Myndigheterna ett vapen i den politiska korrekthetens händer

Bo Rothstein skriver på SvD Brännpunkt idag om att en lång rad myndigheter bedriver politisk opinionsbildning. Den oväldige tjänstemannen har ersatts av lobbyister och propagandamakare, något Rothstein med all rätt tycker är problematiskt.

Det första och mest utförliga exempel Rothstein ger är Glesbygdsverket, ett verk som bl a försvarar glesbygdens intressen. Det är intressant eftersom det är så tydligt att det ska verka som en lobbyorganisation.

[Verket] ska främst genom påverkan på olika samhällssektorer verka för goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för glesbygds- och landsbygdsbefolkningen...

Några socialdemokratiska riksdagsledamöter ville för några års sedan "balansera" det med ett "storstadsverk", eftersom även storstäderna behöver en "pådrivande lobbyorganisation". Det är möjligt, men är det verkligen statens uppgift att tillhandahålla lobbyorganisationer för diverse särintressen?

Rothstein missar emellertid en viktig poäng och möjligheten att komma med ännu väsenligare systemkritik genom att fokusera på denna i sammanhanget udda fågel. De flesta politiserade myndigheter återfinns på mycket känsligare områden än det regionalpolitiska, som det HBT-politiska, det jämställdhetspolitiska och det invandringspolitiska - kort sagt, områden där politiskt korrekta uppfattningar står mot konservativa. Trots att de senare är mycket spridda bland medborgarna är det här inte tal om att upprätta "balanserande" verk som t ex skulle försvara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna eller traditionella relationer mellan könen. Det är tydligt att på dessa områden ser politiskt korrekta eliter det som sin uppgift att uppfostra medborgarna, eftersom en alltför stor del av dem envisas med att "tycka fel". Man besvärar sig inte ens med att dölja detta - bl a ägnar sig Jämo, DO, BO, Homo och HO åt att skriva debattartiklar med syfte att lobba för sina respektive frågor.

Samma situation finns på en lång rad andra områden - inte minst i skolan och undervisningsväsendet, som naturligtvis är viktiga platser för den som vill indoktrinera medborgarna. Enligt Skolverket kan "ett rasistiskt uttalande i ett visst fall tyda på att eleven inte nått kunskapsmålet", vilket förutom att det är en orwellsk omdefinition av begreppet "kunskap" helt enkelt gör betyg en fråga om att ha rätt åsikter snarare än om man faktiskt vet något om ämnet i fråga. I ett skolbibliotek i mina hemtrakter står Astrid Lindgrens Pippi Långstrump i Söderhavet och Sunnanäng i ett låst skåp utom räckhåll för barnen, eftersom beskrivningen av svarta respektiva zigenare ses som "icke uppbygglig". Vidare är Forum för levande historia en eufemism i stil med att städare kallas för lokalvårdare - myndigheten är mer intresserad av "sedelärande historier" som kan göra att medborgarna får "rätt åsikter" än av historien. Och universiteten ska vi inte ens börja tala om för då blir den här artikeln alldeles för lång.

Det är en självklarhet att myndigheterna oväldigt ska tjäna folket snarare än att pracka på dem en massa åsikter. Den borgerliga regeringen har som Rothstein skriver protesterat mot den socialdemokratiska politiseringen av myndigheterna men är tämligen hycklande eftersom man själva uppdragit åt Forum för levande historia att skildra kommunismens brott. Det var tydligen bara socialdemokratisk politisering man ville åt...