Journalismen i Sverige

Hans Bergström tar på ledarplats upp frågan om våra journalisters arbete inför valet och den utveckling journalismen har tagit i vårt land. Bergström reagerar på den "tölpighet" journalister t.ex. visade statsministern under valnatten. Bergström reflekterar också över den yrkesmässiga distans journalister skall visa gentemot politiker och partier i vårt land. Så här skriver bergström om den distans och respekt journalister skall förhålla sig med i sina kontakter gentemot journalister.

Det handlar om att markera respekt för det högsta demokratiska ämbetet samt genom sitt tilltal signalera att man i intervjuögonblicket har en professionell relation, där både frågare och svarande uppträder i sina roller. Uppdraget är vare sig intimt eller antagonistiskt på ett personligt plan. Det är professionellt och legitimt som en del av en demokratisk kultur.

Jag håller med Bergström och journalisterna missade säkert sin professionella roll under valnatten när de intervjuade statsministern (som Reinfeldt bör tilltalas enligt Bergström). I ärlighetens namn måste jag dock påpeka att värre journalistiska bottennapp gjordes under valrörelsen. Expressen och Aftonbladet gick på sina löp och förstasidor ut och avrådde valmanskåren från att rösta på ett speciellt parti. Respekten för den demokratiska processen måste närmat sig den absoluta nollpunkten när två tidningar går ut och talar om för väljarna explicit vilket parti de inte skall rösta på. 


Bergström skriver att det journalistiska uppdraget varken skall vara "intimt eller antagonistiskt". Nu finns det en hel del människor som kunde spåra en hel del "antagonism" från den samlade pressen gentemot ett speciellt parti under valrörelsen. Att i detta sammanhang nämna att en trött och uppjagad journalist råkat tilltala Reinfeldt med förnamnet under valnatten gör att vi måste fråga oss om hela detta land drabbats av en masspsykos. 


Ser verkligen inte Bergström den avgrundslika skillnaden mellan att en journalist kallar statsministern vid förnamn och att kalla ett parti för de värsta epitet man kan tänka sig varje dag under valrörelsen så många gånger man någonsin kan få in i sitt journalistiska värv? Ett annat uttalande av Bergström är intressant, så här lyder det.   

Sanningen är att det inte har funnits någon konspiration i medierna mot de rödgröna. Inom journalistkåren råder stor rödgrön övervikt.

Det är sannolikt så att det råder en övervikt för de rödgröna bland journalister, å andra sidan ägs tidningarna av människor från det liberala hållet. Med facit i hand kan man dock ana en viss konspiration mot ett politiskt parti. Det var heller inte särskilt subtilt många journalister öppet tog avstånd från en ideologi de själva inte omfattades av. Återigen har det visat sig att demokrati, yttrandefrihet och åsiktsfrihet är lätt så länge människor tycker likadant, men svårt så fort någon tycker annorlunda.

Länk DN