måndag, juli 11, 2011

Den klassiska mångkulturens död


Jasenko Selimovic (FP) har skrivit ett inlägg på DN-debatt om den eviga frågan om hur svenskhet kan och skall definieras. Den lite mer grundläggande frågan i artikeln är hur vi skall få vårt samhälle att fungera någorlunda bra, med den senaste tidens immigration taget i beaktande. Selimovic belyser att de som är motståndare till oss som hela tiden poängterat att vi måste ha ett sammanhållande kitt för att vårt samhälle skall fungera, inte själva ger några användbara svar. Så långt håller jag med Selimovic, men det finns ändå gott om problematiska ståndpunkter i Selimovics artikel. Så här skriver han bl.a. 


Om vi inte vill att utvecklingen ska likna den i många andra länder i Europa, måste vi förstå vad som driver nationalism och hur vi bäst kan förebygga nationalister.   


Selimovic beskriver nationalism per se som något negativt, bara detta antagande är värt en lång diskussion i sig. Jag kan hålla med om att den nationalism som florerade i det forna Jugoslavien (som jag antar att Selimovic härstammar ifrån) inte var bra. Det nästan eruptiva utbrottet av osund nationalism som utbröt i det forna Jugoslavien efter socialismens sammanbrott där kan mycket väl ha sin grund i att nationalkänslan så länge hade undertryckts. Borde inte detta mana till eftertanke? 


Svenska nationalister (typ SD-nationalism) ligger ofta på en nationalistisk nivå som gemene man i Norge eller Frankrike omfattas av, med den skillnaden att där kallas de inte ens för nationalister. Svenska socialkonservativa nationalister som ligger politisk i linje med SD är nationalister i bjärt kontrast till den nästan nationshatande PK-elit som befolkar Sveriges riksdag. Ser man saken ur detta perspektiv behöver man inte förebygga nationalismen alls, det är inget samhällsproblem lika lite som i Frankrike eller Norge. Det blir riktigt intressant i nästa stycke, så här skriver författaren.


Nationalistiska partier härstammar ur den protektionism som är en följd av Europas efterblivenhet. Europa har blivit en plats som ”man flyger över på väg till Asien eller USA”, och känslan av stagnation som nu sprider sig leder till en kamp om krympande resurser. Därför är det framförallt de grupper som konkurrerar med invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden som motsätter sig invandring. 


Europa är efterblivet och därför frodas nationalismen där, till skillnad mot USA och Asien. Så vi skulle då kunna bli lika nationalistiska som de är i USA och de flesta länder i Asien, utan att det skulle vara någon fara? Hallå Selimovic! Den mest fanatiska SD-nationalist är ungefär lika nationalistisk som mr medel-amerika, hur går det ihop? 


Att grupper som riskerar att förlora sina jobb genom invandring inte är förtjusta över en ohämmad immigrationspolitik är ganska naturligt. Skulle det vara så att immigranter på något outgrundligt sätt ofta utbildade sig till journalister och ofta erbjöd sina tjänster till halva lönen skulle med största sannolikhet journalistkårens inställning till immigrationen bli en annan. Nu kommer detta aldrig att hända, språket sätter gränser för detta om inte annat. Detta vet alla journalister naturligtvis, om så rent instinktivt. Vidare i artikeln.


Unga, ofta lågutbildade och arbetslösa män är Sverigedemokraternas kärna. Exempelvis de 10,4 procent av Byggnads fackliga medlemmar som röstade på SD i sista valet, enligt Byggnads valanalys.  


Ständigt denna kränkning av SD:s väljare. Man får inte kränka någon i vårt samhälle, då anlitas DO med blixtens hastighet och stora skadestånd riskeras betalas ut. Detta gäller dock inte SD:s väljare, de skall med fördel beskrivas som lågpannade neanderthalare som mest kommunicerar medelst gutturala grymtningar och de livnär sig på Skogsstjärnans sprit och grovsnus. Kan vi inte undersöka och publicera vilka udda existenser det är som röstar på Fi också? Vidare i artikeln.


Vi vet också att känslan av osäkerhet och brottslighet som ofta präglar utanförskapsområdena spelar stor roll. Att leva i ett område där rättsstaten inte fungerar, där brandkåren och polisen inte kan komma in när det behövs, fungerar som en katalysator för väljare som röstar på främlingsfientliga partier.


Jag tror inte Selimovic förstår vad han själv skriver här. När jag växte upp var "områden där rättsstaten inte fungerar" en fullständigt omöjlig tanke. Nu har vi dessa områden som Selimovic själv erkänner. Detta är i sig ett nederlag och underbetyg av de regerande partierna, så kraftigt att det motiverar nya partier och en revidering av vårt politiska landskap. Det räcker med vad Selimovic skriver i ovanstående korta stycke, allt står där.  Allt prat om "främlingsfientliga partier" blir egentligen meningslöst när vi konstaterar att våra regeringar under de senaste 40 åren fullständigt misslyckats. Nederlaget kan inte bli mer konkret beskrivet än att vi har "områden där rättsstaten inte fungerar". Till sist tar vi med detta i artikeln.


Dessa rop efter en gemensam identitet och trygghet avfärdas ofta som traditionalistiska och konservativa. Det må så vara. Men ett rop på en identitet besvaras knappast med påståendet att man inte behöver en identitet. Det är fel svar. Om Sverigedemokraternas väljare ropar efter en svenskhet baserad på etnicitet eller kultur, är det inte lämpligt att svara med att det inte finns någon svenskhet. Det lämpliga svaret är att försöka definiera denna svenskhet på ett mer inkluderande sätt. Så att invandrare, människor med andra kulturer och religioner också ryms i den.


