Bimbo-PK-iterna och No Shit-generationen

Den politiska korrekthetens mest framträdande egenskap är förljugenheten. Denna förljugenhet yttrar sig på många olika sätt - genom förnekande av bevisade fakta, genom brott mot ens egna moraliska principer och genom vägran att erkänna att olika saker man gillar är oförenliga.

Ett av PK-iternas mest irriterande sätt att hyckla på är att genom att "spela dumma". Likt bimbos låtsas de som om de är dummare än de är. Denna taktik används ofta för att blanda bort korten när det talas om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken. Se t ex detta yttrande av Sveriges ledande PK-it, Mona Sahlin:

Men det har inget med etnicitet att göra. Vem är förresten svensk och vem är invandrare?

Eller denna ordväxling mellan programledaren Lotta Malmstedt och Kristoffer Liljedal från Gävle i Ring P1 (19 oktober, efter ca 33 minuter - lyssna gärna på klippet och notera Malmstedts förljugna tonfall):

Liljedal: - Problemet är, att fortfarande kan du och jag skilja på en svensk och en invandrare, och det kan alla svenskar, och det blir ett himla problem därför.
Malmstedt: - Nej men du, det tror jag inte!
Liljedal:Kan inte du det?

Malmstedt:Det kan jag inte! Alltså, då måste man ju fråga sig, vem är svensk (sic!).

Malmstedt och Sahlin är förstås som alla andra kapabla att skilja svenskar från invandrare. Skulle de i en tight situation verkligen vara tvungna att skilja en svensk från en invandrare skulle de naturligtvis kunna göra det. Som Richard Dawkins uttryckte saken:

.

Show me a cultural relativist at 30,000 feet and I'll show you a hypocrite.

.

Nog för att Sahlins styrka inte är tänkandet, men hon är betydligt mer hycklande än korkad. Detta är ett medvetet drag - man vet mycket väl att "invandrare" och "svensk" är fullt begripliga och funktionella kategorier, men man är helt enkelt inte intresserad av rationell debatt där parterna försöker nå gemensam förståelse. Man anser att denna kategorisering inte passar ens egna syften och då försöker man helt enkelt blanda bort korten. Detta negativistiska, skeptiska, sätt att argumentera kan för den filosofiskt oskolade debattören vara rätt svårt att bemöta - hans sunda förnuft står sig bra i handlingslivet och när han möter ärliga debattörer men när man möter sofister räcker det inte till.

.

Det kanske bästa motmedlet mot den politiska korrektheten i allmänhet och bimbotaktiken i synnerhet är (förutom filosofisk skolning...) en långt driven cynism. Det finns tecken på att en sådan är under uppseglande. Under 80- och 90-talen regerade hyckleriet och självgodheten via sådant som Om detta må ni berätta, TV 4:s årliga "nollrasismvecka", babblet om att vi måste "göra upp med vår nazianstrukna historia", etc. En del av det finns förvisso kvar men för allt fler blir det tydligt hur hyckleriet och självgodheten fullständigt sprutar ur öronen på dem som initierar dessa evanemang.

No Shit-generationen håller på att växa upp och den tål inget hyckleri. Denna attityd får sitt kanske främsta populärkulturella uttryck i South Park-episoden Smug Alert där hybridbilsägare och hollywoodliberaler häcklas på ett begåvat och lätt vansinnigt sätt. Även Everykindapeople tar upp South Parks antipati för "liberals". I Sverige finns det egentligen ingen som uttrycker denna attityd inom vare sig kulturen eller popkulturen - självgodheten och hyckleriet har sitt kanske starkaste fäste inom dessa grupper. Men på Sveriges största forum, Flashback, är attityden mycket utbredd. Debattörer som rapar de vanliga politiskt korrekta flosklerna får snabbt veta att här är andan en annan än på SSU-mötena - här gäller det att komma med argument eller vara tyst. Och mycket riktigt - i Flashbacks senaste poll har Sverigedemokraterna inte mindre än 38 % av rösterna! Jag tror att om No Shit-attityden skulle bli mer utbredd så skulle Sverigedemokraterna växa exponentiellt. Hyckleriet, den politiska korrektheten, är vår värsta fiende.