Åtta moderata riksdagsmän går ut på DN-debatt och uttalar sitt stöd för könsneutrala äktenskap. De går ut offentligt trots att det inte verkar vara en officiell partilinje, ännu. På debattsidan säger de,
- Moderaterna är i dag ett brett parti med väljare, medlemmar och aktiva av många olika nationaliteter, livsstilar och även familjekonstellationer. Och alla ska känna att moderat politik är till för dem.
Ja så säger väl företrädare för alla partier antar jag. Varje parti vill ju av naturliga skäl ha så många röster som möjligt, det är ytterst osannolikt att några partiföreträdare går ut och säger "vi är ett smalt parti, här kan endast några få känna sig hemma". Om man nu är emot könsneutral äktenskapslagstiftning så känner man sannolikt inte att "moderat politik är till just för dem", det är det här med logik också. De moderata företrädarna vill låta påskina att de uppvisar något slags politisk mod genom sitt utspel. Tyvärr, när det gäller politiskt mod var det Alf Svensson och de andra som gick ut och var emot en könsneutral lagstiftning som tog hem spelet. Hur modigt är det att gå ut och torgföra en idé som är politiskt korrekt och som alla vet inom en snar framtid kommer att röstas igenom? Hur modigt är det att gå ut med en idé som man redan på förhand vet har stöd av en riksdagsmajoritet (om än inte folkets stöd, men det betyder mindre i dag)? Vilka skall gå emot denna lag har dessa modiga riksdagsmän tänkt sig, Mona Sahlin? Eller kanske Ohly? Centern eller Folkpartiet, kan de tänkas gå emot förslaget? Nej det är svårt att tänka sig att något parti förutom KD i det långa loppet kan gå emot förslaget. Med Hägglund vid rodret för KD svänger väl även det partiet. Tyvärr var denna artikel inte en uppvisning i politiskt mod, kan det rent av vara planerad partitaktik? Jag menar att spridningen över landet om vi tittar på var dessa riksdagsmän bor verkar vara perfekt, ganska jämt mellan kvinnor och män verkar det också vara, tre kvinnor och fem män. Jag lutar nog åt planerad partitaktik, här kan man också visa hur högt i tak det är inom det egna partiet, två flugor i en smäll således.
ᚴᛁᛘᛋᛚᚢᚾᚴᚦᛁᛦ
19 kommentarer:
Det handlar inte så mycket om politisk korrekthet som att verkligen hjälpa en grupp som är mycket utsatta.
Barnen?
Muslimerna?
Proffssnyftarna?
Riksdagsmännen?
Förövrigt så har pingat mitt inlägg men den har inte dykt upp på DN. Det är alltså fyra av fem bloggar som tycker likadant, socialliberaler. Fan vad trött jag är på denna ankdamm!
Det är en likrikting av åsikter i detta land som inte liknar någonting, men herregud måtte folk VAKNA! Vi kan inte ha det så här, då kan vi lika gärna införa det kinesiska systemet så kan de med lite stake i sig bli Falungong.
"Det handlar inte så mycket om politisk korrekthet som att verkligen hjälpa en grupp som är mycket utsatta."
Nu är det ju faktiskt så att homosexuella knappast kan räknas som en "utsatt" grupp vårt samhälle. Den homosexuella "folkgruppen" har ju massmedias och politikers fulla stöd i vad dom än företar sig samt en statligt finansierad lobbygrupp ( RFSL ) som arbetar för deras intressen.
Homosexuella kanske var en utsatt grupp för typ 50-60 år sen men att kalla dom för en utsatt grupp idag är tamefan löjligt. Idag utgör homosexuella en priviligerad grupp i samhället, inte en utsatt.
För en mer genomgående analys rekommenderas :
http://www.reaktion.nu/homosexlobbyn.html
Jag håller nog med dig Olof, utan att jag önskar det som var för 50 år sedan tillbaka. det måste väl finnas något vettigt mellanläge.
