söndag, juli 18, 2010

Ideologiernas förfall


Svante Nycander skriver i dag på DN-debatt om den kulturjournalistik som drivs i dagens Sverige, av de flesta stora rikstäckande medier. Nycander är besviken och menar att det finns en utbredd ”antiliberalism” inom kulturjournalistiken i dag. Nycander har för att konkretisera sina påståenden tagit sig för att räkna antalet gånger ordet ”liberal” funnits i kulturartiklar på DN, resultatet blev som väntat ganska magert. En sådan undersökning blir dock meningslös om man samtidigt inte räknar antalet gånger ord som ”konservativ” eller ”socialist” nämns. 


Vi vet att kultureliten med tillhörande journalister är ”vänster” i vårt land, vi har påtalat detta så många gånger så vi tappat intresset för hela frågan i princip, och mangrant slutat läsa kultursidorna dessutom. Att Nycander som liberal nyvaket upptäcker det som varit så påtagligt och självklart att vi övriga inte ens nämner det längre, blir nästan komiskt. Dock gör Nycander en del andra intressanta uttalanden i sin artikel. Så här skriver han.


För fem år sedan antecknade jag under en månad varje gång ordet liberal användes på DN:s kultursidor. Genomgående stod det för något negativt, något man tog avstånd ifrån. När jag nyligen återgav detta i en Timbrodiskussion om kulturjournalistik svarade DN:s kulturchef Björn Wiman att ”det är likadant i dag, det är ett exempel på att den amerikanska högern och den svenska vänstern finner varandra”.


Att den amerikanska högern och den vänstern skulle ha ”funnit varandra” är ju direkt löjligt. Det politiska avståndet mellan den svenska vänstern och den amerikanska högern måste mätas i ljusår för att vi skall få grepp om skillnaden. Här drabbas Nycander av den ack så vanliga vanföreställningen att man bara kan se två spelare på plan, det lag jag tillhör och så ett motståndarlag. Nu är politik inte fotboll och världen är mer komplicerad än så. Men det finns en stark vilja att framställa det politiska läget som om allt handlar om två lag. Vi ser det i den blockpolitik som efter bästa förmåga odlas av alla medier i vårt land (och partierna själva i viss mån).


Nej, kultureliten är inte speciellt liberal i vårt land, men den är ännu mindre konservativ. Den svenska kultureliten undviker möjligen liberalismen lite försiktigt, men den hatar konservatismen. Vi har en ny spelare på den politiska planen, en spelare som tröttnat på överdrifterna inom den liberala rörelsen, men som på ett självklart sätt tar avstånd från vänstern. Det finns nästan ingen konservativ person som tar avstånd från de grundläggande liberala principerna, de principer som handlar om den personliga friheten och yttrandefriheten. Men den senaste tidens liberalism har förfallit till att handla om fri invandring och total normlöshet i olika frågor. Det stora förfallet för liberalismen i vårt land kom med förre folkpartiledaren Bengt Westerberg. Vidare skriver Nycander så här i sin artikel.


Och vänstern är i dag antiliberal på ett annat sätt än förr, eftersom den saknar ett socialistiskt alternativ. Arbetarrörelsen trodde ännu på 1980-talet på socialism genom löntagarfonder och planekonomi, marxister kunde se DDR, Kina eller Kuba, om inte Sovjet, som en socialistisk förebild. I dag är antiliberalism och antikapitalism vänsterns enda fasta övertygelse.


Här träffar Nycander rätt i sin analys. Den nutida vänstern står helt utan egentlig ideologi. Förr så fanns en socialistisk vision och den grupp man arbetade för var solklart definierad, det var arbetarklassen. Nu har man övergett arbetarklassen som följdriktigt flyr sitt forna parti. I stället vurmar man för invandrare, HBT-grupper och andra mer eller mindre aparta grupper. Den forna ideologin har ersatts av en allmän ”tycka synd om” mentalitet och en allmän motvilja mot majoritetssamhället. Att man med tiden tappar röster i riksdagsval är en given följd av detta. Dessutom måste de gamla ledarna August Palm och Branting rotera som en modern topptrimmad hårddisk i sina gravar. 


Vad Nycander fullständigt missar (förmodligen omedvetet) är att även den svenska liberalismen förfallit på liknande sätt. Grundläggande liberala principer som yttrandefrihet och demokrati sätt åt sidan för att odla andra principer om det mångkulturella samhället och allas (alternativ nästan allas) rätt att bo i Sverige. Att detta skulle vara ursprungliga liberala principer är det ingen som tror på. Och just här, i dessa frågor, så är det faktiskt den svenska liberalismen och den svenska vänstern som funnit varandra, inte den amerikanska högern och den svenska vänstern. 


Att sedan den svenska liberalismen blir styvmoderligt behandlad på kultursidorna är en  bagatell i sammanhanget. Verklighetens folk läser inte DN:s kultursidor, och skall vi vara ärliga så gör inte ens ”overklighetens folk” detta längre. Kulturbilagan är i princip alltid oläst på min arbetsplats, medan sportbilagan är sönderläst. Själv kastar jag ifrån mig kulturbilagan med sådan avsky att kollegor stilla höjer sina ögonbryn (kvinnlig dominans på arbetsplatsen). 

