naturligtvis blir man inte integrerad för att man enbart får ett jobb, det krävs mer, men du Kamali, kritiserar även andra åtgärder som skulle befrämja integration och assimilation. Ja, det är naturligtvis bra om varje individ har ett jobb motsvarande sin kompetens, men om man nu inte får ett sådant jobb, då får man ta det jobb som erbjuds, det gäller faktiskt både svenskar och invandrare av olika kulörer.

Vidare,

– Sabuni har väldokumenterade åsikter och program för "invandrarnas integration". Hon vill tvinga flickor med invandrarbakgrund till gynekologstolar, förbjuda slöjan, skicka flera poliser till förorter, förbjuda friskolor, språktesta personer med invandrarbakgrund etcetera. Listan kan göras lång och är skrämmande. Dessa åtgärder är välbekanta från andra högerpopulistiska partier i Europa.

Tja, hon vill väl inte förbjuda någon slöja överhuvudtaget, utan förbjuda den för minderåriga flickor i skolan, Kamali sprider generaliseringar vilt omkring sig som vanligt. Fler poliser till förorten vill nästan alla laglydiga människor ha som bor i förorten, oavsett etnisk tillhörighet, det är nämligen hög brottslighet i vissa av våra förorter, alla laglydiga människor, oavsett hudfärg, blir drabbade av denna brottslighet. Hur skall Kamali känna till det? Han vet väl inte vad som förekommer i dessa förorter, eller vad människor vill ha i dessa områden. Tycker inte Kamali att svensk lag skall gälla i invandrartäta förorter? Ja FP och SD vill att människor som vill bli svenska medborgare skall kunna svenska språket, vilket oerhört skrämmande förslag Kamali.

Vidare,

– Ministerposterna till Sabuni och Billström visar tydligt att alliansen har tagit intryck av dessa väljarströmningar och kapitulerat inför "folkets (främlingsfientliga) röster"

Så vad föreslår du Kamali, att de politiska representanterna inte tar intryck av vad folk tycker? Kanske dags att införa diktatur, folk förstår ju inte det fina med din multikultur.

Om nu Kamali har så svårt att anpassa sig till det demokratiska klimatet i vårt nordliga land kan han alltid överväga att flytta tillbaka till sitt hemland Iran, där finns det ingen islamofobi, tvärtom, där behöver makthavarna inte heller ta alltför stor hänsyn till väljarströmningar av olika slag, där finns ju prästerskapet med sin koran som yttersta garant.