Mellanläge? Att homosexuella bara är lite utsatta (men dock utsatta)? Det märks att ni inte vet vad ni talar om. Som homosexuell är jag fortfarande inte likställd i lagen när det gäller den mest fundamentala delen av mitt liv: kärleken. Som homosexuell måste jag passa mig för att hålla min partner i handen utomhus, om jag inte vill bli bemött med glåpord och handgripliga attacker (för att inte säga bli dödad, visst är det fantastiskt att en så banal sak kan provocera så hemskt). varje gång man börjar på nytt jobb måste man stå ut med att det faktiskt finns homofobiska människor (svårt att inse som hetero hur det är att hela tiden bli ifrågasatt). Så ni kan tro hur mycket ni vill att homos är mediala kelgrisar mm. Men det verkliga livet, vardagen, är betydligt svårare än för heteros. Även år 2007.
Du skriver,
"svårt att inse som hetero hur det är att hela tiden bli ifrågasatt"
Kanske inte så svårt ändå, jag upplever samma förtryck p.g.a. min politiska åsikt och min syn på flyktingpolitiken.
Förövrigt kan du ju ha rätt när det gäller vardagen, det var dock lagstiftning vi pratade om och vad som är politiskt korrekt bland den politiska nomenklaturan.
Inget förtryck är bra, förstår att du förstår hur det är att ständigt bli ifrågasatt. Du har en poäng, men erkänn att det är en sak att bli ifrågasatt för sina åsikter (som till sin natur skall stöpas och blötas och konfronteras för att vässas) och att bli ifrågasatt för vilket kön man råkar tända på! För mig är det sistnämnda som att bli ifrågasatt för sin ögonfärg. jag anser faktiskt att sexuell läggning är en icke-fråga. Visst, man kan diskutera "allt", men, vet inte hur jag skall förklara, men för mig är det lika absurt att ifrågasätta och särbehandla mitt kärleksliv (som inte skadar en skalbagge på jorden)från andras, som att diskutera huruvida vi skall ha särskilda lagar för alla som -stedt och -ström i slutet på sina efternamn. Kanske låter dumt, men för mig är denna gruppering av kärlekslivet lika irrelevant som folks efternamn. I alla fall idag, när vi vet att hur mycket vi än accepterar homosexualitet så kommer heterosexuella att vara numerärt fler (vilket man inte visste förr, varför jag har mer förståelse för historisk homofobi än nutida)
Tillägg: dessutom finns det förstås en tydlig koppling mellan lagstiftning och vardag! Jag vill påstå att min vardag hade varit än mer besvärlig om inte det du kallar politiskt korrekta hade färgat svensk lagstiftning. Titta på Lettland och Polen. Där är det politiskt korrekta homofobin. Vad jag inte fattar är på vilket sätt heterosexuella FÖRLORAR på att min vardag blir bättre. Jag kan begripa att folk är emot saker som gör deras vardag sämre, men i ett utilitaristiskt tänk är det INGEN heterosexuell som förlorar på att också homosexuella får samma rättigheter. (Fälldin nämner barnen, men det är enligt mitt tycke att sätta upp en falsk motsättning. Homosexuellas rättigheter förminskar inte barnens rättigheter, tvärtom. Homosexuella skaffar också barn och dessa behöver samma skydd som alla andra.)
Sannolikt har alla samhällen i alla tider någon slags politisk korrekthet. Den vi har just nu, här är särskilt motbjudande. Vi är några som blivit så jävligt trötta på den politiska korrektheten att vi spyr när vi ser den, oavsett om den inte skulle råka drabba oss personligen.
Jag är så jävla trött på att se politikerna tävla om att ställa upp /synas på bild i Pridefestivalen. De är så urbota dumma att de tror att de vinner röster, de förlorar sannolikt bara röster, och de är för dumma att fatta det, jävla spån. Jag kan acceptera att Carlgren och Billström går i paraden, de är ju homosexuella, men vadfan skall andra där och göra? Jag har en bild där en företrädare för MP ställer upp i paraden och blir fotograferad med en läderbög, man ser på hela kroppsspråket (det ljuger som bekant inte) att hon känner personlig motvilja mot personen hon blir fotograferad med, just i detta ögonblick sviker hon sig själv, sina ideal, det politiska systemet, hon nedvärderar alla väljare, det politiska systemet.
