Göran Hägglund går i dag ut i en artikel där han försvarar KD:s hållning att säga nej till en förändrad äktenskapslagstiftning. Han poängterar att KD är enda riksdagsparti som står för denna ståndpunkt. Problemet är att partiet har stått för andra saker som enda riksdagsparti och sedan backat från dessa rakryggade ståndpunkter. När riksdagen röstade om adoptionsrätt för homosexuella så var KD emot detta förslag. Vid de debatter som föregick omröstningen i riksdagen så var det dock främst moderater som talade emot adoptionsrätt för homosexuella. Läser vi i KD:s partiprogram så står det absolut inget om att partiet är emot adoptioner för homosexuella. Frågan om adoptioner för homosexuella är tydligen inget man vill skylta med eller stå för offentligt i dag. Annars vore denna fråga också en fråga där KD står ensamt mot de övriga riksdagspartierna. Varför Hägglund lyfter du inte även denna fråga?
Kristdemokraterna backade även i frågan om abort för utländska kvinnor, eller rättare sagt, Hägglund bestämde sig för att tillåta abort för utländska kvinnor, en stor del av partiet var dock emot en sådan lagstiftning.
KD:s ledning med Hägglund i spetsen ville inte heller sänka abortgränsen, alltså den tid en kvinna behöver vara gravid för att inte längre få göra abort. Det fanns starka krafter inom KD som faktiskt ville sänka gränsen men Hägglund fick kalla fötter och ville väl inte stöta sig med de övriga liberala krafterna inom Alliansen.
Vi anar här en konflikt mellan konservativa krafter inom Alliansen och liberala krafter. Det råder ingen tvekan om att de liberala krafterna i dag är oerhört mycket starkare än de konservativa krafterna. Inom moderaterna så har de liberala krafterna sopat mattan med den konservativa falangen. Vi frågar oss hur mycket som egentligen återstår av den konservativa falangen inom moderaterna?
Det enda parti som överhuvudtaget kan sägas ha någon konservativ inriktning kvar är KD av riksdagspartierna. Hägglund har dock backat som vi sett från en rad konservativa ställningstaganden, detta av rädsla för att skapa en spricka i Alliansen och för att de liberala krafterna är så oerhört mycket starkare i dag. Dessutom är de flesta stora dagstidningars redaktioner och övrig media liberala i sin framtoning och konservativa ställningstaganden ses ofta som bakåtsträvande, mossiga och politiskt inkorrekta. Det är dock så att KD inte skulle förlora några väljare på att hålla fast vid sin konservativa hållning, tvärtom de skulle vinna väljare eftersom väljarkåren är mycket mer konservativ än riksdagen och den tredje statsmakten som den så träffande kallas. Skall man appellera till övriga Alliansen och media eller till en presumtiv väljarkår? Detta är KD:s dilemma och det är med bakgrund av detta som man får se att Hägglund nu går ut och för en gångs skull inte backar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar