Nog av Mankells Wallander

Ja, jag har fått nog av Mankell och hans Wallander efter att ha sett lite av avsnittet "Bröderna" i kväll. Historierna är väl förutsägbara, samma tema hela tiden. Det är alltid någon etnisk svensk som i slutändan visar sig vara den grymma skurken. Den vanligtvis utomeuropeiske huvudrollspersonen är enligt lagens bokstav också en lagbrytare, men moralisk sett är han något av en hjälte som reagerar på orättvisor som begåtts av den eller de etniska svenskar som är med i handlingen. Jag skulle inte ha sagt någonting om handlingen såg ut på detta vis i en historia eller bok, nu är det ett mönster som upprepas hela tiden. Vi kan gissa handlingen redan när huvudpersonerna är presenterade, den vite mannen har gjort något hemskt för tjugo år sedan som han får sota för när den färgade mannens hämndbegär inte går att kontrollera längre. Från början ser den färgade mannen ut som en skurk men när historien rullas upp står han ändå där som den moraliska segraren. Snälla Mankell, har fantasin fullständigt tagit slut?

Historierna är inte speciellt realistiska heller, i "Danslärarens återkomst" så agerar en pensionerad möbelsnickare med ansenlig ålder som den värsta kommandosoldat, detta fast han enligt historien inte gjort någon militärtjänstgöring eller annan vapenutbildning. Bara att bo i tält en vecka skulle knäcka de flesta svenska pensionärer, att dessutom agera som en spetsnaz-soldat är fullkomligt orealistiskt för alla pensionärer. Vad vet Mankell om det, han är egentligen inte riktigt hemma i verkligheten börjar jag misstänka, inte i den svenska verkligheten i alla fall.

I boken "Exit Folkhemssverige" står det hur de politiska och kulturella eliterna slagit ihop sina påsar för att skönmåla de senaste decenniernas immigrationspolitik, var Mankell hör hemma är inte så svårt att lista ut, ett tips, han hör inte till den politiska eliten. I flera av Mankells böcker så debatterar också Wallander med bl.a. sin chef om flyktingpolitiken, Wallander menar, om vi skall generalisera lite, att alla har rätt att söka lyckan var de vill. Det är väl dags att uppmärksamma var Mankell står politiskt tycker jag, hans böcker och TV-serier konsumeras av ett stort antal människor. Det skall sägas att Mankell också skrivit riktigt bra böcker, i alla fall en, nämligen "Tigerns öga". Där var också skurken en vit man bland oskyldiga svarta afrikaner, det var dock lite mer lättsmält i den berättelsen som där målades upp. Nåväl, jag har i alla fall läst min sista bok av Mankell, trots att jag gillar en god deckare en regnig sommardag.

Andra bloggar om: Mankell