Ingen moské mitt i byn

I en ledarartikel på DN så propagerar denna tidning för att det skall få byggas en moské i Skärholmens centrum. De argument som talar mot ett moskébygge biter inte på DN:s ledarredaktion, att fundamentalism och extremism skulle öka på grund av en ny moské tror inte tidningen på. Kanske har de också rätt i just denna fråga, men det finns fler betydligt tyngre argument mot ett moskébygge, moderaten Andrea Femrell menar att denna nya moské skulle försvåra integrationen. Redan nu är 55 % av Skärholmens invånare av utländsk bakgrund, en stor moské "mitt i byn" skulle knappast göra denna situation bättre.
Femrell har helt rätt, Skärholmen skulle på några år förvandlas till en ny etnisk enklav likt de andra enklaver vi har i vårt land. Redaktionens argument är mycket ihåligt, de menar att kritiken mot Södermoskén var att det bodde för lite muslimer i området och att det därför inte behövdes någon moské där. Det var kanske ett dåligt argument, jag vet inte, men det har ju absolut inget att göra med det argument som Femrell för fram, varje argument måste ju vägas och bedömas för sig, inte ta andra argument för andra byggen som någon slags motbevisning. Dessutom är det som vanligt, ingen av ledarredaktionen eller någon hög politiker bor i närheten av Skärholmen, de bor alla på behörigt avstånd från eventuella problem, det blir så lätt att i detta läge knipa några lätta politiska poäng, de lokala politikerna som faktiskt bor i området blir gisslan i det politiska spelet och ger till slut med sig för att inte spoliera sin politiska karriär.

Den stora och riktigt känsliga frågan kommer i slutet av artikeln, frågan om islamiseringen av vårt land, så här står det,

- Oron för islamismen får inte slå över i överdriven misstänksamhet mot islam. Precis som kristna samfund har fått uppföra kyrkor och judiska församlingar fått bygga synagogor har muslimerna i Sverige en självklar rätt att uppföra moskéer.

Oron för islamiseringen finns, jag är oroad, jag vill inte att islam får ett utökat inflytande i vårt land. Så kära ledarredaktion, om det nu finns fler som är lika oroade som jag, vad skall vi göra åt denna oro då? Så nämner då DN det vi väntat på, att det rör sig om en "överdriven misstänksamhet mot islam" jasså? Jag läser i samma tidning om hur 200 personer gripits för att de deltagit i en fest, däribland svenskar. De som gripits riskerar böter och piskrapp. Vi tar emot flyktingar för att människor blir förtryckta av den muslimska religionen, samtidigt håller vi på att islamiserar vårt eget land, något stämmer inte här.

En nations kultur utvecklas ständigt och står aldrig riktigt still, så även den svenska kulturen. En gång i tiden var vi alla asadyrkare i vårt geografiska område. Med tiden vann kristendomen insteg i vårt land, det var en komplicerad och långt ifrån smärtfri process. De första som konverterade var de med hög samhällsposition, de hade klara fördelar av den nya religionen. Kungen t.ex. blev vald på livstid enligt den nya kristna traditionen då han fått sitt ämbete direkt av Gud, enligt den gamla ordningen valdes kungen på ett år och kunde mycket väl bli avsatt av missnöjda undersåtar. Det är inte direkt märkligt att dåtidens överhet konverterade, det folkliga motståndet levde dock länge kvar i landet. Nu står vi inför en ny religion som håller på att gradvis vinna insteg i vårt land, en religion som på avgörande punkter bryter mot den gängse sociala normen och den kultur vi har i vårt land. Precis som inför den förra religiösa och kulturella omvälvningen är det vår "överhöghet" som tar täten och är positiv till det nya, allt emedan folket är tveksamt eller direkt avvisande. Nu lever vi i en demokrati och landets befolkning kan inte hindra att vår kultur och vårt samhälle utvecklas och gradvis förändras, men i en demokrati borde det vara en självklarhet att samma befolkning fick vara med och bestämma i vilken riktning denna utveckling skall ske.

Länk ledarartikel

Länk festdeltagare