Skoldebatten – det fjärde benet

I går sändes en debatt med anledning av Zarembas artikelserie ”Hem till skolan”. Det var en diskussion som många gånger missade målet och en del talare uppträdde inför publik för första gången, pinsamhetsfaktorn blev hög. Tyvärr var det en hel del inlägg som handlade om ”katederundervisning” och skolk i betyget”. Detaljer som inte utgör de stora frågorna för svensk skola. Kommunaliseringen av skolan diskuterades också, vilket är en huvudfråga i dagens skoldebatt. Som vanligt utgjorde lärarförbundet ingen höjdpunkt i debatten. En av de saker som är speciella med vår svenska skola är att våra två fackföreningar för lärare är så pass erbarmligt dåliga och tandlösa. Skall man representera en yrkesgrupp räcker det inte att se allvarlig ut samt uttala diverse inlärda mantra. Det borde inte ens räcka bakom katedern.   


Dessutom är plötsligt våra dagstidningar nedlusade med artiklar om skolan, som ju verkligen är ett område som engagerar människor. En juriststudent, Carolina Westerlund har lyckats med konststycket att få in en artikel i SvD utan att vara etablerad politiker. Så här skriver hon i artikeln.

Innan vi inför ett system där skolk står med i betyget måste rimligtvis den svenska skolan kunna garantera eleverna en viss kvalité på de lektioner de förväntas närvara på. Vid många gymnasieskolor är lektionerna ett hav av tjafs, videovisande vikarier och irrelevanta utlägg.

Här pekar Westerlund på ett av huvudproblemen med svensk skola, nämligen flummet. Tjänstemän vid skolverket och politiker har i många fall en bakgrund från barrikaderna från 68. De har anammat relativismen och andra osunda ideologier som de efter bästa förmåga försökt förstöra vår svenska skola med. Göran Högg beskriver i sin bok ”Välfärdsåren” hur elever och den svenska skolan överlevt genom att gamla lärare struntat i direktiven ovanifrån, för att i stället lära ut och hålla ordning som de alltid gjort. Vi kan helt enkelt inte ha ett Skolverk och skolpolitiker som efter bästa förmåga försöker rasera vår skola. Låt mig också vara tydlig med att Jan Björklund INTE hör till denna illustra skara. 


En lärare som deltog i skoldebatten angående Zarembas artikelserie sade i går att undervisningen lutar på tre ben. Dessa är ämneskunskaper, pedagogik (konsten att lära ut) samt ledarskap. Det hon sade var sant, delvis. Undervisningen lutar sig mot minst fyra ben. Det fjärde benet är att skolan och lärarna har en viss auktoritet samt att skolan har möjligheter att vidta åtgärder, rent formellt mot de elever som räcker fingret åt både lärare, kamrater och skolan i stort. Varenda kompetent lärare vet att dessa elever en dag även räcker fingret åt hela samhället, med en semester på Kumlas fasta paviljong som påföljd. Varför inte sätta ned foten och markera gränser lite tidigare för dessa vilsekomna barn, innan de hinner förstöra livet både för sig själva och ett valfritt antal andra människor.   

Länk SvD

Länk Debatten angående Zaremba