Jag har inga starka åsikter om just giftermålslagstiftningen, däremot är jag starkt emot lagen om homoadoptionen, just för barnens skull.
I debatten om homoadoptioner så visade många homosexuella att de inte kan se intressen utanför sig själva, det var en uppvisning i egotrippande. "Men vi talar om barenen här" sade andra debattörer, företrädare för de homosexuella kunde helt enkelt inte flytta fokus från dem själva till de barn vi talar om. Det var en "rättighet" att få adoptera, en rättighet som alla andra, som att få köpa ut på systemet. Att inte få adoptera var diskriminering, som drabbade de homosexuella, att barn kunde fara illa var en aspekt som företrädarna inte ens kunde fokusera, de var så inställda på sina egna rättigheter.
Under Pridefestivalen (för någhra år sedan) debatterade Sahlin med en KD:are, KDarenm var emot homoadoptioner och Sahlin för naturligtvis. Publiken bestod av deltagare från själva festivalen, alltså 100% sexuellt avikande på något sätt. Under debatten så vänder sig plötsligt Sahlin till publiken (som till 99% är homosexuella) och skriker "ÄR NI DÅLIGA FÖR ÄLDRAR?" varvid publiken drevs till raseri mot KDaren och vrålade mot henne och hånade henne, påhejade av Sahlins uppmuntrande frågor till publiken. Det var AVSYVÄRT, det värsta jag sett i hela livet, det var underb all värdighet och det var korrekt och sliskigt och mobbingaktigt. Efter det så HATAR jag Sahlin, jag har under 20 år jobbat inom skolan men har aldrig sett en övermobbare betett sig så illa.
Gardell brukar berätta om den fruktansvärda mobbning han blev utsatt för under sin skoltid, men i en annan tid och med en annan politisk korrekthet skulle Sahlin kunnat vara övermiobbaren. Den paradigm och den politisk korrekthet som råder i samhället förändras, under trettiotalet var rasbiologi högsta politiska mode, den politiskt korrekte följer alltid med sin tid, den inkorrekte följer sitt hjärta, så vem litar du på?
Du skriver: ”I debatten om homoadoptioner så visade många homosexuella att de inte kan se intressen utanför sig själva, det var en uppvisning i egotrippande”. Alla människor är delvis egotrippade när det kommer till att skaffa barn, oavsett om de är heteros eller homos. Det finns inte ett hetero i världen som skaffar barn för att ”göra samhället en tjänst”. Homosexuella skiljer sig inte ett dugg från övriga, heller på denna punkt. Det som retar mig är att man målar upp en falsk bild, som att homoadoptioner per definition skulle gå emot barnens intressen! Varför? Även om många instanser svarade nej i remissrundan, så var det ingen som lyckades ge en klar bild över att barn skulle skadas av att ha homosexuella föräldrar. Det var tveksamhet som gjorde att man svarade nej. Tro mig, trots att jag är homosexuell, så skulle jag vara emot homoadoptioner om seriös forskning skulle visa att barn skulle fara illa av att ha homosexuella föräldrar. Problemet är att det finns så mycket ideologi och så lite vetenskap. Att folk tycker det är så mycket mer hemskt med två mammor än med en mamma är ett gott exempel på detta. Har du tänkt på att det faktiskt skull kunna finnas fall där två ansvarsfulla män är bättre kapabla att ta hand om ett barn än en kvinna som just blivit lämnad av sin försupne man? Precis. Om du svarar jag på den frågan (vilket vilken normalintellektuell som helst borde kunna göra) borde du vara föra att också homos får PRÖVAS: Just därför bör man inte stänga ute denna typ av föräldraskap per definition!! men sen är förstås inte alla homosexuella lämpliga föräldrar (precis som att inte alla heteros är det): Men att kunna PRÖVAS är en annan sak. Föräldrar är i första hand INDIVIDER och inte kön, tänk på det.
