Sitter och slöläser en artikel i DN om Sahlins senaste schackdrag att byta ut Nuder mot någon sämre medarbetare, förmodligen Östros, när jag läser detta och sätter morgonkaffet i halsen.
LO-basen Wanja Lundby-Wedin får jobb hos Mona Sahlin om hon vill, eller om hon inte behövs bättre för att hålla de fackliga kraven stången. Annars lär Metallordföranden Stefan Löfven och Mona Sahlin också komma överens.
Va!? Sveriges ledande journalister skriver hur enkelt och naturligt som helst att Wanja Wedin, ordförande för LO behövs bättre för att "hålla de fackliga kraven stången" än i det socialdemokratiska partiet, där hon naturligtvis får jobb om hon vill. Att det gått riktigt så långt är jag uppriktigt förvånad över. En facklig ordförande behövs för att dra ner på kraven från dem hon är satt att företräda, det är ju horribelt. Hon är självskriven i ett visst parti också, nämligen det socialdemokratiska. Hon är ju kvinna också och har därmed alla fördelar i dagens politiska samhälle.
Nu är det ju inte Wedin själv eller Sahlin som sagt detta, detta vore ju självmord naturligtvis. Att Sveriges ledande nyhetsjournalister hur naturligt som helst pratar om Wedin som tillhörande det socialdemokratiska partiet (ingen hemlighet) samt att Wedin behövs för att hålla nere lönekraven från sitt eget fackförbund för det socialdemokratiska partiets räkning (en hemlighet förvisso) är illa nog. Är det ingen av Sveriges journalistkår som ifrågasätter det demokratiska i hela denna märkliga maktstruktur? Eller kanske att någon enda journalist skulle dra några moraliska eller etiska aspekter på dessa märkliga förhållanden. Eller är det så att alla är stöpta i samma form på journalisthögskolan i Stockholm. Där journalisterna läser all litteratur hur stötande den än är, enbart i studiesyfte förstås, men där man rensat bort SD-Kuriren i demokratins namn.
Länk DN
5 kommentarer:
Wanja Lundby-Wedin stod väl i den rad av kvinnor som tillfrågades(/erbjöds) om partiledarskapet i Socialdemokraterna, före Sahlin.
Om mitt minne inte sviker mig ja, så var det så. Nu är hon ju de facto ordförande för LO och skall arbeta för dess medlemmar. Inte så svårt att se konflikten här tycker jag.
Vi tycker nog att Mona och hela partistyrelsen bör bytas ut om S ska bli trovärdigt igen,vi kan inte bara skylla på Persson för att valet och politiken skapade missnöje hos folket.Vanja bör nog också bytas ut för medlemmarnas/Lo bästa.
Men....
Någon form av "maktbalans" behövs mellan fack, arbetsgivare, regering oberoende av färg. Om en part, t ex facket, skulle arbeta stenhårt för sina medlemmar (strejka jämt etc) skulle samhället gunga rejält. Idag har vi väl en ganska stark regering, och arbetsgivarsidan är väl inte helt svag?
Vad som behövs är ett nytt Saltsjöbaden, dvs att fack och arbetsgivare enas om en långsiktig strategi, avtalsmodeller etc. Låt oss behålla en någorlunda fri arbetsmarknad och låt inte staten t ex bestämma minimilöner osv. Det tror jag är sunt.
Håller med om att ett oansvarigt fack av LO:s storlek skulle kunna strejka sönder hela samhället om de ville, så vill vi absolut inte ha det. Men därifrån till att sossarna har en fackordförande som sin handgångne man (nåja, kvinna i detta fall), det är en helt annan sak.
När kommunal strejkade blev arbetsgivarna glada för att de lyckades så dåligt, de fick på vissa håll mer pengar över än de räknat med, brandmännent.ex. fick sämre löner efter strejken än före, absurt om du frågar mig. Det var i princip Wedin som i praktiken saboterade o avblåste strejken, Thörn är en bimbo av mått helt enkelt.
Skicka en kommentar