Ännu en tendentiös undersökning

I en debattartikel (typiskt) så går doktoranden Kristina Jerre och professor Henrik Tham ut med det braskande påståendet att folk i allmänhet inte vill ha hårdare straff. Bakgrunden är att riksdagen i våras röstade igenom en proposition om våldsbrott samt att Beatrice Ask sagt att allmänheten kräver hårdare straff för våldsbrott. Nu tillbakavisar de två forskarna uppfattningen att allmänheten kräver hårdare straff för våldsbrott med hänvisning till undersökningen. 


Det första som man undrar över är hur undersökningen utförts, man kan som bekant få vilka resultat man vill bara man anpassar undersökningen efter det resultat man vill ha. Så här står det först i artikeln om undersökningen.

De sex rättsfallen utgjordes av relationsvåld där kvinnan efter skador får uppsöka sjukhus, narkotikasmuggling av 250 gram heroin, butiksrån där gärningsmannen under upprepade knivhot tvingar expediten att öppna kassaskåpet, våldtäkt under en företagskurs på ett hotell, förskingring av 350 000 kr från en äldre bankkund, och gatuvåld, där den utsatte får allvarliga skador i ansiktet. För fyra av fallen filmades i fingerade rättegångar.

Nu är det ju främst våldsbrott allmänheten efterlyser hårdare straff för, och då speciellt när det är unga gärningsmän som utfört dåden. Detta eftersom straffrabatten är oerhört hög för unga gärningsmän i vårt land. I denna undersökning så har man tagit med t.ex. förskingring och narkotikabrott också. Narkotikabrott är ett av de brott vi efter 70-talets intensiva debatt verkligen har rejäla straff för. Nu är det väl hög tid att vi har samma debatt för våldsbrott. Redan på detta stadium av undersökningen så finns det rätt stora manipulationsmöjligheter alltså. Vi läser vidare om undersökningen.

Undersökningen av det generella rättsmedvetandet visar att svenskarna vill ha hårdare straff. Två tredjedelar anser att straffen är för milda, drygt hälften är generellt för längre fängelsestraff och tre fjärdedelar tycker att våldsbrott bör straffas mycket strängare än vad de görs i dag.

Resultatet av det generella rättsmedvetandet visar att många fall som t.ex. beskrivits i tidningarna där straffpåföljden noga angetts har haft liten samklang med det rättsmedvetandet som råder i landet. Det är snarare så att undersökningen manipulerat de speciella fall som tagits upp under rubriken "konkret rättsmedvetande". Man hänvisar t.ex. till narkotikadomen som är en brottstyp där i princip ingen klagat på straffens hårdhet.  Tvärtom, det är snarast perverst att människor som smugglar cannabis ibland fått hårdare domar än de som mördat någon (ett förhållande som möjligen rättats till numera). Sedan undrar vi också vilket urval man gjort för de personer som deltagit i vad man kallar den "fokusgrupp" som man använt sig av. Så här står det nämligen om resultatet i en del av undersökningen.

I fallet med narkotika ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angav över fem års fängelse.

Det var alltså hälften av de svarande som ville ge en "icke frihetsberövande påföljd" för smuggling av 250 gram heroin! Jag vill med utgångspunkt för detta resultat påstå att det urval av människor man använt sig av inte är representativt för människorna i detta land. Det är helt absurt att ens tänka tanken på en "icke frihetsberövande påföljd" för denna mängd narkotika som borde motsvara summan 600,000 kr på gatan. Intrycket att det inte är en representativ grupp man använt sig av förstärks när man läser detta.

Det konkreta rättsmedvetandet, slutligen, studerades genom att 119 stockholmare i olika grupper först fick se en film av en rättegång från något av fyra rättsfall från postenkäten och därefter fick diskutera fallet innan de angav lämpligt straff på samma sätt som i postenkäten.

För det första så har man använt sig av olika grupper av människor för de olika delarna av studien (detta kan nog inte kallas renodlad forskning), för det andra så består gruppen som utförde testet som man hänvisar till i denna artikel av 119 stockholmare! Här faller faktiskt hela undersökningen. Vad är det mer man inte berättat? Att alla stockholmare var bosatta i city eller på Södermalm? Jag delar inte några politiska uppfattningar som dominerar det numera så populära Södermalm, där våra olika eliter företrädesvis är bosatta. Det torde inte heller de flesta andra människor i vårt land göra. 


För ett par år sedan (2009) blev en ung man (Fredrik Ivarsson) dömd till tre års ungdomsvård när han i princip oprovocerad mördade en minderårig flicka vid en busshållplats (Malin Kristiansen). Efter dådet dumpade han kroppen i närmaste vattendrag, åkte hem och åt ostsmörgås med mammas O'boy. Mannen förklarade dådet med att flickan "sagt något ofördelaktigt" om honom. Det finns inga bortförklaringar, inte ens förklaringar till detta bestialiska dåd. Det är fullständigt oacceptabelt lågt straff för det grövsta brott man kan tänka sig. Bara att ge ett så lågt straff som denne mördare fick ter sig förmodligen kriminellt i allmänhetens ögon, definitivt i mina ögon. 

Länk DN