Pakten Tyskland - Sovjet -39

Det har talats om Sovjetunionens pakt med Hitler många gånger i olika diskussionsgrupper, bloggar mm. Den har fått proportioner den inte förtjänar då det slöts massvis med avtal under mellankrigstiden, samtliga dessa avtal hade karaktären av taktiska avtal och ingick i ett slugt spel mellan staterna. Dessutom förekommer en ganska aktiv historierevision som inte vilar på faktiska grunder. Den politiska inriktning som för tillfället sitter på makten och medierna kan sällan motstå frestelsen att göra om verkligheten en smula, så att den mer passar den egna politiska agendan. Många av de stater som slöt avtal med varandra var sedermera i krig med varandra.

Tyskland lämnade Polen efter första världskriget, ett resultat av detta var att inom polens gränser fanns det både ukrainare och tyskar, både Tyskland och Sovjet var mycket missnöjda med polens gränsdragning, I det s.k. Rigafördraget 1921 utvidgade Polen sin gräns ytterliga vilket gjorde Sovjet ursinnigt. 1921 skrev så Polen en pakt ihop med Frankrike, i detta läge var faktiskt Tyskland militärt underlägset Polen, detta som en följd av första världskriget och de avtal som Tyskland tvingades följa.

I ren desperation tog då tyskarna kontakt med ryssarna, detta för att bilda en motvikt mot det då relativt starka Polen. Detta var alltså INNAN Hitlers tid. Så 1922 slöts "Rapallofördraget". Det innebar militärt samarbete riktat mot Polen som ju båda stater hade ett horn i sidan till. Så tog då Hitler makten, han skrev en tid efter sitt maktövertagande sin andra bok, som utkom 1928. I denna bok framstår det helt klart att Sovjet, (bolsjevikerna, som han uttryckte det), var tysklands fiende nr1. Han ville göra Polen till en allierad i kriget mot Sovjet, samt glömma gamla gränstvister. Han ville handla tvärt emot vad de gamla Preussen gjorde.

Upprepade gånger vädjade den nye rikskanslern till polackerna om att göra upp de gamla gränstvisterna i godo. Så 1934 kunde en förbluffad omvärld konstatera att Tyskland och Polen skrev på en non-aggressionspakt. I pakten ingick t.o.m. att det skulle tillsättas kommissioner som skulle gå igenom de båda ländernas skolböcker, samt rensa ut sådant som kunde så hat mellan de båda folken. Omvärlden började betrakta Polen och Tyskland som bundsförvanter.

Under 1938 började dock gränstvister återigen dyka upp mellan Tyskland och Polen. Ribbentrop krävde bl.a. att Danzig skulle återlämnas till tyskarna. Den polske utrikesministern Beck vägrade. Det skall sägas att vid denna tid så var polens självförtroende högre än dess militära förmåga, de hade inte riktigt hängt med i tysklans militära upprustning. Dessutom var de oroliga att bli för hårt knutna till det i omvärlden misstänkliggjorda Tyskland. Under dessa sista år innan kriget bryter ut så ökade trakasserierna i Polen mot såväl judar, tyskar som ukrainare. En urladdning synes oundviklig. I slutet av 39 skrev så Chamberlain på en garantipakt med Polen. Om landet blev utsatt för angrepp skulle England stå på Polens sida, detta gav Polen en farlig känsla av trygghet. Samtidigt som det definitivt skrotade Hitlers planer på en angreppspakt mot Sovjet.

England hade också börjat förhandla med Sovjet om en s.k. säkerhetspakt, men p.g.a. att engelskmännen hyste ett visst förakt för bolsjevikerna så gick förhandlingarna mycket trögt. I detta läge gjorde Hitler en framstöt och skickade Ribbentrop till Moskva samt slöt en "icke angreppspakt". Detta satte naturligtvis punkt för Engelskmännens förhandlingar. I denna icke angreppspakt ingick i förtäckta ordalag att de två nationerna skulle dela på Polen. Det var egentligen vad hela pakten gick ut på då de båda nationerna under en lång tid legat i tvist med Polen. Många bedömare menar också att Hitler lurade Sovjet, (vilket de bevisligen gjorde), och lättare kunde genomgöra sina expansionistiska planer för det tusenåriga kriget. Ryssarna kände hela tiden hotet från Tyskland och ville vinna tid för att rusta upp sitt försvar.

Det är i detta sammanhang man skall se Tysklands och Sovjets pakt som det otaliga gånger hänvisas till. Ofta har pakten antagit helt orimliga proportioner i historiebeskrivningar. Man bör snarast anklaga Stalin för att vilja lägga under sig halva Polen, än för denna rakt igenom taktiska pakt med Tyskland, som ALLA visste skulle spricka ganska snart.

Faktauppgifter: Lars Ericson, Folke Schimanski, Birgitta Kurtén-Lindberg, Harrison E. Salisbury
Böcker: ”Andra världskriget”, Lars Ericson. ”Östfronten”, Harrison E. Salisbury