Selimovic har rätt i att etablissemanget gett fel svar, eller inget svar alls, på de identitetsfrågor som ligger och gror i folkdjupet. Det som Selimovic betecknar som en mer "inkluderande" svenskhet betecknar andra som assimilation. Vissa kulturella uttryck är i sin ordning att bevara och omhulda, andra är oacceptabla. Det finns inget konstigt eller "exkluderande" i detta. Selimovic krånglar till ganska enkla svar, men som i vårt debattklimat plötsligt blivit svåra och komplicerade. 


Den dominerande känslan av dagens integrationspolitiska debatt är att gårdagens mångkultur nog är passé, den har t.o.m. ideologiskt övergetts från de intellektuella med lite öppnare sinne. Men i stället för att riskera hamna nära SD eller andra inkorrekta grupper så hittar man på egna vägar till lösningar som är krångliga och svårtolkade. Den nya grupp av debattörer vilka insett att den klassiska mångkulturen faktisk är ideologisk död, försöker hitta sina egna positioner och sina egna begrepp. Den närmaste framtiden får utvisa var de hamnar och hur relevanta deras analyser blir. 

Länk DN

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så sorgligt okunnit av honom. Den kinesiska, japanska, sydkoreanska och, i den mån det nu går, taiwanesiska nationalismen, är betydligt starkare och etnocentrerad än den i till exempel USA. Jag skulle nästan vilja säga att nationalismen i många asiatiska länder gränsar till ren rasism. Men Selimovic är nog alltför präglad av skinnskallerörelsens 80/90-tal för att förstå att nationalism kan och bör vara något positivt. För övrigt är 99.9 % nationalister i någon form. Äkta kosmopoliter är ytterst sällsynta.

Och en sak till: nationalism och ekonomisk tillväxt går hand i hand. Utan sammanhållning: ingen tillväxt.

Anonym sa...

"Unga, ofta lågutbildade och arbetslösa män är Sverigedemokraternas kärna. Exempelvis de 10,4 procent av Byggnads fackliga medlemmar som röstade på SD i sista valet, enligt Byggnads valanalys."

Alltså anser kräkmedlet Selimovic att man är lågutbildad om man arbetar inom byggsektorn.
Snacka om att leva i ett parallellsamhälle!!

Anonym sa...

http://meritwager.wordpress.com/2011/07/11/statssekreterare-pa-dn-debatt-det-lampliga-svaret-ar-att-forsoka-definiera-denna-svenskhet-pa-ett-mer-inkluderande-satt-sa-att-invandrare-manniskor-med-andra-kulturer-och-religioner-ocksa-ryms-i/#entry

Eva-Marie sa...

Han verkar vara helt knäpp denna folkpartist.
Att påstå att byggarbetare är lågutbildade en ren oförskämdhet.Fråga en byggare vad han anser om att arbeta i område med mycket invandrare.
I sådana områden i Malmö krävs det vakter och kastas det inte sten på byggarna så haglar det hånfullheter mot dem.
Eva-Marie, jag blir så arg grrrr,

Anonym sa...

Selimovic tycker att det behövs en diskussion om svenskheten och den svenska identiteten.
Han frågar:” Vad är det som förenar oss?”. Om han med detta ”oss” menar oss svenskar, till skillnad från t. ex finnar (”sannfinnar”), så tycker jag det är lätt att besvara frågan. Vår minsta gemensamma nämnare enligt en statistisk normalkurva är att:
1) Vi svenskar har svenska som modersmål
2) Vi svenskar firar jul
3) Vi svenskar firar midsommar
4) Vi svenskar undviker inte någon mat av religiösa/kulturella skäl
5) Vi svenskar omskär inte våra barn av icke-medicinska skäl
I övrigt kan vi svenskar båda vara olika och tycka olika. Dessutom har vi medborgare i Sverige, som inte alls passar in i "fempunktsprogrammet" ovan. Jag skulle tro att egentligen är det inte mycket som skiljer oss svenskar från ”sannfinnar” – annat än modersmålet och möjligtvis midsommarfirandet. Vi är om möjligt ännu mer lika norrmän och danskar, islänningar och färöingar och vi har väl ganska stora likheter med andra folk som bor vid Östersjön och Nordsjön. Man kan ju också undra varför Selimovic så gärna vill vara svensk. Den stora massan verkar han ju själv tycka är bonnläppar och eliten tycker att det svenska är barbariskt (Reinfeldt) eller töntigt (Sahlin) eller att svenskar är oduglingar, som inte kan eller kunde bygga sitt land (Olofsson).

Anonym sa...

Jag har börjat kalla mig vit istället för svensk. Enkelt! Jag känner mer gemenskap med en vit islänning på island än svensk-somalierna här borta i centrum.

PL

Anonym sa...

Jag har märkt att många politiker tycker att det är sämre att vara arbetare än tjänsteman. Det anses vara ett problem om snickares barn blir snickare och inte studerar på högskola. Varför det? Jag har aldrig förstått varför. En snickare är väl nog så viktig som en bibliotekarie. (Visserligen är snickare i Sverige ofta överbetalda och slarviga men det är en annan sak.)

Sverker

vmm sa...

"Jag kan hålla med om att den nationalism som florerade i det forna Jugoslavien (som jag antar att Selimovic härstammar ifrån) inte var bra."

Eller så fanns det inte tillräckligt mycket nationalism. Invånarna hade inte en känsla av ett "vi" som jugoslavier. Jag tror att nationalism kunde ha räddat Jugoslavien från inbördeskriget. Hade man känt en nationell samhörighet, oavsett religion och etnisk tillhörighet, så tror jag inbördeskriget aldrig hänt. Så "felet" med Jugoslavien tror jag inte var för mycket nationalism utan för lite.