Länk DN

14 kommentarer:

itsweden sa...

Jag hämtar så gott som all inspiration till allt jag skriver från DN's kultursidor.

Robsten sa...

Ha, ha, jag förstår, som en spegel för det sämre Sverige.

itsweden sa...

:-)

Malte Svensson sa...

Så otroligt bra analyserat och skrivet Robsten, du skulle matcha vilken ledarskribent på vilken stor svensk tidning som helst!

Tråkigt nog är ju dock dina åsikter "förbjudna" i det nya Sverige, och därmed får du nog vackert nöja dig med att skriva på din egen blogg, men här följer vi dig dock alltid med nöje i alla fall!

Keep up the (extremely) good work!

Stig sa...

”Det stora förfallet för liberalismen i vårt land kom med förre folkpartiledaren Bengt Westerberg”.
Han har med andra ord gjort dubbel skada, minst! Sabbat både folkpartiets ursprungliga ideologi och sveriges ursprungliga kultur och välfärd.

"I dag är antiliberalism och antikapitalism vänsterns enda fasta övertygelse."
Han kunde lagt till feminism och antinationalism enbart beträffande Sverige och svenskhet
(palestinsk och kurdisk identitet och nationalitionalism försvaras / hyllas däremot av V).
Vänsterpartiet är sveriges främsta missnöjesparti (utåt sett iaf. för att ragga till sig en
viss typ av människor - gissa vilka...). Varför har det inte skrivits en massa analytiska
böcker om vad för sorts hel- och halv-asociala personer och vilka sociopsykologiska mekanismer som gör någon till vänsterpatist. Det dräller ju av SD-"specialister" som författar böcker sådana skrifter men inga V-specialister som gräver och analyserar i deras grumliga syften och själar.

Ideologierna urvattnas alltmer med tiden, kanske för att partierna vill utveckla och förändra och samtidigt bredda begreppet för att flörta med så många väljare som möjligt. Men även blockpolitiken leder till så många kompromisser och eftergifter att alla partier förlorar sin ursprungliga profil. Blockpolitiken är har ju sedan den tillkom varit synonymt med borgerlig och socialistisk allianspolitik men många tycks tro att Alliansen (M+FP+C+KD) är någonting nytt. Det enda nya är att de gjort ännu fler kompromisser och att M ohämmat kallar sig för ett arbetarparti. Den rödgröna sörjan är minst lika urvattnad och substanslös. ”Vem är vem” undrar man snart.”Jaså var det Reindeldt som sa det jag hade för mig att det var Måna Muslim eller Ohly”, i realiteten är det ett enda block som småtjivas om småsaker i stället för att ta itu med de verkligt stora problemen som SD sätter fingret på.
Inte undra på att så många - inte minst ungdomar – tycker att politik är tråkigt. Fotboll är mer givande, där ser man i alla fall skillnad på lagen.

Anonym sa...

Jag ber vördsamt att helhjärtat få instämma i vad Malte Svensson skrev här ovan!

Robsten sa...

Tack Malte och anonym, era ord värmer verkligen. Och jag är stolt över att kunna skriva för den publik jag har.

ɱØяñιηg$ʇðя ©™ sa...

Apropå på serien om 70-tals musik som började häromdan så går det på söndag-kvällarna Dist Special där man tänker gå igenom 8 klassiska hårdrocks-album. So far har man gått igenom Sabbaths Paranoid, Zeppelin 4 och nu senast Pörpels Machine Head. Nästa vecka blir det AC/DC. Passa på att lyssna på programmen på webben innan dom försvinner.

itsweden sa...

Du kanske skulle ta upp pridefestivalen igen nångång? Det var tydligen V och F! som avgjorde att SD inte fick vara med. Enligt pridearrangörerna så lockas militanta flator till F!'s budskap som de anser vara mest mansfientligt av de politiska budskapen. Därför får F! avgöra, om F! väljer att inte komma om SD kommer så kan inte pridearrangörerna svika de militanta manshatande flatorna.

Stig sa...

"Det var tydligen V och F! som avgjorde att SD inte fick vara med."
Intressanta uppgifter Z. Kan du länka?

Stig sa...

"Det var tydligen V och F! som avgjorde att SD inte fick vara med."
Intressanta uppgifter Z. Kan du länka?

itsweden sa...

Måste leta fram det igen då. Fast vore det inte bättre om det var något av de andra partierna?

Robsten sa...

Vi ger fan i de militanta flatorna, SD tar sig med råge in i riksdagen ändå och de kan ta sin festival och ... tja gissa själva. SD missar inga röster på att en än gång bli utmobbade, tvärtom.

itsweden sa...

Det tror jag också Robsten. Det är pridearrangörernas festival och upp till dom hur dom vill att det ska vara.