Vänsterns högmod och avlatsbrev

I en partiledardebatt i juni hävdade Mona Sahlin att:

Fredrik Reinfeldt är moderat. Därför vet han inte vad rättvisa är.

Samma högmodiga attityd återfinns även i bloggvärlden. Jinge startade i morse en omröstning om "moderater är mer egoistiska än andra".

Emellertid är denna sorts yttrande symptomatiskt för en inte så liten andel av de socialistiska politikerna och opinionsbildarna (däremot är de inte särskilt spridda i arbeterklassen, som åtminstone tidigare utgjorde socialisternas största väljarbas). Den attityden är också den främsta anledningen till att ganska många svenska socialister tyckt att man inte behöver behandla motståndarsidan rättvist. Om motståndaren "inte vet vad rättvisa är", om politiken är en strid mellan Gott och Ont, då helgar ändåmålen medlen och då kan man inte ta diverse småborgerliga hänsyn som att ge alla chansen att tävla på lika villkor i politiken, att låta yttrandefrihet gälla även yttranden man ogillar skarpt eller helt enkelt iaktta vanligt hyfs. Revolutionen är ju som bekant ingen tebjudning. Denna attityd återfinns även i bloggvärlden - se Flashbacks katalog över tricksande vänsterbloggare.

Som synes kan den attityd Sahlin och Jinge ger uttryck för leda in på farliga spår. Men den är dessutom synnerligen osympatisk. Att hävda att ens motståndare har fel är en sak, att hävda att de är dåliga människor, sämre än en själv, är en helt annan. Det är högmodigt, förmätet, och som bekant är högmodet själva kardinalsynden. Det är en attityd som satiriker i alla tider häcklat (god satir har nästan alltid ett starkt moraliskt budskap):

My reconcilement to the YAHOO [människo-, Grues anmärkning] kind in general might not be so difficult, if they would be content with those vices and follies only which nature has entitled them to. I am not in the least provoked at the sight of a lawyer, a pickpocket, a colonel, a fool, a lord, a gamester, a politician, a whoremonger, a physician, an evidence, a suborner, an attorney, a traitor, or the like; this is all according to the due course of things: but when I behold a lump of deformity and diseases, both in body and mind, smitten with pride, it immediately breaks all the measures of my patience; neither shall I be ever able to comprehend how such an animal, and such a vice, could tally together.

I South Park utlöser hollywoodliberalernas och hybridbilförarnas självgodhet Smug Alert och denna de amerikanska liberalernas attityd är givetvis skälet till att en av skaparna av South Park, Matt Stone, sagt att:

I hate conservatives, but I really... hate liberals.

Karl-Olov Arnstbergs artikel Moralmästerskapet i ämnet, som även angriper högmodiga borgare (dessa finns förvisso också och den attityden sprider sig bland dem som en löpeld i takt med Sverigedemokraternas framgångar), rekommenderas starkt.

Men till högmodet måste ytterligare synder läggas. Ett helgon medvetet om sin egen helighet är illa nog, men en vanlig syndare som utger sig för att vara ett helgon är etter värre - det är hyckleri. Det är anmärkningsvärt att en person med Monas record ägnar sig åt att förkasta andra som moraliskt lägrestående. Samma hyckleri har Maja Lundgren vittnat om i sin av kulturvänstern hatade bok Myggor och tigrar - vänstermän ger uttryck för fina åsikter i tal och skrift men när det kommer till kritan beter de sig snarare sämre än bättre än den av dem så föraktade vanlige småborgaren. Var och en som har ögon och öron öpppna torde ha sett en hel del av den här sortens hyckleri i sitt personliga liv.

För dessa människor är omfattande av vänsteråsikter detsamma som köp av ett avlatsbrev, eller som iakttagande av diverse rituella matregler à la kosher- eller halalmat. Typisk för denna farisémoral är att moral är något man ägnar sig åt "på söndagarna" - när man diskuterar politik - och som man sedan kan lägga åt sidan. Man har så att säga ett fribrev att bete sig lite hursomhelst eftersom man ju en gång för alla bevisat att man är god - genom att man är vänster. Det är en parodi på sant gott uppförande som är något man måste ägna sig åt alltid och överallt - inte när man själv känner för att vara god, och definitivt inte något som man endast ska tala om utan att praktisera.

Uppdatering: Inte behövde man vänta länge på nya utslag av denna anda. Feministen Anna Larsson, som obegripligt nog, både ur kvalitets- och åsiktssynvinkel, får skriva i SvD, skriver i dagens kolumn, apropå abortmotståndare (sic!):

Världen är full av små onda fromma män.

Q.E.D.