fredag, augusti 20, 2010

Huvudmotståndarna i svensk politik


DN/Synovate har gjort ytterligare en mätning av väljaropinionen inför det stundande valet. Det är den sista eller näst sista av Synovate förmodligen, innan det mest spännande valet under vår livstid kommer att äga rum. Naturligtvis publicerar DN inte mindre än två artiklar med anledning av denna undersökning, det gäller ju att få valuta för satsade pengar. Den första artikeln skriver Henrik Brors från ledarredaktionen. Brors missar inte att nämna SD:s relativt låga resultat just i denna underökning. Under en lång rad av underökningar har resultatet för SD varit betydligt högre och SD har i dessa undersökningar inte bara kommit in i riksdagen, utan också hamnat som vågmästare mellan de fiktiva blocken. Vid alla dessa tillfällen har dock Brors varit noga med att inte med ett ord nämna SD i sina relativt amatörmässiga analyser.


I den andra artikeln angående opinionsundersökningen, låter ledarredaktionen sanningen faktiskt komma fram. Om det är en slump eller ett misstag skall vi vara osagt, men de skriver i alla fall så här.


Att gapet mellan blocken minskat är med nuvarande siffror inte mycket för borgerliga väljare att hänga läpp för. För medan Sverigedemokraterna i junimätningen attraherade 4,6 procent av de tillfrågade väljarna är det nu bara 3,6 som säger sig vilja rösta på partiet om det vore val i dag. För båda allianserna är det viktigare med egen majoritet än att utrymmet till huvudmotståndaren blir stort.  


Mycket tydligare kan det faktiskt inte bli, det är egentligen riksdagspartierna mot ett litet uppstickarparti i svensk politik, David mot Goliat. I Bibelns berättelse var det goda representerat av David och det onda av Goliat (det är möjligen ett rudimentärt sätt att se på saken). Med tiden kommer sannolikt många människor att se på kampen mellan det lilla uppstickarpartiet SD och de övriga självgoda partierna på samma sätt som i konflikten mellan David och Goliat. Det är inte bara det svenska kynnet, att ta parti för den mindre och utsatta parten som spelar SD i händerna, samhällsutvecklingen är också en betydande faktor som hjälper det mindre partiet. 


Ledarredaktionen talar i klartext när den säger att det är viktigare för Alliansen att SD inte blir vågmästare än att de rödgröna får egen majoritet och i sådana fall får styra landet. Det är också talande att nästan all TV-tid, alla debatter ändå sker mellan de två etablerade blocken, detta trots att man egentligen mäter SD:s framgångar högre än vem som vinner mellan dessa etablerade valallianser. Omedvetet målar ledarredaktionen upp bilden av att de båda allianserna i mångt och mycket står för samma politik och arbetar utefter nästan samma agenda, det viktiga är ju att SD med en något annorlunda agenda inte får inflytande. 


Vi har alltså en demokrati där vår mediala elit vill att valmanskåren skall gå och rösta på något av två block där skillnaderna i den politiska visionen är minimal. Det är inget annat än ett sofistikerat sätt att frånta människor deras demokratiska makt. Meningen med demokrati och väljarnas fria val är att kunna välja mellan olika politiska visioner, inte tvingas välja mellan två, till förvirring lika alternativ i viktiga frågor för vårt lands framtid. 


Jag drar mig för att nämna Anders Isakssons utmärka bok "Den politiska adeln" jag har gjort det så många gånger förr. Men Isaksson studerade politiska skeenden under hela sin livstid och skrev i den nämnda boken hur vårt politiska etablissemang blev en egen samhällsklass som fordom vår adliga klass. En klass med gemensamma intressen och gemensam agenda. Isaksson visade att skillnaderna egentligen inte går mellan de politiska partierna i riksdagen, utan mellan politikerna och folket. Riksdagen är politiskt korrekt medan folket inte är det, riksdagen är för EMU, globalisering och extrem feminism emedan folk i gemen inte är det. Inte undra på att reaktionerna blir så starka när ett litet parti sticker fram hakan och hotar hela detta system.


Länk DN Brors

Länk DN redaktionen

21 kommentarer:

Anonym sa...

Som man frågar får man svar, förmodligen har de bara ringt norr om Dalälven.
Allemand.

Robsten sa...

Aaah....SD är i riksdagen även i denna undersökning, om man räknar upp resultatet med 1,5 procent som instituten visat sig ligga under vid alla de val vi sett senaste tiden.

patrik blom sa...

Utmärkt analys och kommentar, som alltid!
En petitess dock: tillhör Brors verkligen ledarredaktionen?

profanum_vulgus sa...

Hur gammal är du egentligen?
Det här med den politiska klassen är ju något som socialister har tjatat om i 50-60-år och du upptäcker det med en bok som kom ut för 4 år sedan?

INGEN som är äldre än 12 år kan väl möjligen ha missat den tankegången?

z999 sa...

@Profanum_Vulgus:
"INGEN som är äldre än 12 år kan väl möjligen ha missat den tankegången?"

Jag antar att du syftar på socialisternas tal om att det är viktigt att politikerna som företräder arbetarna måste ha jobbat själva och ha tillhört arbetarklassen? Det finns visserligen likheter med Robstens skriverier om den politiska klassen men skillnaden är inte om de jobbat med något annat eller inte. Avskärmningen är inte beroende av om de tillhör arbetarklassen eller borgarklassen, dom tillhör en klass utöver det.