Du skriver: ”Det var en "rättighet" att få adoptera, en rättighet som alla andra, som att få köpa ut på systemet.” Hur skulle du reagera om samhället hade en lag som gick ut på att alla människor, förutom de som hade ett efternamn som slutade på –sten, fick adoptera? Om du hette något på –sten och krävde att bli lika behandlad som alla andra, så påpekade folk att ”tänk på barnen” de kan fara illa av att ha ”–sten-personer” som föräldrar. Hur skulle du reagera, ärligt talat? ”Det är ingen ”rättighet” att få adoptera”. Hur skulle du reagera? Men varför skall alla andra ha den rättigheten, utom just jag hade du nog tänkt. För det är ingen ”självklarhet” att barn i homofamiljer mår dåligt, snarare tvärtom. Ingen studie av de barn i Sverige som idag har gayföräldrar visar att dessa skulle vara annorlunda än andra barn. Man skall passa sig för att ”utgå” från något man ”tror är självklart”. Jag kan förstå att man för 50 år sedan, utan kunskap, trodde att homosexuella människor var annorlunda, men, tro mig, vi är precis som alla andra!
Du skriver: ”Att inte få adoptera var diskriminering, som drabbade de homosexuella, att barn kunde fara illa var en aspekt som företrädarna inte ens kunde fokusera”
Se ovan. Barn kan fara illa i alla typer av familjer och detta måste motarbetas. Men ingen seriös och värdeneutral studie har hittills visat att just homosexuellt föräldraskap skulle vara skadligt. Hade jag trott att barn skulle må dåligt av att ha just mig som förälder, så hade jag varit emot homoadoptioner.
Du skriver om Pride. ”var AVSYVÄRT, det värsta jag sett i hela livet, det var underb all värdighet och det var korrekt och sliskigt och mobbingaktigt. Efter det så HATAR jag Sahlin, jag har under 20 år jobbat inom skolan men har aldrig sett en övermobbare betett sig så illa.”
Vem mobbar vem? Är det inte värsta mobbningen av allt att utgå från att barn mår dåligt av att ha mig som förälder? Det tycker jag är betydligt mer nervärderande än att ”gå emot en KD-are” (på förvisso överdrivet och löjligt sätt).
”den politiskt korrekte följer alltid med sin tid, den inkorrekte följer sitt hjärta, så vem litar du på?”
Jag tror detta är kärnan i ditt problem. Vet inte om det är brist på empati eller vad det är, men fundera grundligt på denna mening, nu och senare varje gång du kläcker ur dig ”politiskt korrekt”: Har du en sekund funderat på att alla dessa människor i etablissemanget/politiken(media mm faktiskt kanske är fullständigt övertygade om att de gör rätt, oavsett vad som är ”rätt i tiden”? De kanske följer sitt hjärta? Det ”politiskt korrekta” kanske bara är DIN tolkning av deras agerande. Jag är övertygad om att de allra flesta som kämpar för ett bättre samhälle (vilket för mig inkluderar homorättigheter) gör det för att de tror på det, inte för att de vill verka ”rätt för tillfället”. Även om det för just dig verkar orimligt, så kanske det är så att Sahlin och c/o på allvar tycker att homosexuella skall ha exakt samma rättigheter som andra människor OCH att detta också är bra för barnen.
Jag vet inte om jag vill ägna fredagkvällen åt detta men jag har väl ett ansvar antar jag, när jag nu skrivit artikeln.
Du skriver,
"så skulle jag vara emot homoadoptioner om seriös forskning skulle visa att barn skulle fara illa av att ha homosexuella föräldrar"
Alla instanser var emot homoadoptioner, i dessa fall har riksdagen aldrig tidigare gått emot vad dessa instanser sagt. Föreningen för adopterade sade själv NEJ till homoadoptioner, de är själva adopterade ju, hur mycket seriösare vill du ha det? Dessutom så när du efterlyser "seriös forskning" så finns det ingen sådan kvar i Sverige på känsliga områden, allt är politiserat, tyvärr.
Du skriver,
"Har du tänkt på att det faktiskt skull kunna finnas fall där två ansvarsfulla män är bättre kapabla att ta hand om ett barn än en kvinna som just blivit lämnad av sin försupne man?"
Ja, det har jag tänkt på.
Du för fram ett resonemang som är barnsligt om efternamn och annat, det är inte relevant, det vet du nog själv.
