Flykt utan förhinder

DN:s ledarredaktion skriver en ledare om situationen i Irak och den flykt av människor som sker därifrån. En stor del av flyktingarna som inte stannar i närområdet hamnar i Sverige. Redaktionen gör den riktiga reflexionen att Sverige var emot invasionen av Irak men får ändå ta emot en stor del av flyktingströmmen. Samtidigt säger de att detta är något att vara stolt över. Vad menar de egentligen? Är det något att vara stolt över att Sverige bidrar till att en stor del av den utbildade medelklassen lämnar Irak? Är det något att vara stolt över att Sverige bedriver en flyktingpolitik som saknar folkligt stöd? Är det något att vara stolt över att vi får ännu större och fler ghetton i vårt land där arbetslöshet och isolering blir alltmer framträdande? Är vi stolt över Rosengård? Är vi stolta att övriga europeiska länder lurar oss hela tiden och låter oss ta emot de flesta flyktingarna trots alla avtal och bestämmelser?
I DN står det,

- Låt vara att utrikesminister Bildt inte hörde några skottsalvor eller granater som han gjorde i Sarajevo under Balkankrigen men det mest meningsfulla sättet att beskriva läget i Irak är ändå att sätta rubriken "inbördeskrig".

Det är inget inbördeskrig i Irak, läget är oroligt och människor dör men ett inbördeskrig är något helt annat. Jag antar att redaktionen har politiska skäl till att beskriva situationen som "inbördeskrig".

Ledarredaktionen skriver,

- Ty att en stor flyktingström innebär en påfrestning på kort sikt ska inte förtigas. En annan fråga är huruvida det svenska samhället klarar en sådan påfrestning. Svaret på den frågan är självklart Ja. Dels har vi relativt färska erfarenheter från krigen på Balkan, dels är Sverige både välorganiserat och rikt.

Svaret på frågan är självklart ja? Ja om man lever ett ganska privilegierat liv som stjärnjournalist kan man ju tycka det. Om man är vårdtagare som inte får sin vård, eller elev med problem och inte får sina behov tillgodosedda tycker man nog annorlunda. Dessutom halkar vi hela tiden ner i de välståndstabeller som görs upp av internationella ekonomiska institut. Vi skall tydligen fortsätta på denna väg. Vad vinner vi långsiktigt på denna flyktingström då? Kommer de som bor i enklaver som Rosengård ut på arbetsmarkanden efter några år eller hur ser det ut?

Som slutläm skriver DN,

- Varje gång handlade det om att möta och bereda plats åt människor som måst lämna sin invanda tillvaro. I de allra flesta fallen lyckades detta, och de som på detta sätt kom till vårt land har kommit att verka här och ge skjuts åt svensk ekonomi, kulturell och samhällelig utveckling.

Många invandrare har bidragit till svensk ekonomi genom årtionden. En förutsättning är att de kommer ut på arbetsmarkanden och integreras på ett någorlunda hyggligt sätt. Främst skedde detta med de arbetskraftsinvandrare som kom innan 1975, nu är läget annorlunda, vi har t.ex. knappt någon arbetsintensiv industri kvar. På vilket sätt har flyktingströmmarna vi tagit emot bidragit till kulturell och samhällig utveckling behagar inte DN:s ledarredaktion förtälja. Det finns många i vårt land som snarast tycker att den samhälliga och kulturella utvecklingen går bakåt i stället för framåt.

Länk DN