Stötte på denna nyhet hos bloggarna Rakryggad och Jormas SD-blogg, asylsökande som väntar på svar åker alltså hem till sitt ursprungsland medan de väntar på svar från sin ansökan. Hälften eller ännu fler som kommer från norra Irak skall enligt uppgift åka hem i väntan på utslag. Uppgiften kommer från en organisation som heter MFO, förkortningen står för Medborgarnas Flyktingombudsman. Så här står det på deras hemsida om den aktuella uppgiften,
"Någonstans måste väl ändå en gräns gå för svensk blåögdhet? Någonstans måste väl en gräns gå för hur mycket Sverige låter sig utnyttjas och förlöjligas. Har inte den gränsen sedan länge passerats när asylsökande, som hävdar skyddsbehov och påstår sig omöjligt kunna återvända till sitt hemland, reser dit med direktflyg från Stockholm och Köpenhamn? Den rätt till asyl som alltid framhålls som en mänsklig rättighet - vilket den är och bör vara - ska inte få missbrukas på detta sätt. Att Sverige tillåter det är inte acceptabelt, ur vilken synvinkel man än betraktar det hela. Det gör svenskar misstänksamma och mindre benägna att vilja ta emot flyktingar och asylsökande. Dessutom - och det är kanske allvarligast - skadar tilltron till asylprocessen och till alla dem som har asylskäl."
Ord och inga visor, jag får inget grepp om vad det är för en organisation egentligen. Normalt skulle man vänta sig att en organisation med det namnet i Sverige värnar om att alla flyktingar i vanlig ordning skall få en fristad i vårt land. Nu ser det ut som att denna organisation vill göra skillnad på flykting och ekonomiska migranter, detta för att värna rättigheterna för dem som har verkliga flyktingskäl. I MFO:s kommitté ingår personer som Wager, Rojas och Federley, dessutom är Tove Lifvendahl med. Lifvendahl gick ut till allmänheten och bad om bidrag till en jacka för en flykting hon kände, detta samtidigt som hon satt med i Stadsmissionens styrelse där hon sannolikt kunde ha fått hur många jackor som helst. Är de katter eller hermeliner som sitter i denna kommitté?
Andra bloggar om: Flyktingpolitik, Rojas, Lifvendahl
2 kommentarer:
"På Husbyskolan i västra Stockholm har fritidsgården speciella tjejgrupper för att stötta invandrarflickor. Under de tio år som Catarina Söderberg, föreståndare för Husbyskolans fritidsgård, lett grupperna har hon träffat flera flickor som känt oro inför sommarresan till föräldrarnas hemländer. Nyheterna har besökt skolan och talat med Catarina Söderberg som berättar om flickornas oro:
- Blir man kvar i hemlandet? Kommer man tillbaka till Sverige? Får man fortsätta att nästa termin träffa sina kompisar? Eller är det så man tvingas att stanna kvar i hemlandet och tvingas att blir hemmafru och mamma alldeles för tidigt?
En tydlig bild av oron ger också Rädda Barnen som såhär vid sommarlovsstarten ser en kraftig ökning av samtalen från flickor som är rädda för att bli bortgifta. Runt tio flickor i veckan tar kontakt med Rädda Barnens terapeuter."
TV4
"– Det händer varje år, både till sommaren och inför jullovet. Det är en oerhört svår situation för dem, säger Ingmari Cato, kurator på Jörgen Kocksgymnasiet i Malmö.
Problemet drabbar tonårsflickor i familjer där gamla traditioner från hemlandet lever kvar.
Familjen – läs pappan – har sett ut en lämplig kandidat, inte sällan en släkting som bor kvar i det gamla hemlandet.
Ibland är giftermålet kombinerat med en rejäl hemgift som tillfaller brudens familj."
Sydsvenska Dagbladet
En normalt reflekterande svensk måste ju ha undrat över de här skolflickorna som det stått om i många år, för att de fruktar att bli könsstympade eller bortgifta med en kusin på sitt sommarlov i föräldrarnas hemland. Detta har fått mig att flera gånger på Internet fråga hur man kan vara flykting och sedan semestra i hemlandet? Då har en och annan svensk svarat, att det kanske beror på att situationen förändrats i hemlandet.
När jag för fem år sedan frågade en irakisk städare på mitt jobb var han varit på semester svarade han Irak. Då satt ännu Saddam, förtryckaren, kvar vid makten!
Och sedan HIV-mannen som flydde tillbaka till Iran!
Det är sådant som gör drygt hälften av de tillfrågade i Göteborgs universitetsundersökning om asylpolitiken negativa till fortsatt asylinvandring.
Den siffran skall vi ändra på, når vi ut med information så kan vi säkert få en 70% negativa till dagens flyktingpolitik.
Skicka en kommentar