För bra för Sverige

Kommunpolitikern Maryam Yazdanfar har en blogg, jag roar mig ibland med att kika lite på vad hon skriver. Jag blev uppriktigt förvånad när hon skrev om Zlatan, det vanliga snacket att journalisterna är dumma och Zlatan är så gudabenådad har man hört förr, dessutom är sportjournalister sällsynt förutsägbara och tråkiga, det vet alla. Däremot så skriver Yazdanfar att

- För han vet sanningen. Han är för bra för Sverige. Den absolut mest briljante fotbollsspelare som över huvud taget bott i det här landet. Men han passar inte in den svenska sportjournalistikens mall av hur en svensk idrottshjälte ska se ut.

Alltså, "han är för bra för Sverige", vad exakt menar Yazdanfar med det? Att skiten hör hemma i Sverige och de med lite brillians lämnar landet och flyttar till det underbara Italien där alla genier bor? Här tycker jag nog Yazdanfar skall förklara sig, jag har bett henne utveckla sina tankar på hennes blogg. Yazdanfar skriver själv att hon flyttade till Sverige när kriget mellan Iran och Irak bröt ut, varför valde ni att flytta hit Yazdanfar, när det tydligen är medelmåttornas land? När man blir riktigt bra som Zlatan gör man ju bäst i att flytta till ett riktigt land med fina sportjournalister och en förstående fotbollspublik som i Italien. Sanning och säga vet jag inte om jag skulle våga gå på fotboll i Italien, vi har hört om våld och upplopp där som får de svenska fotbollshuliganerna att verka beskedliga.

Yazdanfar gör det vanliga misstaget att blanda ihop journalister med svenska folket, vad journalisterna tycker är inte samma sak som vad svenska folket tycker. Zlatan var i alla fall hyggligt populär till han vägrade ställa upp för landslaget, vad än journalisterna tyckte om honom. När han vägrade ställa upp för Sverige så tror i alla fall jag att det vände, hans popularitetskurva bröts och han är inte längre speciellt populär. Detta är vad jag tror genom att ha pratat med folk, läst inlägg och insändare, jag har inga vetenskapliga bevis för detta antagande, bäst att poängtera det.

Själv är jag innerligt trött på sportjournalisternas förutsägbara frågor, ja, jag vet att bollen är rund, gräset grönt, att det känns fantastiskt att vinna och att varje idrottsman hoppas att vinna nästa match eller tävling. När någon idrottare någon gång går utanför de uppställda ramarna och säger något intressant, så som längdhopparen Mattias Sunneborn råkade göra under en intervju, då blir det ett jävla liv och han tvingas krypa till korset och offentligt be om ursäkt, ni kan ju själva gissa vad han sade, han råkade yppa en åsikt om Sveriges fl…….., nä ni får gissa själva.

Andra bloggar om: Yazdanfar, Sverige, Nationalism, Idrott