Robsten sa...

Nä Patric, jag slarvar lite när jag skriver detta, Brors tillhör inte formellt ledarredaktionen.

Robsten sa...

@Profanum

Vad socialister tjatat om har nog undgått mig. Faktum är att politiker räknas som en klass och uppträder som en sådan är en ny företeelse i vår typ av demokrati. För 50 år sedan framträdde inte våra politiker som en klass, adelsklass som nu, det är just det Isaksson beskriver så du borde läsa boken, den är mycket bra.

Att politiker alienerat sig från det folk den är satt att styra har och göra med många orsaker, bl,a kommunsammanslagningen på 70-talet, som möjliggjorde större avstånd till våra politiker, samt fler avlönade politiska tjänster.

Just att fler politiker blivit avlönade är en grundläggande process för den utveckling vi sett som en framväxande politisk klass. Fordom så arbetade många ideellt, då fanns inte de förutsättningar till bildande av en politisk klass.

z999 sa...

Lyssnade på en debatt mellan Marc Abrahamsson (ND) och svenska kyrkan och blev beklämd över att idiotargumenten lever kvar bland antirasisterna ("Sverige har alltid varit mångkulturellt..."med mera). Det måste bli j-vligt traggligt för Åkesson och company i riksdagen i höst i debatterna. Hoppas att de kommer att orka med.

z999 sa...

Å andra sidan tyckte jag inte att Marc Abrahamsson var direkt på topp heller.

Robsten sa...

De kommer att orka med, det är deras (vårt) jobb.

Marc tillhör inte mitt parti så jag kan inte uttala mig, jag hörde ju heller inte debatten. Förmodligen kan inte Marc heller mäta sig med Åkesson rent retoriskt. Jag har dock hört mycket positivt om Varva Sucs organisationsförmåga, den lär vara i särklass.

z999 sa...

@Robsten:
"Förmodligen kan inte Marc heller mäta sig med Åkesson rent retoriskt."

Nej, det kan han inte. Däremot så har han lättare att argumentera eftersom han har ett enklare budskap.

Anonym sa...

Gillar alla dessa briljanta analyser, nu Robsten liksom Mats Dagerlind på Newsmill.

Tack för att nyhetsförmedlingen via internet finns, samt att systemkritiska röster får komma till tals. Detta behövs inte minst nu i dessa tider.

/NL

Robsten sa...

Tack NL

Ja Z, eller så är det så att det är undertexterna, förklaringarna, till budskapet som är enklare, inte själva budskapet.

z999 sa...

Man ska nog inte jämföra Marc Abrahamsson och Jimmie Åkesson, dom står ju för helt skilda saker. Jag tycker inte att det räcker med att man vill ha en mer begränsad invandring för att kallas lika, det blir lite som att jämföra sossarna med KPMLr eller moderaterna med nazister. Trots likheterna så blir skillnaderna så stora att jämförelser blir löjliga.

Robsten sa...

"Man ska nog inte jämföra Marc Abrahamsson och Jimmie Åkesson, dom står ju för helt skilda saker. J"

Jepp, håller med, men jag talade enbart om enkelheten i budskapet. Hur svårt kan det vara att t.ex. vår immigrationspolitik är förödande t.o.m. för de vi med öppna armar tar emot i något enklaviserat betongghetto?

Robsten sa...

"att förstå" skulle det stå, är tydligen lite trött och det är dags för sängen tror jag bestämt ;-)

Anonym sa...

Brors,liksom frun Ingrid Hedström (också på DN), satt en gång i KAF:s politbyrå.

Anonym sa...

Thomas Ramberg, chef för Ekot, var förresten med i KAF:s centralkommitte. Klas Eklund gjorde ett mellanspel i KAF, efter KPMLr och före sossarna.

Stig sa...

"För båda allianserna är det viktigare med egen majoritet än att utrymmet till huvudmotståndaren blir stort."
Det där får man ju läsa flera gånger för att förstå att det är sant!
Är SD sååå STORA?
(jag todde att sju elefanter var tyngre än en 3,6 - 4,6 -kilos myra. Får kolla in Magnus och Brasse igen)

profanum_vulgus sa...

Robsten:
Nej, det är ju exakt vad socialister har klagat på i minst 50-60 år, att politikerna bildar sin egen klass.
Det var ju exakt vad den socialistiska kritiken av de statskapitalistiska länderna gick ut på. Att de bara bytte ut borgarna mot politiker (istället för en ägande klass som bestämde över produktionsmedlen så fick man en styrande klass som gjorde samma sak).
På samma sätt kritiserade man de socialdemokratiska parlamentaristiska länderna.

Titta på filmen Badjävlar (från 1971), jag tror att sossen som blir kommunist nämner politisk klass i sitt tal på slutet.

Robsten sa...

Ja, jo, det kan ligga något i det, tendenserna fanns naturligtvis redan då. Men det hände något i mitten och slutet på sjuttiotalet som fick detta ,med politisk klass att lyfta till helt andra dimensioner. I en demokrati så kommer det alltid att avsilja sig en nomenklatura från det s.k. vanliga folket. Men det accelererade och antog en annan form i slutet på sjuttiotalet. En orsak var som jag sade kommunreformen, men det finns andra orsaker. Jag tycker du skall läsa Isakssons bok, sedan kan du påstå att han har fel eller rätt. jag tror på honom, förbehållslöst.