Svenska media berömmer sig för att skilja mellan opinionsbildning och nyhetsrapportering, och för att journalisterna inte låter sina politiska åsikter ha inflytande över de senare. T ex skrev liberala Kristianstadsbladet nyligen som svar på kritik om att journalister försvarar den nuvarande politiska ordningen:
Men oavsett detta är, så vitt känt, journalister inte organiserade för att driva politik. Tvärtom drivs den genomsnittlige journalisten av en strävan efter att vara professionell. Den journalistiska uppgiften är bland annat att objektivt granska makten. Det sköts på nyhetsplats.
Ett av denna bloggs huvudteman är att visa att så inte är fallet, särskilt inte när artiklarna handlar om Sverigedemokraterna eller liknande partier ute i Europa. För några veckor sedan skrev vi om den partiska rapporteringen kring Sverigedemokraternas möte i Getinge och det schweiziska valet. Idag rapporterar Svenskan i samma anda om det danska valet.
Som vanligt refererar man till Dansk Folkeparti som "främlingsfientliga", en pejorativ term som inte har något att göra i nyhetsartiklar, medan Ny Alliance, ett parti som delvis startats för att stoppa Dansk Folkepartis inflytande över den danska politiken, refereras till som ett "borgerligt humanistparti". "Humanist" är knappast en neutral term utan starkt positivt värdeladdad. Budskapet är tydligt - Ny Alliance är goda, DF onda.
Både i artikeln och på SvD:s nätframsida står det "Pia Kjærsgaard har föreslagit att kvinnor iklädda burka ska fråntas sin rösträtt". Det ger intrycket av att Kjersgaard vill skilja ut en viss grupp som ska fråntas sin rösträtt. Så är naturligtvis inte fallet. En mer neutral formulering hade varit den den danska tidningen Berlingske Tidende använder: "Pia K.: Kvinder med burka skal vise ansigt i valglokalet.". Det handlar helt enkelt om att man inte vill tulla på den viktiga principen om att valdeltagarna ska identifiera sig pga diverse religiösa föreställningar - definitivt inte om att en viss grupp ska berövas sin rösträtt.
Artikelförfattaren Kristina Olsson skriver vidare:
Särskilt för Dansk Folkeparti gäller det att än en gång gå längre än alla andra och visa på att man är det enda parti som vågar tala fritt...Partiets försök att få uppmärksamhet genom att i en annons rita Muhammed och påminna om att "Yttrandefrihet är danskt, censur är det inte" lyckades inte. Enhedslisten och Asmaa Abdol svarade med en egen liknande affisch. Här var det istället en teckning av Pia Kjaersgaard, och texten löd: "Yttrandefrihet är danskt, idioti är det inte".
Det är möjligen inte första gången en valaffisch inte har ett avgörande inflytande över opinionsmätningarna. Olsson får det att låta som att det är ett stort misslyckande för DF att deras opinionssiffror inte fördubblades efter detta utspel - bisarrt, inte minst eftersom affischen ligger helt i linje med den politik DF propagerat för i åratal. Att vidare antyda att lilla Enhedslisten, vars liberala invandringspolitik är ganska extrem i Danmark där t o m socialdemokraterna skriver under på den nuvarande restriktiva invandringspolitiken - som f ö är den politik Sverigedemokraterna önskar (som en Fb-skribent skrev - ska inte Expo och övrig meda börja "bevaka" detta "rasistiska" parti också?) lyckats trycka ner DF i skorna med sin affisch är än märkligare.
Artikeln är överhuvudtaget påfallande illa skriven. Vi kan vänta oss mer av den här varan - ja, ännu mer partiska artiklar - när valet närmar sig. Att ett parti som Sverigedemokraterna identifierar sig med har 13 % av de danska rösterna och ett avgörande inflytande över den danska invandringspolitiken faller inte de "opartiska" svenska journalisterna på läppen.
4 kommentarer:
Det har ju länge legat överst på PK-anhängarnas agenda att låsa invandringsdebatten till oväsentligheter eller helst avföra den från dagordningen helt och hållet (med undantag från ett par köttben som slängts fram av fp och s i röstfiskesyfte). Därav är det inte förvånande att man ser den öppna diskussionen i Danmark som ett hot som måste demoniseras och bekämpas med alla medel. Epitet som "främlingsfientligt" används numera närmast som beteckning på alla partier som inte är för fri invandring, och kvasi-intellektuella som Guillou & Wihe spyr sin galla över danskarna så fort de kommer åt.
Den stora skillnaden ligger i att danska riksmedia låter inte särintressen få monopol på debatten och dansken i gemen har en lång tradition av att säga saker och ting rakt ut.
Danskarna har visat en förmåga att vara herrar i sitt eget hus, och övergå till en hållbar men ändå human flyktingpolitik. Det är dithän vi svenskar förhoppningsvis rör oss sakta men säkert, fråga är bara om vi hinner innan det är försent.
"borgerligt humanistparti"
*lol*
Varför så roligt? Jo, i journalisters tankevärld (**) är även borgerligt ett starkt negativt laddat ord. Därför hakar man på ordet "humanist", i de adjektiv man väljer att stämpla partiet med, eftersom partiet trots allt är anti-"främlingsfientliga Danskt Folkeparti"!
Ingen skulle märka om man bytte urt SR-staben mot Vänsterpartiets kansli.
(**) Journalister, i synnerhet på SR, är längt ut till vänster och ofta kommunister.
Det känns som att den här artikeln, passande nog från SvD, kan bringa lite ljus i mörkret:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_208921.svd
"68 procent av journalisterna pratar politik minst en gång i veckan mot allmänhetens 25 procent. Journalister har också större förtroende för politiker än vad allmänheten har. Sympatier för miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är starkare inom journalistkåren än hos folk i allmänhet."
Journalisterna har alltså en annan agenda än deras läsare och brinner mer för att genomföra den. Deras starkare förtroende för politiker visar deras samhörighet, deras delaktighet i samma hegemoni. Istället för att granska och kritisera de politiska makthavarna - den roll journalister traditionellt har i västerländska demokratier - så har man gjort sig till ett redskap emot opposition och oliktänkande.
Om man jämför sverige med andra västeuropeiska länder så framgår tydligt hur skillnaderna i medierna återspeglas i den förda politiken.
"Generellt ligger journalistkåren till vänster om sin publik. I sakfrågor märks skillnader i synen på exempelvis flyktingmottagningen i Sverige. 11 procent av journalisterna vill minska flyktingmottagandet mot allmänhetens 49 procent."
I rest my case.
Undrar hur svenska myndigheter ska lyckas ordna så kvinnor som inte vill visa ansiktet ska få rösta vid valet 2010. De kommer säkert försöka hitta på något för att vara fundamentalisterna till lags.
Skicka en kommentar