Mångkulturalismen är en exotism

Man brukar säga att "no news is good news" och omvänt, att alla nyheter är dåliga nyheter. Det ligger onekligen något i det - saker man förutsett är oftast bra, medan oförutsagda händelser (som genom att de inte är väntade är mer intressanta) oftast är dåliga.

Detta gäller emellertid inte i mediarapporteringen kring mångkulturen. Trots stora invandrarrelaterade problem flödar media fullständigt över av reportage som ska visa det positiva med mångkulturen. Anledningen är förstås att media på detta område inte har ambitionen att förmedla information om intressanta (oförutsedda) händelser. Istället bedriver man helt enkelt propaganda.

.

Därför är det glädjande att läsa SvD:s reportage som diskuterar svensk-iranska kvinnors sexualrelaterade problem. Särskilt intressant är beskrivningen av vissa svenska mäns exotistiska syn på dessa kvinnor:

.

– Flera av kvinnorna berättar om sina erfarenheter av exotifiering, partners som kallar dem ”min sagoberätterska från Tusen och en natt” eller ”min svarta docka”.

.

Denna attityd är mycket utbredd bland mångkulturalister och andra entusiaster för främmande kulturer eller subkulturer inom det egna samhället. Det som definierar denna attityd är att de inte tar objektet (man kan verkligen tala om objektifiering här) på allvar, att relationen är asymmetrisk. Vid första åsyn kan den verka upplyst och öppen mot andra kulturer än ens egen, men skenet bedrar. Attityden är istället voyeuristiskt - man beskådar den Andres tokigheter djupt försjunken i sin länsstol.

.

Voyeuristerna behöver denna asymmetriska relation eftersom den ger en något som saknas hos dem själva. De har själva tappat kontakten med sådant som identitet, naturlighet, ja, livskraft. Därför behöver de likt blodsugare skaffa dessa saker från andra. Detta citat från ärkevouyeuristen Mona Sahlin är talande:

.

Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka påinvandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.

.

För egen del har hon kastat idéer om identitet och kultur överbord eftersom de sågs som irrationella och farliga, men eftersom världen då blev allt bra innehållslös och tråkig behöver hon andra, i detta fall turkarna, vars lustiga lekar hon kan avnjuta utan att engagera sig på minsta vis. Det är en förnedrande relation både för åskådare och åskådad.