lördag, februari 12, 2011

Julafton för recensenter och tveksamt jubel efter Mubaraks fall


Ja nu är det återigen julafton för landets alla recensenter, en ny Åsa-Nissefilm har haft premiär. Man kan nästan tro att filmer om Åsa-Nisse är gjorda för att reta gallfeber på svenska recensenter. De reagerar med ryggmärgen inför en buskisfilm innehållande namnet Åsa-Nisse. En recensent som tycker Åsa-Nisse är rolig är en stendöd recensent. Det är ungefär likställt med att sparka undan kryckorna för handikappade som fritidsnöje, man får helt enkelt inte göra det. Jag hoppas recensenten Jan Lumholdt har fast anställning och inte vikarierar, han skriver nämligen så här i SvD om den senaste Åsa-Nisse produktionen.


Men det är ändå mycket roligare än både Späck och Göta kanal. Jag ser faktiskt gärna en uppföljare, fast bättre.


Förstår inte Lumholdt den konsensus och den oskrivna lag som säger att en svensk recensent måste såga denna folkliga buskis jäms med fotknölarna. Det är ju en kultur som de lagerprydda givit tummen ned till (i Rom var det tvärt om när det begav sig, tummen upp betydde avrättning). Det är nog så att man redan på journalisthögskolan får lära sig att en produktion av Åsa-Nisse, den skall man såga och eleverna får mest lära sig att använda sin eventuella fantasi när de gör detta journalistiska hantverk. 


Förövrigt kan man ifrågasätta vilken samhällelig funktion dagens recensenter fyller. Människor som verkligen styrs i sitt filmval av DN:s och SvD:s recensenter är företrädesvis boende på Östermalm, Lidingö och Danderyd (valkrets 1,15 och 16 där Fi fick fler röster än SD) övrig befolkning i detta land lär inte styras av dessa recensenter i sitt val av film en biokväll. 


Förövrigt; tidningarna hyllar Mabaraks fall och jämför det med den berömda europeiska murens fall. Skillnaden är att vi åtminstone kunde ana vad som skulle komma efter murens fall och vi kunde acceptera det. Samhällena bakom muren skulle utan tvivel bli mer demokratiska efter rivningen av muren. Vad jag kan se gäller inte samma förhållande med Egypten i dag, i alla fall är osäkerheten mycket större nu. 

Länk SvD Åsa-Nisse

Länk DN murens fall

Länk SvD jubel

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är förmodligen nu som problemen börjar. Det tar många år innan Egypten vuxit in i sin nya roll. Iran kan vara ett varnande exempel.

ɱØяñιηg$ʇðя ©™ sa...

Undrar hur samma recensenter ställt sig till en mer mångkulturell version av den gamle smålänningen? Tänk er en från Irak till Knohult invandrad "smålänning" som vi för skojs skull kan kalla Åsa-Hassan med kompisen Al-Klabbis och deras nigab-försedda fruar. Lanthandlaren Sjökvist sitter numera på hemmet och har sålt affären till en annan berikare som omvandlat den gamla lanthandeln till en mer i tiden liggande BPH-butik. Den kan ju sedan handla om alltifrån hur man lobbar för en moské i byn till hur man bedriver lokal jihad mot "smolenning-jevlar" och "smolenning-håror". Hade dom lika självsäkert vågat såga den versionen jäms med knäskålarna?

Arlav sa...

Vad har hänt i Egypten? Man har bytt ut en diktator mot militärstyre! Vad förväntar man sig nu? Att militären, frivilligt, ska lämna ifrån sig makten till nån demokratisk mespropp?
I arabvärlden ses demokrati som en svaghet, inte en styrka.
Vi har ju redan haft exempel hur det gått "när folket fritt fått välja", man har valt nånting som ligger sån nära enpartistat som det är möjligt med allt vad därvid kommer ifråga om friheter av olika slag.
Pröva på att vara kristen under Hamasstyret t ex..
Problemen för Egypten är bara i begynnelsestadiet, vilket våra insnöade media tycks helt glömma.

Robsten sa...

Det var nånting ditåt jag menade Arlav.