Om politiska sidbyten

Det har väckt uppmärksamhet och förvåning att två moderata politiker i Sundbyberg plötsligt bytt sida och gått över till Socialdemokraterna. De två gick alltså inte över till Folkpartiet eller Centerpartiet märk väl, utan till Socialdemokraterna. De två politikerna, Arne Wijkman och Michael Spira angav i SVT torsdag som skäl att det saknades politiks ledning i den moderata gruppen. Alltså, saknas det politisk ledning kan man lika gärna gå över till det parti som skall föreställa politiska motståndare. En professor, Stig Montin, säger så här i SvT,

- Ett sådant här språng skulle vara mer otänkbart på nationell nivå än på kommunnivå. Ibland kan det vara svårt att se skillnad på partierna och det är sällan några jättestora ideologiska skillnader. I praktiken kanske det inte är något svek mot väljarna för politikerna kanske driver samma frågor oavsett parti.

Här börjar vi närma oss sanningen. Anders Isaksson har i sin bok "Den politiska adeln" visat att den politiska klassen ofta har mer gemensamt med varandra, oavsett parti, än med väljarna, de tillhör samma skrå och samma klass. Ofta har yrkespolitiker och ibland amatörpolitiker samma problem med de "besvärliga" väljarna som inte fattar hur utvecklingen skall föras framåt och de problem politiker brottas med.

Att det är svårt att se skillnad på partierna är snarast ett understatement, alla måste hålla sig till de politiskt korrekta ramar som media och den politiska klassen satt upp. KD valde att avstå från medverkan i Pridefestivalen, då hette det i våra medier att de vägrade medverka, alla andra partier slogs ju om att synas i det omtalade tåget genom staden, vad var skillnaden mellan övriga partier? I försvarspolitiken är samtliga sju riksdagspartier ganska ense, det skall rustas ner ty vi ser inget hot mot nationen just nu. Alla riksdagspartier är mer eller mindre Westerbergliberala, de är för könsneutral lagstiftning o.s.v. samtliga partier i riksdagen sjunger mångfaldssamhällets lov och är för en extremt generös flyktinglagstiftning. Vi misstänker starkt att samtliga partier vill klämma åt den del av befolkningen som arbetat så hårt att de gått "in i väggen" och är oförmögna att arbeta under en tid, vi har ett nytt förslag i dag som ursprungligen kommer från Socialdemokraterna men som den nuvarande regeringen stödjer med liv och lust. När det gäller EU och frågan om en ny valuta så är det nästan övertydligt, media och politikerna står mot det svenska folket.

Mitt förslag är att samtliga nuvarande riksdagspartier slås ihop till ett parti som lägger sig någonstans mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet, inget parti skulle faktiskt behöva förflytta sig särskilt långt i viktiga frågor. Problemet är väl snarast att det skulle bli lite svårare att kritisera Kina för sitt enpartisystem om vi genomförde en sådan rationell partisammanslagning. Rubriken är fel ställd i SvTs artikel, i stället för " Politiska sidbyten kan urlaka demokratin" så skulle rubriken heta "Vad är politiska sidbyten symtom på?"

Länk SvD