Forskare försöker snacka ner Sverigedemokraterna

Enligt Temos senaste opinionsundersökning får Sverigedemokraterna 3,2 % av väljarstödet. Som tidigare påpekats underskattas emellertid Sverigedemokraternas siffror kraftigt - man ska sannolikt multiplicera med 1,5 för att få fram en rättvisande bild. Det skulle ge ett väljarstöd på 4,8 %.

.

Dessa beräkningar har gjorts genom att jämföra Sd:s resultat i valet 2006 med opinionsundersökningarna före valet. Det är således allmänt känd och lätttillgänglig information, och beräkningarna är också synnerligen enkla. Man kunde därför förvänta sig att landets statsvetare och andra opinionsexperter skulle informera allmänheten om sagda förhållande. Men se, så har inte skett.

.

Trots att Sd fick mer än 50 % högre än snittet av opinionsmätningarna skriver Henrik Brors i DN:

Det har ifrågasatts om opinionsmätningar kan fånga upp det verkliga stödet för partier med extrema åsikter som sverigedemokraterna, att sympatisörer inte vill tala om att man stödjer partiet. Men det motsägs av att valresultatet i fjol motsvarades rätt väl av opinionsmätningarna före valet.

Han stöder sig på "opinionsanalytikern" Niclas Källebring:

Ju mer partiet syns i medierna, desto mindre blir också den eventuella "sociala faktorn". Den kan nu på sin höjd röra sig om ett par tiondelar...

Sören Holmberg menar på basis av att regeringen endast vann valet med ca 2 %, av att sittande regering i snitt brukar förlora 2 % mellan valen, och på att regeringen hittills haft sämre opinionssiffror än sittande regeringar brukar ha att "regeringen Reinfeldt är rökt". Vad han missar att plocka in i ekvationen är att om Sd kommer in i riksdagen måste Mona slå Reinfeldt med minst fyra procent för att kunna bilda en s-v-mp-regering - en helt annan femma. Givet att Sd redan nu sannolikt ligger över spärren och att man ökat under en lång följd av år är det anmärkningsvårt att han inte räknar med denna möjlighet. Även Ulf Bjereld tror, utan mycket till argument, att Sd inte når riksdagen.

Underskattningen av Sd är naturligtvis politiskt betingad. För det första: om väljarna inte tror att Sd kommer att nå riksdagen kan de vara mindre benägna att rösta på dem, eftersom de kommer att vara rädda för att deras röst inte räknas. Då kan man föredra att rösta på sitt gamla parti. (Därmed inte sagt att det är rationellt att tänka så - man kan ju också tänka tvärtom, att det är extra viktig att rösta på ett parti som är på vippen att inte komma in, så att inte alla andra röster på partiet blir värdelösa. Det resonemanget ligger ju bakom Kamrat Fyra Procent.) För det andra har väljarna en tendens att undvika partier som ses som "udda" eller extremistiska. Ett parti på tre procent kan fortfarande ses som om inte extremistiskt så åtminstone udda. Det är inte lika sannolikt att så sker med ett parti på fem procent. Det finns en snöbollseffekt vad gäller partier som Sverigedemokraterna, och forskarna är benägna att försöka hindra snöbollen från att börja rulla.

.

Uppdatering: Ulf Bjereld svarar på mitt resonemang på sin blogg. Han tycker att "tanken på en nationell statsvetarkonspiration mot (sd) talar för sig själv". Jojo, så kan man också skjuta statistik och argument åt sidan.