Min åsikt grundar sig också på att jag jobbat inom skolan och haft adopterade barn under min verksamhet, dessa barn har haft svåra identifikationsproblem i många fall, de hade inte klarat homoföräldrar, jag VET att de inte hade klarat detta psykiskt. Detta är ju inte "seriöst" som du uttrycker det så du kan strunta i mina erfarenheter. alltnog, jag gav mitt yttersta för att ge några av dessa barn en grund att stå på, så de kunde gå vidare, jag försvarade de mot idioter som kallade de för "niggrer" och annat, jag satte nästan min tjänst på spel när jag tryckte upp ett ligistbarn mot väggen som retat ett av "mina" adoptionbarn för "jävla neger". Orden skar som en kniv rakt in i hjärtat på barnet, jag var tvungen att sätta stopp för trakasserierna trots att jag fick intern kritik för mina hårda metoder, de (rektorn o.s.v) visste ju inte hur stor skada orden gjorde. Hade detta barn DESSUTOM haft homosexuella föräldrar av samma kön hade han gått under, och jag skulle fått stått och tittat på.
Fattar du någonting av det jag skrivit?
Jag fattar nog mer än du tror. Att efternamn är "löjligt" och irrelevant men homosexualitet en relevant faktor för hur man är som människa får du stå för. För mig är det andra värden än efternamn och sexuell läggning som avgör hur kapabel en människa är att vara ansvarsfull och kärleksfull förälder. Fattar du detta?
Ditt resonemang om hur jobbigt adopterade barn redan har det känns ganska uttjatat. Återigen måste det nog bedömas från fall till fall och inte vara ett kategoriskt "alla-adopterade-skulle-gå-under-av-att-DESSUTOM-ha-homoföräldrar-"resonemang. Dessutom kan man undra var gränsen går om det nu handlar om risken att få det "ännu jobbigare". Vem "vill" ha feta och fula adoptivföräldrar? Faller det inom den acceptabla gränsen för risken för mobbning eller inte? Riktigt kort kvinna - tänk om den (redan mobbade) adoptivpojken "dessutom" få dras med en dvärgmorsa. Nej, förbjud korta kvinnor att adoptera!! Afrikanska föräldrar? Muslimska? Jehovas Vittnen till föräldrar - är det lätt? Om inte, skall DESSA få adoptera? Hoppas du fattar vad jag är ute efter.
Då kanske svaret blir att barnet blir "slagträ" i homodebatten? Återigen, se ovan. Så kan man säga om en mängd typ av vad som av en del idioter kan uppfattas som "icke-ideala" föräldrar. Men ingen skulle drömma om att kategoriskt utesluta dessa grupper ändå...Vid homosexuella går den acceptabal gränsen för utestängning. I just DET fallet väljer man att lyssna på mobbarna mer än att faktiskt försöka skapa ett tolerant samhälle.
"Vem "vill" ha feta och fula adoptivföräldrar?"
Irrelevant, många barn har feta fula föräldrar och lider inte nämnvärt av det.
"men homosexualitet en relevant faktor för hur man är som människa får du stå för"
Har aldrig påstått detta, klockren halmgubbe.
"alla-adopterade-skulle-gå-under-av-att-DESSUTOM-ha-homoföräldrar-"resonemang."
var fick du det lilla ordet "alla" från? Återigen jag nämnde aldrig ordet "alla". Annars var det rätt.
"Riktigt kort kvinna - tänk om den (redan mobbade) adoptivpojken "dessutom" få dras med en dvärgmorsa"
Nä, jag tror inte det är bra att dvärgar adopterar, vet du hur många dvärgar i Sverige som verkligen adopterad barn från utlandet? Min gissning, "0".
"Då kanske svaret blir att barnet blir "slagträ" i homodebatten?"
Får jag föreslå att du läser "Den Kaukasiska kritcirkeln" av Berthold Brecht.
"var fick du det lilla ordet "alla" från? Återigen jag nämnde aldrig ordet "alla". Annars var det rätt".
Nej, håller med. Just därför borde man inte kategoriskt stänga ute ALLA homsoexuella per definition. Några adopterade klarar ju, som du nu erkänner, av att ha homoföräldrar.
Skicka en kommentar