Politiserade augustnomineringar

Så har nomineringarna till årets Augustpris presenterats. Föga förvånande är Maja Lundgrens Myggor och tigrar, årets mest omdebatterade bok, inte nominerad. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att detta beror mer på att boken anses vara obekväm, än för eventuella bristande litterärar kvalitéer. Jag har inte läst de böcker som faktiskt blev nominerade, men att döma av kvalitén på de böcker som faktiskt vunnit Augustpriset på senar år, som Bengt Ohlssons knastertorra Gregorius, borde Lundgren ha kvalat in lätt. Hennes bok har den viktigaste egenskapen en bok kan ha - den är skriven med känsla: boken känns angelägen och man lever sig in i och känner med huvudpersonens tankar och känslor. Med det i åtanke är småaktig kritik om bokens form helt malplacerad.

Anledningen att boken inte nominerats torde istället vara att den kritiserar och "hänger ut" en rad kulturpersonligheter. Det är anmärkningsvärt hur låg toleransnivån mot detta varit från den självutnämnda "kultureliten". Författare och kulturjournalister brukar sällan vara sena med att häckla t ex politiker och direktörer, men när samma vapen användes mot författarna själva var det tydligen inte lika roligt (något som också påpekats av Lundgren själv).

Boken har speciellt intresse för oss konservativa eftersom den gör upp med hyckleriet hos kulturpersonligheter med vänstersympatier. De predikar höga ideal men som Lundgren visar är dessa höga ideal inte mycket värda när det kommer till konkret handlande i det personliga livet.

Lundgren har naturligtvis helt andra politiska uppfattningar än dem som förs fram på denna blogg, men det är oväsentligt. Det som är viktigt är att de uteblivna nomineringen är ett exempel på den politiska korrekthetens härskartekniker, som är ett huvudtema för oss.

Lika lite förvånar det att Ola Larsmos Djävulssonaten, om Sveriges "undfallenhet" under andra världskriget, är nominerad i fackboksklassen. På samma sätt som Lundgrens tema var "opassande" passar Larsmos tema "kulturelitens" syften utmärkt. Larsmos bok sågades ordentligt i Axess recensionsbilaga Annex av idéhistorikern Svante Nordin som mycket riktigt påpekar att Larsmos bok har ett politiskt syfte - udden är riktad mot samtiden:

Ola Larsmos sebaste bok bär titeln Djävulssonaten - Ur det svenska hatets historia. Och nog är boken svavelosande alltid, en sorts hatskrift. Närmast riktar sig hatet mot ny demokrati. En smula senkommet, kan man tycka. Men genom att ny demokrati utmålas som "rasistiskt" piskar Larsmo upp en stämning av hat som har en mycket vidare tillämpning. Hatet har en förmåga att flöda över alla bräddar. Djävulssonaten fyller luften. Larsmo målar i saftiga färger bilden av ett rasistiskt Sverige.

Nordins kritik är tuff - han menar att Larsmo har fel både om detaljer och helhetsbild:

Larsmo vill ge bilden av ett Sverige impregnerat av antisemitism och sympatier för det nazistiska Tyskland. Den bilden är emellertid fullkomligt felaktig.

Så, vill du bli nominerad till Augustpriset, skriv gärna om nazismen med syfte att platta till samtida invandringskritiska strömingar. Skriv absolut inte om hyckleriet inom "kultureliten".

Använd nick! Kommentarer av "anonym" raderas.