Riksdagsledamöter har enligt SvD och DN använt sina ytterst förmånliga övernattningslägenheter som bostäder till sina barn. Detta strider mot de ganska strikta regler som gäller för dessa bostäder. Jag vill säga på en gång att jag har svårt att se detta som en stor sak, det är inga förseelser som någon måste avgå för. Men det visar på de olika förutsättningar den politiska klassen har gentemot övriga medborgare. Anita Brodéns dotter har kommit tillbaka från studier i London. Naturligtvis vill hon bosätta sig i Stockholms innerstad, det är nog ganska många som vill det. I väntan på att få köpa en lägenhet har dottern fått bo i mammas lilla övernattningslya. När det gäller en annan riksdagsledamot, Sven-Erik Österberg (S), så får man direkt känslan av att hela historien låter krystad. Så här står det i DN.
Österbergs dotter bor dock inte där. Hon har ett andrahandskontrakt på en lägenhet i en annan del av Stockholm.
Till DN säger hon att hon har haft problem med att få sin post dit och att hon därför sedan den 2 september 2008 är skriven i riksdagens lägenhet. Fadern skickar hennes post därifrån till henne. Men så får man inte göra enligt riksdagens regelverk.
Vi får hoppas att denna historia stämmer med verkligheten. Stämmer historien så är väl inte detta något stort brott som alla förstår. Man kan mycket väl förstå att föräldrar vill hjälpa sina barn när de får svårt med bostad (eller t.o.m. postgång). Att riksdagsledamöter måste ha någon form av övernattningslägenheter är också rimligt.
Denna historia visar ändå på att yrkespolitiker har förmåner och möjligheter som övrig befolkning inte har. Avståndet mellan yrkespolitiker och den befolkning dessa politiker skall företräda blir allt större. Lönerna, pensionsvillkoren och andra förmåner är på en nivå som övrig befolkning enbart kan drömma om. Det är ett problem att yrkespolitiker med dess svans av tjänstemän av olika slag bildat en egen klass med levnadsvillkor som kraftigt skiljer sig från vanliga löntagare. Ofta går politikeryrket i arv dessutom som Anders Isaksson visade i boken ”Den politiska adeln”. Ännu vanligare är det att många blir politiker utan att ha deltagit i arbetslivet dessförinnan. Detta ökar ytterligare avståndet till den befolkning politikerna är satta att representera. Det är inte konstigt att riksdagens politiker i vissa frågor, är betydligt mer eniga mellan blocken, än med den befolkning som den skall representera.
Länk DN
Länk SvD
10 kommentarer:
Håller med om att varje sak i sig inte är så mycket att bråka om men om man lägger ihop alla dessa små bitar som uppmärksammas varje år så visar det att våra beslutsfattare lever långt från den verklighet som många i dagens Sverige tvingas leva.
Förr hade t ex nästan varenda politiker yrkesbakgrund men nu verkar det som om många inte har haft ett enda vanligt jobb utan jobbat med politik till 100% vilket också bidrar till distanseringen.
Därför måste vi bli mer aktiva och kryssa för personer med tidgare yrkeserfarenhet oavsett vilket parti man röstar på.
Berra
Nåjaa, det finns människor, icke politiker, vilka bor i sina stugor ute på landet permanent (icke mantalskrivna i kommunen stugan ligger i) och ger ut sin lägenhet i stan till barn och är skrivna själv där också.
Dvs. kommunen de bor i får inga skattepengar från de här människorna men får likaväl ge gratis service åt dem.
Frågan är väl om någon politiker avgår oavsett någonting i Sverige.
Är inte detta FÖRMÅN. EN av många som adeln har.
I fallet med Österbergs dotter är det hela ganska så uppenbart. Hon hyr alltså en andrahandslägenhet som hon inte har något andrahandskontrakt på, och innehavaren av förstahandskontraktet har heller inte hyresvärdens tillåtelse att hyra ut i andra hand.
Alltså kan hon inte folkbokföra sig på den adressen och skriver sig istället i pappas lägenhet. Väldigt uppenbart som sagt, och ett hån mot folk som står i bostadskö sedan decennier för att få en lägenhet i Stockholms innerstad.
Om hon har problem med att få posten där hon bor, hur kommer det sig då att fadern eftersänder posten dit???????
Nämen ni har ju alla fått detta om bakfoten. Om två personer av 349 har brutit mot reglerna, men av förklarliga skäl, är detta då inte en rungande förtroendevinst för våra folkvalda? Rent hypotetiskt så har två, Österberg och Brodén, hjälpt sina ungar, men 347 pers har avstått från att hjälpa sina ungar. 99,4% har valt rätt, men i bloggosfären hetsas det friskt mot "adeln" som "skor sig på folket". WTF?
Sen är det klart att dessa två har gjort fel, men det är inte direkt svåra regelbrott. Lite balans i vore nyttigt.
Esteban:
"Sen är det klart att dessa två har gjort fel, men det är inte direkt svåra regelbrott."
Är man förtroendevald så är det ett väldigt grovt brott. Personal i en affär som snattar döms hårdare än någon som kommer utifrån.
Har dom begått något brott enligt lagboken eller bara visat tecken på dåligt omdöme? Det finns många politiker i Riksdagen som sköter sig och jag har i princip inget emot att dom har extra förmåner. Alltid när media skriver om liknande fall så görs det alltid jämförelser med pensionärer och t ex städare. Har aldrig förstått den liknelsen om jag ska vara ärlig. Inte för att någon är värd mera än den andra men det är lite skillnad på arbetsuppgifter och därmed skillnad i lön. Vi lever tack och lov inte i en planekonomi. Att sedan vissa yrkesgrupper som sjukvårdspersonal har en alldeles för låg lön är en helt annan debatt.
"Nämen ni har ju alla fått detta om bakfoten. Om två personer av 349 har brutit mot reglerna, men av förklarliga skäl, är detta då inte en rungande förtroendevinst för våra folkvalda? "
Ja nu vet vi ju att fler bryter mot reglerna. Vad vi VET är att det minst två som bryter just mot DESSA regler. Men vore detta det enda så vore det ju väldigt bra och skulle generera högsta betyg, absolut.
Är inte det hela feltolkat? Självklart så anser politikerna, liksom alla andra, att deras barn är mer värda än andra människor. Det där med "alla är lika värda" är bara ett skämt, det blir mest pinsamt när folk tar det uttrycket på allvar. Och som ansvarsfulla föräldrar så vill politikerna naturligtvis inte att deras barn ska bo i något mångkulturellt getto utan väljer självklart den invandrarfria innerstaden. Vem skulle inte ha gjort det?
Skicka en kommentar